Det här tycker jag sammanfattar allt bra, från en muslimsk synvinkel:
- Rätt kunskap definieras vara den som framgår främst av religiösa textböcker från Muhammeds tid
- Kunskapsbrist definieras som den utan bekräftelse i nämnda textkällor
- Det märkliga intresset för ovan definierade kunskap om Islam har samband med tron på räddning från helvetet
- Kunskap utanför Islams grundkällor från Muhammeds tid saknar värde om den inte är till fördel för Islam
- Muslimens tro på ett liv efter döden gör livet här oväsentligt i förhållande till det senare eviga livet i paradiset
- Eftersom olyckor, vulkanutbrott, jordbävningar, svält, personlig lycka/olycka orsakas eller styrs av Gud (=finns en avsikt bakom), blir det betydelselöst att försöka förstå eller hitta andra naturliga förklaringar
En bra beskrivning av mekanismerna bakom den muslimska världens bristande utvecklingspotential. När muslimens ambition att studera naturen, evolutionen etc. är så låg - ingen idé, eftersom Gud styr allt - kommer den huvudsakliga ansträngningen i det dagliga livet att ligga på meningslöst, slaviskt uppfyllande av alla detaljföreskrifter, som den troende muslimen har att uppfylla. Det gäller ju att att inte missa paradiset!