Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Hej.

Jag vet inte varför, men jag tror jag börjar få fjärilar i magen för dig. Innan du ramlar av stolen så läs gärna vad jag har att skriva.

Vi har ju bara jobbat tillsammans några månader men varjegång du ringer och jag ser ditt namn i displayen så blir jag stum. 
Vi pratar jobb och du skrattar när jag drar mina plumpa små skämt.
Våra jobbsamtal ger mig ett smil på läpparna.

När det blir pinsam tystnad i våra samtal...vad betyder det?
Är det då vi ska prata om vad den ena eller andra ska göra i helgen?
Är det då jag ska småprata om triviala saker?

Är det då jag ska fråga om du vill?
Jag törs inte...jag kanske verkar macho till ytan men det är bara en fasad.
Törs inte för det kan leda till trubbel för oss båda.

Skulle jag till sist ta mig mod och fråga och frågan inte är besvarad...då begraver vi den. 

Önskningar kan slå in.
Och oftast är det värt att samla det där lilla extra modet innan chansen har gått förlorad.

(Sms till mig själv, Du betyder jag i inlägget)

Skicka inte något sms än, gör det inte!
Andas och behåll lugnet.
Du sitter i samma situation som henne men det är förtidigt att försöka, håll utkik efter signalerna först. Ni jobbar tillsammans och det kan vara ett problem

Är du inte säker förstör du för bägge. 
Hon ser dig länge i ögonen och det pirrar till, hon skrattar åt dina skämt. 
Men det kanske inte betyder något.
Alla gillar dig, till den grad att du inte vet längre om någon vill ha dig eller inte.
Du kan inte bedömma längre.
Du tror inte på dig själv så har det alltid varit fast alla ser upp till dig.

Inget är enkelt, men du måste behålla lugnet och låta allt ha sin gång. Hispa inte loss nu som du ofta gör.
Du är rädd att hon ska hitta någon först innan det är dags men ödet bestämmer det.

Kämpar du på med dina egna mål först så kommer allt gå bra på ett sätt eller ett annat.

Mvh Mig själv.

Jag vet en strand, jag hittade den efter många år.
Den är som en tropisk strand fast i Sverige och det är nästan aldrig någon där.

Vi kan väl ligga där där på en filt och lyssna på vågbruset.
Inga premisser.
Händer det så händer det.
Men jag vill visa stranden för dig, vill vara där med dig.

Om gnistan ej dyker upp kommer du iallafall veta mer om mig och vad som finns bakom masken jag bär.

Du ser på mig när min blick är placerad någonstans långt borta i horisonten bakom  skärmen.
Du kan inte riktigt sätta fingret på vem det är som du betraktar.
Är det en ängel eller en förklädd djävul?
Det är något med personen framför dig som du inte känner igen eller har upplevt tidigare.

Man kanske inte tror det men bakom min blick finns mycket rädsla, sorg och smärta.
Om man ser istället för tittar så kommer det märkas att den vassa och livliga blicken är trött och härdad. 

Men sten för sten har börjat rasa från den mur jag har varit med om att bygga upp.
Värmande ljus spränger sig igenom och ger löften om hopp.
Det börjar våras och ett lugn sänker sig över mig.

Ge mig ett tecken om du vill vara med att riva de sista stenarna i muren. Det finns en anledning till att jag inte kan ge det första tecknet, det är min förbannelse jag måste leva med.

Är ju anonym så jag kan ju inte skriva detaljer.
Men det grundar sig i en händelse på jobbet som växte sig större än den hade behövt. 
Kände att jag fick en kniv i ryggen

Incidenten var verkligen inte allvarlig men jag är rädd om jag kommer med en invit och den inte uppskattas så kanske det blir en ny kniv i ryggen samt att man får en felaktig bild av mig.

Vad är din situation då? Jag har ju berättat min.

Jag tror man kan hålla sådana saker hemliga, en tid iallafall. Tror tom det kan vara lite spännande erfarenhet.
Jag tror företagsromanser fungerar men man kanske inte bör jobba tätt efter att man blivit tillsammans.
Tror chefer idag är måna om att behålla bra personal och kanske får anpassa så att turturduvorna placeras på arbetsuppgifter så de inte jobbar ihop.

Men tänk såhär, när du byter jobb är det ju definitivt fritt fram att fråga. Go for it!

Ursäkta om det blir lite trådkapning.
Det är konstigt men det finns några saker i dina texter jag känner igen.
Det skulle ju vara ett sjukt sammanträffande på miljonen om det är vi inläggen handlar om. Det är  inget jag tror eller hoppas på men det vore sjukt coolt om det varit så.

Vågar du skriva något om personen du tänker på utan att outa för mycket? Ålder, första bokstaven i efternamnet typ?