Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Jag vill bli förförd. Räddad från detta dåliga trötta livet där allt är sig likt dag in och dag ut. Där inget får vara roligt eller spontant . Där du och jag får ha kul och utforska varandra

Du vet att jag är en tjej med problem, tjejen med diagnosen på 30+ som gått hela livet och en enda man dök upp i hennes liv när hon precis fyllt 18 år. Jag är inte spirituell eller religiös. 
Men jag känner att du och jag har ett andligt band till varandra. Att du har satt så djupa spår i mig att jag inte vet vem jag var innan jag träffade dig. Att det finns ett liv före och efter dig. Jag har tänkt på dig sen dess. Du har haft relationer jag har haft det. Vi har delat så många intensiva nätter tillsammans som unga och börjat nu igen men aldrig har du och jag uttryckt våra känslor för varandra. Inte en enda. Ändå har vi delat hela registret av känslor. Bara vi tittar på varandra vet vi vad den andra känner, vi behöver knappt ord. När vi fick upp kontakten igen efter flera år och satt och tittade på varandra hemma hos dig i soffan första gången på alla år var det nästan en obehaglig upplevelse. Som om du ser dig själv. Och som att energin är så stark att du lämnar rummet för att skydda dig själv. Att känna att luften vibrerar nästan och att båda vet att vi två är en person delad i två. Jag kommer aldrig att släppa dig. Tror inte vi kan det. Även om du vänder mig ryggen finns du ändå i min själ. En hälft är en person du aldrig kommer ifrån i hela ditt liv på gott och ont. Ibland när vi ses vågar vi möta varandras blickar, ibland tittar vi knappt på varandra. Det känns för intensivt. Jag har börjat tro på att Gud har en stor famn sedan du började höra av dig, du ger mig samma lugna och overkliga känsla nu som då. Jag hoppas vi kan reda ut vår relation tillsammans istället för att att pendla mellan toppar och ångest som gör att du inte kan andas. Vi måste börja prata min hälft. oavsett vad som händer, så älskar jag dig. Och jag tror du vet det <3 

Varför kan jag inte sluta tänka på dig?
Varför undrar jag hur du har det?
Om du ännu är ihop med killen som kom efter mig och som du haft före mig.
Ibland undrar jag om och i så fall hur många andra du dejtade under tiden som vi var tillsammans? Med ca 20 mil emellan och mycket helgjobb hade du alla möjligheter i världen att träffa andra och ibland undrar jag om du gjorde det också
Hur som, du var min bästa flickvän och jag saknar dig kopiöst fast det är drygt 1,5 år sedan jag bröt när jag trodde vi höll på att hitta tillbaks men du dejtade en annan fast vi delade säng, När sedan en du skrivit med och som skrivit på dina sociala medier under hela tiden vi var tillsammans hälsar på dig och du honom tackar jag för mig och tar bort dig från sociala medier men saknar dig gör jag. Suck. 

Särskilt när du själv ägnat dig åt fula rävspel långt innan nån annan bestämde sig för att ge igen med samma beska medicin. 

Jag var alldeles för snäll mot dig när vi var ihop, av rädsla att du skulle lämna mig. Nu vill jag säga att du är en patetisk människa. Osäker och uppslukad av ditt eget ego. Konstant på jakt efter din nya image. Besatt av att bli omtyckt och vara speciell. Du är inte ett dugg speciell. Du är bara en självupptagen stockholmare som hoppades på att förverkliga dig själv genom att parasita på mig och min kultur. Nu har du hittat en ännu mer exotisk tjej som du kan exotifiera och uppslukas av. Du vet inte vad kärlek är. Du ser inte människor för vilka de är utan för hur du kan dra nytta av dem.