Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU

Jag har en dotter placerad i familjehem hon är idag fyra år, ska i höst upp i tingsrätten och ansöka om mer umgänge kanske vårdnadstvist då jag anser att socialen i denna frågan både har ljugit och gjort fel, dom som varit inblandade vet sanningen men vi står utan hjälp eller lösning på att socialen grundlurat både mig och dom tidigare familjeföräldrarna som skulle varit. Jag står knappt på benen vet ej hur jag ska orka, mår psykiskt dåligt, min dotter springer å kramar om mig å kastar sig i mina armar innan jag ska gå hem från umgänget, jag gråter när jag sitter i bilen påväg hem, men visar aldrig för dottern hur jag mår, hon är det finaste som finns imitt liv, ingen förstår alla bara vräker ur sig att soc tar aldrig ett barn om det inte är något som inte står rätt till, men jag vet med mig at tjag har både beskyddat min dotter från det som pappan gjorde och dom på sjukhuset vid bb sa att jag var som gjort för att vara mamma, hon är mitt allt och betyde allt för mig men jag får inte ens läsa en godnatt saga eller krama henne godnatt på kvällarna få väcka henne på morgonen å få gå med henne till dagis, får inte åka på semester , allt det roliga eller om hon eledssen då får familjehemmet göra allt, jag förstår ingenting varför ljuger soc och varför gör dom såhär mot mig, jag älskar mitt barn över allt annat och vet att hon älskar mig men hon förstår inte och verkar inte som do förklarar för henne heller :(

usch, jag lider med dig, vi är många som vet hur de känns... tyvärr :/

Tog mig mycket mod att våga skriva hit till denna tråden så vill helst inte få några elaka påhopp om varför mitt barn är fam placerat, jag är en bra mamma och tänker alltid på mitt barns bästa. Ts hur går det för dig och ditt barn? Kram!

påhopp har vi fått, o kommer säkert få fler - men kom då ihåg att vi är många på samma sida, o vi står upp för varann :) <3

Hej på er!

Jag jobbar som lärare och har stundtals väldigt nära kontakt med både Socialtjänsten (soc) och i vissa fall familjehems-hem. För mig är soc en enorm gåva för många barn och deras familjer och jag bara ÖNSKAR att många ska inse att de är en TILLGÅNG och inte nått hemskt som är ute för att förstöra och göra andra männsikor illa (tyvärr har det hänt och kommer säkerligen att hända igen, igen och igen!). Men i de allra flesta fallen så är soc en tillgång, en hjälpande hand.  

Många gånger så ser jag TYVÄRR att det är svårjobbat med vissa familjer och det kan ofta bli väääldigt långdraget och det finns bara en enda  person som far illa av detta och det är BARNET. Barnet. Det är ett moment 22, där det ibland inte går att komma till en bra lösning och det är det värsta av allt.

Och många gånger så tycker jag faktiskt att soc inte alls går in så snabbt som jag  och mina kollegor önskat. Vi får tjata, lämna in anmälan på anmälan där det finns uppenbara fall där ett barn inte mår bra i sin hemmiljö. Min personliga åsikt är att det måste vara en mycket, mycket bättre samarbete mellan skola, soc och polis. Mera öppet och lättarbetat. 

Till alla er som kämpar för att få tillbaka era barn i ert hem, hos er, så säger jag bara en sak; Fortsätt kämpa! Ingen förälder är värd att leva utan sitt barn (om det inte far illa hos sina föräldrar vill säga, så är det bra att soc och familjehemmen finns).

Har även en annan vinkel på det hela. Min bästa vänninan är familjehems-placering. Min vännina gör ALLT för "sina" barn, oftast tonåringar. Hon gör en enorm insats för samhället och många, många ungdomar återkommer som vuxna och tackar för ALLT hon gjort och ställt upp på! Hon är en klippa för umgsomarna, för samhället och soc! Så familjehem är bra! De behövs!!

Kram på er alla! 

Jag satte mitt barn friviliigt i jourhem i juli pga av att jag behövde vila då jag kämpat med massor. förlorat  mitt ena barn, min bästa vän mm. Jag har blivit gruppvåldtagen mitt på dagen för några år sen när jag skulle hämta barn från skola/förskola av okända män. Ena mannen har sen hotat, misshandlat mig, förföljt mig osv. Som ensamstående med låg inkomst, men klarar mig otroligt bra och får allt att går runt då jag är väldigt noga med ekonomin.
Mitt levande barn har fått vara i 3 olika jourhem  en tid under mina sjukusvistelse då jag inte har nåt nätverk.
Nu vill soc att mitt levande barn ska sättas i familjehem så jag kan ordna med ny bostad osv. Jag säger nej det gynnar inte mitt barn, jag kommer inte kunna ordna nåt nytt då mitt barn inte kommer stå på min adress och därmed mister jag bostadsbidraget.
Jag har kämpat för mitt barn då förskolan inte ha någon koll. Mitt barn var väldigt ledsen när sitt syskon dog och det var tydligen jättekonstigt.
Jag har soc möte imorgon och jag står fast vid mitt nej och jag säger ni vet att jag är medgörlig och vill sammarbeta, men hjälp mitt barn och mig istället..

Jag ringde idag till soc...jag har rätt att ta hem mitt barn från jourhemmet då jag satt mitt barn frivilligt där för det finns inga grunder för ett omedelbar omhändertagande nu ( Lvu menar dom antagligen ) Jag sa, men jag VILL sammarbeta, men kan ni inte sammarbeta med mig? Du kan bara ta våra råd och chefens om att låta ditt barn komma till ett familjehem eftersom du inte mår bra alltid.

Men vad kan jag komma på för lösning? dom vet hotbilden kring oss och då utsätter JAG mitt barn för fara...jo det är mitt fel med våldtäkt och misshandel. Alla fel försöker dom hitta för att säkerligen komma dit då ett omedelbart omhändertagande blir aktuellt, det är jag rädd för. ( inte sagt utan bara i min hjärna )

Ber ju om hjälp, men den finns ju inte, JAG försöker med ALLT frågar vad dom tycker förutom familjehem. Kan dom göra något. Tagit reda på att soc kan intyga för förtur till nytt område och lägenhet då hotbild kring oss finns och dom kan styrka det, men då sa hon nej det kan vi inte....herregud jag vet ju det. ( polisen kan det med )

Så vad ska jag komma med imorgon? Mitt fel att jag har dåligt nätverk, mitt fel att mitt barn inte får leka med barnen efter förskolan pga kulturkrock då föräldrarna inte tillåter dom leka med svenska barn. Mitt barn är den enda svensk på förskolan.

Någon som kan ge mig snabba råd inför imorgon? Jag gör vad som helst, men VÄGRAR skriva över mitt barn hos ett familjehem.

Mitt barn är hos en underbar jourfamilj och jag träffar mitt barn, men jag gjorde detta för att jag inte ville lägga över mitt dåliga mående på mitt barn och få ordning och insatt på medicin då jag vet att man kan bli väldigt konstig vid insättning. Men psykiatrin har inte haft läkare...så INGENTING har hänt. Har bett om nätverksmöte, men inget blir av...

Jag klarar inte av att skiljas mer ifrån mitt barn....se mitt barn så ledsen så förstörd..MAMMA vill vara med dig..mamma mamma mamma....
Jag känner mig så ensam och denna vila skapade bara mer kaos som jag fick så mycket beröm för innan dessa handläggare dök upp...

Jag kan förstå att dom blir "oroliga" över att det kan hända mitt barn nåt som JAG är rädd för och sagt. Att jag är rädd för att ena mannen ska döda mitt barn eller mig som han hotar med....men HJÄLP oss då. misshandeln slutar ju inte bara för att mitt barn sätts i familjehem, det gör det ju värre och svårare för mig att att kunna hitta ny bostad.

Jag är så rädd inför imorgon...