Konstig fråga kanske men mitt SF mått ligger ju på 23 cm i vecka 22 (21+4) men livmodern når "bara" upp till navlen.
Enligt alla sidor jag läser så borde livmodern vara 2 cm ovanför navlen nu... Kan det helt enkelt vara så att min navel sitter högt upp samt att jag är lång och kraftig? :)
Och dom här RFSU testa tidigt är skit enligt mig.
Jag testade med dom typ en vecka efter BIM när jag hade fått jättestarka streck på alla andra tester och då var dom bara jättesvaga.
Gjorde mig såklart väldigt orolig men bebisen mår bra. :)
Tror det är väldigt falsk marknadsföring dom gör för dom testerna.
Knasten - jag ser tyvärr ingenting på ditt. Men det betyder inte att hoppet är ute.
Och en fundering eftersom många verkar få spök på testlagrets - det har kanske blivit fel med deras tester så dom reagerar lite på LH också?
Konstigt är det ju i alla fall. :(
Bewe - Ser tyvärr ingenting på ditt heller. :(
Tycker att Ni som får svaga streck på testlagret ska kontakta dom om det skulle visa sig att Ni inte är gravida. Dom måste ju kolla testerna och se så att dom inte reagerar på något annat hormon i kroppen än HCG.
Kan Ni inte prova med andra tester än testlagrets?
Nu blev jag orolig.
Har fått ta extra folsyra sen jag blev gravid men nu är det bra igen.
Nu har jag brist på vitamin B12 och har fått utskrivet Behepan på recept. Kan detta ha skadat bebisen eftersom dom inte kollat upp det innan? :(
Läste att B12 finns i mjöl, ost, ägg osv och det är jag väldigt duktig på att få i mig så antagligen kan inte min kropp ta upp det.
Nu är jag ju jätteorolig att det har påverkat vår bebis. :(
Måste säga detta - Jag vet vad Ni alla går igenom. Jag vet hur jobbigt det är att vänta månad efter månad efter ett plus men inte få det.
4 år försökte vi. 48 månader!
Vi såg alla andra runt omkring oss få barn och bli gravida och varje gång det hände så gick våra hjärtan itu ännu mer.
Gyn sa dessutom till oss att IVF var vårt enda alternativ och dom började prata om adoption. 3 försök skulle vi få på oss och skulle inte det gå så skulle ingenting fungera.
Att höra det var som att sticka en kniv i hjärtat på oss och vi tappade nästan allt hopp. MEN- jag gav mig inte. Jag gick till en privat gyn och hon skrev utan tvekan ut Pergotime till mig.
Vi visste att det skulle bli svårt. Jag har PCOS, prolaktinom och kraftig övervikt. Min sambo har en kronisk sjukdom där hans mediciner gör att hans simmare kan bli slöa och färre. Vi hade alla odds emot oss men trots det så blev vi gravida! Och då hade vi bara sex en gång i samband med ÄL.
Med detta vill jag bara säga att Ni INTE ska ge upp! Försök att slappna av och ta det som det kommer. Jag vet att det är svårt men det går.
Det är faktiskt inte ovanligt att det tar runt ett år att bli gravida för det är så himla mycket som ska bli rätt. När man läser om hur ett barn blir till och vilka hinder det finns så är det verkligen ett mirakel att ett barn blir till överhuvudtaget.
Det kommer bli Er tur - ge bara inte upp!