1omtänksam skrev 2024-10-07 14:20:58 följande:
Mitt sista inlägg.
Till henne.
Om henne.
Inatt grät jag i massor. Hela kudden blev blöt av tårar. Hade ångest. För plötsligt blev livet inte alls som jag tänkt mig. Mitt glada jag är borta. Känner mig helt likgiltig. Allt är bara samma, samma. Jag vet inte längre vad jag vill, eller vad jag längtar efter. Vem jag kan lita på. Eller ens hur min framtid kommer att bli. Om jag ens har någon. Allt är ovisst på olika sätt och vis.
Du kommer upp i mina tankar ofta
igen.Trött på att ha dig där. Trött på att sitta och lyssna på andra människor som aldrig lyssnar tillbaka. Trött på att bekräfta. Trött på att få höra hur fin och vacker person jag är, för att sen förstä att ingenting av orden menas.
Ingenting menas. Allt var och är bara massa prat. Någonting som i stunden slängs ut. Men du/ni som säger allt detta, tänk på att mottagaren tror på det du/ni säger och kanske fakriskt ser fram emot att träffa just dig.
Det gäller att vara varsam
mot andra människor.
Mena det du säger
och gör det du säger.
Du och jag kommer aldrig mer att ses förstår jag. Du vill inte. Allt du överhuvudtaget sa till mig var bara i stunden och saker du bara hävde ur dig där och då. Jag lyssnade på dig, du blev förtrolig, du sa du litade på mig. Jag trodde på dig.. Men när jag själv ville berätta om mitt liv, då ville du inte lyssna. Då avbröt du plötsligt allt. Då hade du inte längre tid för mig. Du hade plötsligt bara tid för din "familj och en potentiell partner" jag blev oerhört ledsen för jag trodde ju du menade allt du sa till mig.
Men sent förstår jag ju att jag egentligen nog bara var någon slags "extra" person du ringde till den gången, för att du inte hade någon annan att ringa till. Jag dög bara när du behövde prata om och få råd kring en partner du dejtade. Sen kastade du bort mig. Det sårade mig. Jag trodde ju verkligen på riktigt att du ville bli min vän. Men så var det ju inte.
Jag vågar inte ta nya kontakter längre. Håller mig till mina gamla vänner som jag vet inte kommer att lämna mig ur sticket. Men ingen av dom är eller var som du. Gillade verkligen dig och din personlighet. Jag upplevde att det fanns någonting i oss båda som var väldigt lika och det på ett djupare plan. Tror du kände det också. Nästan som en förälskelse. Blev glad av dig.
Du berörde och berör mig än. Du är väldigt speciell för mig. Men jag förstår nu att jag nog inte var vatten värd för dig. Jag var bara en i mängden av alla "som gärna vill vara nära" dig. Det var synd att du valde som du gjorde. Jag lovar att du hade haft en vän i mig. En lojal och rolig vän.
Vi hade kunnat ha roligt tillsammans. Varit spontana. Haft kul. Kunnat utforska livet och skrattat ihop. Det hade blivit roligt. Du och jag hade varit ett härligt "avbrott" från ett grått, trött och ganska trist liv där allt är sig likt dag ut och dag in. Men du ville annat. Du valde bort mig och du gjorde det medvetet. Därför kan jag inget göra. Jag respekterar dig.
Hoppas allt är bra med dig. Att livet är snällt mot dig och att du är det mot dig själv också.
Likt fjärilen
den vackra
hoppas jag
dina vingar
beskyddar
och tar dig
dit du vill.
Lev väl och ta hand om dig.
Önskar dig allt gott.
❤️🙏
Känner så ofta igen mig i en hel del du skriver, upplevelser, sätt att tänka osv. Inte lika modig att uttrycka mig här bara. Känner så med dig när jag läser vad du skriver.
Den där tjejen verkar inte vara mycket till vän, tror du nog gillar den personen som den du hoppas att hon vore, men som hon inte är, och aldrig kommer att bli.
Fastna inte med "gamla" vänner bara, våga lära känna nya. Ju färre vänner du har desto lättare fäster du dig extra hårt vid dem du har, och det gör sedan ännu mer ont när något händer. Försök bygga ett större kontaktnät, men med mindre förväntningar att de du lär känna ska bli jättenära vänner, bara bekanta, de där bästa vännerna visar sig därefter, så småningom.
Vet att det är lättare sagt än gjort. Hänger ju själv här i den här tråden, av mina egna anledningar och personer. Vissa människor är verkligen svåra att bara släppa hur som helst, och det gör ont. Väldigt ont.
