Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

 

Hej! Inte en dag går utan att jag funderar över hur du mår. Jag kommer på mig själv, att hela jag stannar upp för en stund, för i min fantasi blev det vi, i min fantasi kunde jag hjälpa dig, stötta dig genom din tuffa period, hjälpa dig att läka, att igen våga lita.
Men jag var tvungen att bryta mig loss från våra träffar, jag var tvungen att göra ett avslut. 
Det kändes som att du var för rädd för att berätta för mig att känslorna var ömsesidiga, jag behövde den bekräftelsen där och då. 
Jag vågar iallafall tro att det var ömsesidigt, du betedde dig iallafall så, du såg mig på ett speciellt vis så som ingen annan varit i närheten av, du tog på mig med dina värmande händer, du utstrålade en kärlek finare en något jag skådat, jag kände din värme när du stod på andra sidan rummet. 
Jag beundrar dig men nu sörjer jag dig, jag försöker lära mig att acceptera ett liv helt utan dig, men det är svårt fastän jag blivit kär i en helt fantastisk kille som jag snart kallar sambo. 
Jag älskar din person, men nu behöver jag släppa taget om dig. Må gott!

Knarka och sup vidare du. Det har ju funkat så bra hittills  Bra sätt att stänga av. Mycket mer bekvämt än att ta sig i kragen och göra det rätta. 

Så vackert skrivet! Så direkt från hjärtat och innerligt. 

När jag läser tänker jag att det var synd att du själv inte sa till den här personen att du hade känslor? Eller gjorde du det? Jag uppfattade inte det som så när jag läste.

Tänker att så mycket liksom verkar ha gått er två förbi på grund av bådas rädsla för att uttala en stark och fin känsla er emellan. Att det fanns något väldigt speciellt och en fin energi och kärlek i rummet när ni sågs. Att det borde få utforskas mer. 

Men jag förstår. Själv är jag så att jag har inga problem alls med att visa känslor, bekräfta det ömsesidiga, ta initiativ, vara intim och nära. Älskar det. Finns inget finare än kärleken, åtrån, längtan och passion. Att lyssna,  samtala, eller bara sitta och titta in i varandras ögon, le.  MEN allt det här, det vill säga egentligen hela mitt jag,  kan jag bara visa om jag helt säkert vet att det är ömsesidigt. Jag behöver få höra i ord att det jag ser och känner är ömsesidigt. Från den andra.

På grund av tidigare händelser är jag nämligen väldigt försiktig och vågar inte alltid säga att jag har känslor. Alltså vara den som säger det först. Även om jag säkert visar på miljoner andra subtila sätt, och även om jag känner att det finns något där i värmen och energin så är jag försiktig. Är rädd för att ha haft fel. Att bli förlöjligad. Eller att allt bara var min egen fantasi. 

Kanske känner den som du älskar som person och som gör så starkt intryck på dig, så som jag gör ovan. Isåfall  är det ju synd, ja förbaskat synd, att ni två inte fick uppleva varandra, prata om det ni känner, ta till vara på allt och att ni tillsammans kunde utforska livets alla mysterier och gåvor...

Tack för ett sånt fint svar. Jag talade om för honom att det hade börjat gro ett intresse och att det bara blev starkare ju mer vi träffades och att det nog skulle vara bra att jag backar då vi är på olika plan i livet, han var inne i en tung process med sin exfru som varit otrogen mot honom bland andra tuffa ting som också hände honom i li just då. 
Men fastän han var sårad och nerbruten var han en sån otroligt fin och kärleksfull man, vi sov med varandra varje träff, han presenterade mig för vänner, han bjöd ut mig på restaurang, vi hade spelkvällar och mycket mycket mer. 
Vi träffades i kksyfte, båda var tydliga med det, men jag fick andra signaler när vi hade våra träffar. Som person brukar jag ha lätt att läsa av/ känna av andra människor, och i min värld är det omöjligt att vara så där fin och kärleksfull som han var utan att känna ömsesidiga känslor. Han visade känslor via sitt kroppsspråk och handlingar men med ord så var det enda jag fick att ?klart det börjat gro ett intresse här också? men att han inte kan ta hand om någon annan just nu i livet. Jag är en självständig kvinna och letar inte efter en man som tar hand om mig, däremot älskar jag att ta hand om andra. .
Jag insåg efter att jag avbröt att jag känner starkare en vad jag trott. Så det är riktigt tufft nu faktiskt, men livet måste gå vidare på något sätt. 

Gud vad jag känner igen mig i hur du beskriver dig själv, jag har alltid varit så jag med på pricken! 
iallafall alla tidigare gånger förutom med just denna man, jag var säker i hans handling men tyvärr var det den saknade bekräftelsen i orden som gjorde att jag fick panik och behövde avsluta.

Hej finaste
jag orkar inte ses mer. varje gång vi skiljs åt är det som om att ännu ett blad från rosen vissnar. 

jag bekräftAr dig varje gång vi möts men du ser aldrig till mig och vad jag vill.
ja vi är båda noga med att vi inte ha ett seriöst förhållande men varför kan du inte använda dina känslor? Är du rädd för att du ska tro på dem? 

jag har sagt till dig att jag har ett stort bekräftelsebehov men du brydde inte dig. Ja jag såg att det kommer sakta.
det är nog jag som inte har tålamodet till att vänta på dig. Jag tror jag är förälskad i dig men inte du i mig.
tystnaden står för allt jag är verkligen ledsen för att det är så men jag tror det är bäst så.
ha det bääääst!!!!

Kan ju va så att ett för stort bekräftelsebehov kan också förstöra. Inte alltid så lätt o uppfylla dom behoven o risken e att man lessnar i längden.

Åh låter jätte jobbigt för dig med,  beklagar sorgen du bär. Det blir ju så intimt på något sätt att öppna upp sig för varandra, du låter som mig, en drömmare, som vill ha det där romantiska i livet. Du verkar vara en jordnära och fin människa så jag tror absolut att det är hens förlust att inte ha dig kvar i livet. I slutet av dagen vill man ju trots allt ha det ömsesidigt, slippa den där tvivlan. Man vill hitta den där trygga famnen som allt känns så självklart och rätt i. 

Ja vi får kämpa oss igenom den här sorgeprocessen både du och jag, jag tror att bättre tider väntar oss. Önskar dig allt gott! Finns här jag med ❤️ Ta hand om dig.

 

Jag skulle vilja svara Mikael;
Nej tack till en till dejt, du har uppenbara anknytningsproblem och är i själva verket en mansgris. Efter lite luskande inser jag att du uppvaktat mig under flera ÅR när du varit sambo med hus och barn och jag haft på känn att det inte är helt som det ska. När det tagit slut ses vi och alltihop är en sjuk besvikelse, du är oförmögen att prata om känslor och känns så allmänt sjukt TRÅKIG.