det gör inte så förbannat ont som alla säger

När jag läste denna tråden fick jag en lättnad över att någon kan prata positivt om förlossning. Och första kommentaren så är jag tillbaka i rädsla igen! Varför kan aldrig vissa tillåta att man pratar bra saker? På föräldragruppen säger även barnmorskan att "vem vill höra hur hemsk andras förlossningar varit" tacksam att de finns dem som även kommer med bra saker och som sagt alla förlossningar är olika.....

börjar med att uräkta stavning, ammar samtidigt  
fick mitt a´ndra barn för 5 veckor sen och det var en toppenförlossning! mitt första barn föddes med akut snitt pga av att hon låg i tvärläge så då stoppades värkarna innan de hann sätta iggång på riktigt och ja snittades.

barn nr 2 då kännde ja att ja ville ha revans och såg verkligen fram emot förlossningen med spänning! mina förväntningar var stora och ja var grymt laddad  hade tänkt klara mig utan medicinsk smärtlindring möjligen lustgas och ist använda mig av tens o avslapning/andning mm.
Jag hade förväerkar med 6 min mellanrum under lördagen och och natten mot söndagen, tycker inte att de gjorde speciellt ont, som mens värk ungefär. På söndagmorgon så åkte vi in till fl och jag var då öppen endast 3 cm vilket kändes lite trist men vi fick vara kvar och värkarna fortatte komma var 5 min och jag andades genom dem och sov mellan dem och hade värmekuddar på ryggen vilket hjälpte mig jättebra.
Efter 4 timmar kollade BM igen hur mkt öppen jag var och nu var det bara 4 cm och ja kännde mig lite otålig,, ville att bebisen skulle komma snart men BM tyckte att allt gick bra och värkarna var helt ok tyckte jag.
Mannen åkte o köpte mat och då drog det i gång på rikigt, värkarna kom utan paus och höll i sig ca 1 min, då blev det mkt jobbigare! Mannen skyndade sig tillbaka och då gick vattnet när han kom och vi ringde på BM och jag ville vara uppe och gå lite för att skynda på det. När ja reste mig upp så blev det väldigt intesivt och jag tog lustgasen, kände ganska direkt att jag ville trycka på och när bm kolla så var det fullt öppet, inte konstiogt att värkarna var så intesiva då, hade öppnat 6 cm på knappt 2 timmar  Fattade noll men efter 30 min krystande så flög han ut och ja fick upp han på bröstet  Underbart!!! Kännde verkligen direkt att detta kan jag göra om igen, var uppe o ducschade efter 1 timme och gick själv till BB 2 timmar senare, grym skillnad mot första gångne då ja blev snittad och inte kunde röra mig på 2 dygn 

Blev ganka långt det här men jag vill bara ge er som oroar er lite hopp och dela lite tankar från en som anser att en förlossning är det häftigaste man kan uppleva och som ngn innan skrev så tror jag oxå att det handlar mkt om ens inställning och hur man tänker under FL, kände att ja tappade fokus några gånger och då blev allt jätte jobbigt men då hjälpte mannen mig att hitta andningen och fockus igen och allt blev bättre igen. Att lita på sin kropp och dess förmåga hjälpte mig iaf grymt mkt. Sen kan man ju naturligtvis inte veta i förväg hur det kommer bli men blir det ngn knas så finns det massa resurser som kan hjälpa till det kan man vara säker på.
Stort lycka till alla ni som snart ska får uppleva detta underbara!  

Vad bra att du ts haft både en och två drömförlossningar. MEN det man ska komma ihåg är att varje människa är unik och därmed också personens förlossningar. Varje människa hanterar smärta olika bra. 

Självfallet är det intressant/positivt att få läsa om dom som haft det lätt lika mycket som att läsa dom som haft det svårt. Så jag tycker inte att man ska klaga på någon egentligen.

Jag förstår ditt budskap ts och hoppas att min nästa förlossning går lika bra som din! 

Tack för den här tråden!! Hjälper mig i min rädsla inför förlossningen i januari! Min första förlossning har satt djupa spår i mig och jag går till en psykolog för att kunna hantera den nya förlossningen som väntar. Jag vill absolut försöka föda på vanligt sätt igen och hoppas att jag ska klara det! Förra förlossningen slutade med att vår dotter kom ut i vidöppet läge och de klippte mig och använde sugklocka. Kändes som ett övergrepp och jag trodde verkligen att jag skulle dö!! Jag försöker peppa mig själv och hitta sätt att inte vara så rädd men det är inte helt enkelt. Men blir som sagt glad av att läsa era berättelser!

Blir också irriterad. Vaddå ANSER? Du hade det lätt TS, andra har det inte. Visa lite förståelse och skriv bättre. Bra historier är viktiga berätta men var inte dum o tro att andra överdriver...

TACK ts för en bra tråd!
Såna här trådar BORDE startas oftare!
Inte ofta man får läsa om POSITIVA förlossningar!

Min första förlossning tog 36timmar allt som allt! Och visst de gjorde ont.
Men inget som avskräckte mig.
Andra förlossningen tog bara 5timmar, vart igångsatt och hade enbart lustgas som smärtlindring!
Och den förlossningen va en DRÖM!  
 
         

Bra att ni delar med er av dom positivva upplevelserna!!
 

Fick nästan uteslutande höra positiva saker innan första förlossningen massor av solskens historier vilket gjorde mig lugnare. kom in fullt öppen fick ingen bedövning...lustgas under 1timme sen tog dom bort den med. önskar dock att någon sagt att det kan göra fruktansvärt ont att krysta så att man hade varit berädd på det, men utan dom positiva berättelserna vet jag inte om jag hade vågat föda naturligt. Varför jag ALDRIG kommer att föda så igen är en annan historia.

Min førlossning var en fantastsik, underbar upplevelse och jag længtar efter næsta.

Det som var i særklass værst tycker jag var de førsta toabesøken efteråt, men det var øverkomligt nær jag høll svalt fuktat papper mot.  

på vissa sjukhus har dom en hand duch använde den istället för papper  när jag gjort1:an

Jag har haft en bra men också tuff förlossning men detta har inte gjort att jag inte vill föda utan vågar nog inte rättaresagt.
När jag var förstfödeska så var det helt okej kom till förlossningen öppen 4 cm vattnet hade gått inte allt men lite iaf 2 ggr så jag fick byta byxor haha varmt och skönt Dagen efter kom värkarna och jag åkte in.
Klockan var då 10.00 ca men värkarna avtog och dottern åkte allt mer uppåt och barnmorskan var tvungen att sätta dropp och det gjorde att jag tappade kontrollet helt med värkar jag inte längre klarade av.
Men jag var tyst och stilla och lugn och detta gjorde mig trygg inombords.
men efter en timme svimmade jag till och var livlös i ca 5 minuter.
Dotterns hjärta gick ner och det belv akut.
Läkarna kommer in och narkosläkaren och ville att vi skulle ta sugklockan om inte det skulle fungera skulle det bli akutsnitt,
Men dottern kommer ut med suklockan 2 varv runt halsen och andandes inte och hennes axel gick urled.
Jag blev sydd vaginalt 7 stygn och anus 5 styggn men än idag längtar jag efter en förlossning men jag varken får eller vågar utsätta min kropp till en vaginal då jag får stora barn.
Dottern var 4140g

Sonen fick jag planeradsnitt v 41+2 det var en otäck förlossning berättar inte mer då den vekligen var OTÄCK !!
Han var större ..

Sonen som jag 2010 fick till värden var med planeradsnitt v 37+5 2 veckor innan BF var man tvungen men denna förslossning OJOJOJ jag dör av lycka !!
jag var så rädd för det som hände men snittet med andra barnet 2008 och detta satt kvar okej gör det än idag,
Men så fort jag fick spinalbedövning haha jag kan lova att jag skrattade igenom hela operationen jag var så hög och jag var så glad !!