Trend på TV om ofrivillig barnlöshet.

Ja vi får hoppas det. Jag tror det är tre program kvar.

Nej. Den enda äggdonation som jag tror tas upp är att jag gör embryodonation (även om SVT döpt om det). Och jag är ju även singel. Det hade säkert varit intressant att även prata om enkel donation och inte bara där man använder både donerade ägg och spermier som jag...

Att debattera vanlig IVF tycker jag däremot hade varit rätt märkligt. Alltså programidémässigt märkligt. I ett program som handlade om vården i Sverige hade det varit relevant. Men när man pratar om vad som är på gränsen till etiskt försvarbart hade det känts oerhört medeltida att ens debattera om IVF är nära den gränsen. Jag hade nog blivit lite tjurig isf, även om jag tål att man diskuterar det försvarbara i att som jag använda dubbla anonyma donatorer och att med vilje sätta ett barn utan medförälder till världen.

Kisse, det har ju gått en tid sen programmet spelades in och jag antar att du inte fick prata om det - men kunde du söka stöd här (eller irl) under tiden?

Jodå. Jag kunde prata om det under tiden. Det har inte funnits såna begränsningar då även om de givetvis föredrar att jag inte pratar om det nu (men eftersom jag inte är betald kan de inte gärna tvinga mig, men för 6 veckor kan jag nog klara att vara tyst om hur det gick). Jag bloggade på den tiden (och avslutade bloggen i somras efter 4 års skrivande) och har även mycket kontakter inom Femmis som är intresseorganisationen för singlar som försöker eller har fått barn med hjälp av klinik utomlands. Däremot har det saknats mycket i det psykologiska stödet från klinikerna, precis som det är i Sverige... (på min blogg finns en enda post kvar, skriven efter program ett, och som handlar om just det). Min resa blev, precis som så många andras, oerhört lång. Och inriktad på medicin, inte på att överleva. Det är ett problem som existerar runt fertilitetsvård i allmänhet (och som dessutom störs av att så många av oss står i adoptionskö och inte kan kosta på oss att söka psykiatrisk vård i samma utsträckning)

Och de länkarna verkar inte så bra...

Femmis: www.femmis.se
Bloggen: www.fertilitychallenged.wordpress.com

Ok, då är jag med. Embryodonation är ju också väldigt intressant och viktigt men som sagt, saknar aspekten äggdonation och tycker att det vore logiskt att ta upp då de fokuserar så mkt på spermiedonation. Fördomarna är ju fortfarande många tyvärr så det hade inte skadat att ha med i en tv-serie som denna. Förstår annars vad du menar och jag saknar inte en debatt om ivf:ernas vara eller icke-vara utan snarare om vad otaliga ivf-försök och missfall gör med en efter ett flertal år. Var går gränsen? Hur mkt orkar man? Det är ju ett ivf-par med i serien men tycker att de kom bort lite i sista programmet, kanske kommer de igen framöver. Själv kan jag eg inte riktigt förstå att jag och maken fortfarande är tillsammans, fortfarande älskar varandra och att jag öht står på benen och har kvar mitt jobb. Men som du skriver, psykiatrisk hjälp och långtidssjukskrivning har inte varit något alternativ för oss som på sikt vill adoptera. Jag har gått och pratat med en privat psykolog i omgångar men att man inte erbjuds det automatiskt efter fyra års hormonbehandlingar av olika slag - 6 misslyckade ivf:er, 6 misslyckade ÄD och två missfall är väl eg helt galet. Och jag vet ju även att jag är långt ifrån ensam med den historiken.

Det kan ju vara så att de inte har hittat någon som har velat ställa upp...

Visst kan det vara så. Jag hoppas på tv3 istället.

Ja, jag med. Men jag håller med dig. Det hade varit intressant. Tror du förresten att äggdonation och spermiedonation är same same för heterosexuella par? Alltså att det ger samma frågor, samma funderingar, samma ställningstagande? Generellt sett, alltså.

Ursäkta den nyfikna frågan, lätt OT.

Vet faktiskt inte men vårt intryck är överlag att det verkar svårare för mannen att acceptera donation av spermier än för en kvinna att acceptera donation av ägg. Vet även flera män som inte vill att deras kvinna ska ta emot donerade ägg men där hon kan tänka sig det. I vårt fall har det inte varit något problem men vet flera andra som det varit ett oerhört långt steg för, speciellt för mannen även om det är kvinnans ägg det handlar om. Visst jag får ju ett donerat ägg men bär ju ändå barnet i magen och blir biologisk mamma (men ej genetisk), kanske har det bidragit till att det inte var så svårt för oss att satsa på när den första chocken lagt sig.