Tills oss som fått/lr har barnen placerade i familjehem med LVU

Kontaktfamilj är jag beviljad sen innan och jag valde själv då mitt barn ( lite över 5 år gammal) har haft en bra relation med den familjen. Men familjen strula ut och jag hämtade 2 grr en helt förstörd liten älskling. Mitt barn berättade att kontakt mamman blivit arg för att mitt barn kissade utanför toalettringen och att hon skriker på mitt barn. ´Så det blev inget bra och soc har inte ansträngt sig att hjälpa mig att hitta en ny.

Har kontakt med psykiatrin och försökt att få till ett nätverksmöte, men alla har slutat och jag får inte den medicin jag skulle sätta in mig på och fått en läkare som jag tjatat om att få i över 1,5 år. Den läkaren har träffat mig 2 grr och var rent utsagt hemsk...och den människan har soc kontaktat och dessutom ljugit för soc om hur hon gjort med mina mediciner.

Kan inte byta stad, vore inte bra i detta läge att "smita".
Så jag sitter fast...

Jag kan inte tillgodose mitt barns behov då mitt barn inte får leka med sina kompisar efter dagis på fritiden, men det är ju inte mitt fel som sagt. Utan barnens föräldrar som förbjuder sina barn...

Jag skulle byta stad o söka hjälp där!

Hur försörjer du dig nu?

jag tycker inte det är att smita,du har barnet frivilligt placerat nu och om du ordnar boende långt från där du bor nu så slipper du o barnet hotbilden o det är att ta ansvar o visar väl för socc att du vill ta ansvar o förändra din situation
Sen söker du dagis på nya stället och hjälp inom psykiatrin

Men glöm aldrig bort att du själv måste söka hjälp o svar...ingen gör det åt dig
Lovar folk hjälpa dig o inte hör av sig så måste DU ligga på el söka annan hjälp...då visar du återigen att du kan ta eget ansvar för situationen

Var inte passiv- det forlorar du på!

Ligger på som en galning , ringer om och om igen och jag är sjukskriven. Men gör saker ändå som att jag går på kurser osv för att jag vill göra saker. Har en bra grundutbildning. Men att bara flytta är inte en bra idé långt bort. Dom skulle ( tro mig ) se det som oansvarigt och det är inte lätta att bara "fixa" på en sekund.
Jag har en diakon som har följt mig som kommer att ringa och prata med utredaren och det ger lite mer tror jag då hon följt mig under lång tid med barnen och varit med på förskolan och sett hur mitt barn blivit behandlat där av personalen.
Så jag ligger verkligen i som en hök....Jag är ingen som brusar upp utan jag vill sammarbeta som sagt, men det finns även gränser för mig.
Att jag nyligen blev misshandlad så svårt och inlagd medvetslös på sjukhus och var nära döden är till min nackedel ( hade redan lämnat mitt barn i jourhem då ) var påväg hem från en kurs. Tydligen är det mitt fel, jag utsätter mig för risker.

men hur kan de ens tycka det är oansvarigt att du tar ansvar o flyttar från en stor riskfaktor? om diakonen hjälper dig då med att ordna kontakter i nya staden  o du ordnar psykkontakt, det kan väl inte vara att fly utan att ta bort riskfaktorer o då kanske ditt barn får vänner oxå?

jag förstår att det inte går att ordna på en ggr men att börja planera för det vore väl bra o kanske ordnar det sig på ett par månader...

om du flyttar kan väl inte socc säga nåt?

man har ju hört om problemfamiljer som flyttar runt i sverige för att undkomma men vet ej om det stämmer...

blev du överfallen av okända män...hur mycket var klockan?

säger samma sak....skyddad adress...de borde kunna hjäpa dig än att ta barnet från dig somär mamman
vill de inte hjälpa dig pga ditt psykiska mående? 

föreslå att DOM hjälper dig med boende på annan ort långt bort!

Är det en bra ide? ni som är insatta?