det gör inte så förbannat ont som alla säger

För mig gjorde det sjukt jävla ap ont rent ut sagt!! Efter 37 timmar var man rätt körd.
Men man får något så fint för det så jag ser fram emot nästa fl med kid nr2.

Man kan inte säga att en förlossning inte känns, för dig gjorde det inte men för de flesta gör det.
Dock glömmer man ju, så tänker jag tillbaka på den nu får jag inga minnen hur det kändes mer än att jag då DÅ ville dö, aldrig skulle göra om detta igen osv.

Jag var dock inte rädd för min första gång vad jag kan minnas, så sket i vad folk sa åt mig hur det skulle kännas.

Jag håller inte med TS men jag vill inte skrämma upp någon heller. För mig har det gjort ont, jag hade aldrig i hela mitt liv kunnat tänka något skämtsamt precis före krystvärkarna. Då har jag varit så koncentrerad och inåtvänd för att överhuvudtaget kunna stå ut med situationen.

För mig har mental förberedning varit mycket viktig. Vid andra graviditeten fick jag lära mig bättre andningsteknik som hjälpte mig genom andra förlossningen. Nu är jag gravid för tredje gången och vet att jag måste förbereda mig, annars har jag svårt att hantera förlossningssmärtan.

Hur som helst så tycker jag att det är bättre att förbereda sig på något svårt än att tro att man är 1 på 1000 (t ex TS) som inte har speciellt ont vid förlossningar. 

Kan hålla med om detta. Jag har nu genomgått min andra förlossning och det var en riktig toppenupplevelse - en fantastisk förlossning helt enkelt. Det gick ganska fort och var intensivt men jag kunde hantera värkarna med avslappning, andning och lustgas i de sista cm och det gjorde hur mycket som helst. JA; det gjorde ont. Men det var hanterbart och jag blev inte rädd eller fick panik och det var en hur häftig upplevelse som helst. Jag skämtade inte med barnmorskan, jag var grymt fokuserad, krystvärkarna överrumplade mig lite eftersom jag öppnade mig så fort, och efteråt låg jag bara och skakade och hade så ont i symfysen av foglossning och förlossning att jag fick färdas längre sträckor i rullstol i två dagar... men det är ju ändå inte någonting att oroa sig för. Smärtfrihet borde inte vara något att eftersträva, för de flesta gör det ont men inte så ont att man inte kan hantera det med förberedelse och fokus.

Ska ha barn 1 maj. Jag tror att det handlar mycket om mental inställning. Jag är inte den som inte kan ta i och biter ihop för det mesta, men jag har ju dock ingen aning om hur denna smärta känns. Jag har bara gett mig FAN på att jag ska klara det och det FINNS bedövning och hjälp att få. Började en föräldrakurs igår och där pratade vi mammor om att man så här första gången får åka med på tåget och lita på den vårdpersonal som finns, de är ju där för att hjälpa oss på bästa sätt.
Jag tycker att det är skönt att höra av andra om hur ont det INTE gjorde, för det enda man hör är ju om HUR ont det gjorde. Mer pepp till oss förstföderskor från de som INTE upplevde denna brutalahelvetessmärta!

Håller med! Man fixar det. Det är som en muskelvärk i stil med maginfluensa och mensverk. Med en liten paus emellan. Inte någon vass smärta och inget man inte känner igen alls. Spänner man sig och är mycket rädd kanske det känns värre det vet jag inte. Så var det iaf för mig. Jag skrek JA! vid varje värk för att jag var så glad att det startade av sig själv. Det kanske inte alltid kändes som "ja" men jag blev ändå jätteglad över att min kropp gjorde som den skulle. :D

Efter att ha genomgått två förlossningar som sinsemellan varit väldigt olika kan jag garantera att det inte finns någoit "hur värkarna känns" annat än "så kändes det för mig". Hur värkarna känns är till exempel avhängigt hur fort du öppnar dig. Somliga har värkar utan värkpaus.

Ett universitet i Ohio framställde ett sett att mäta smärta på. Asså ju högre påäng på den skalan desto ondare gör det. 45 UP (units of Pain) kan man i vanliga fall klara av. I förlossningar så når man 57 UP som högst vilket är ungefär samma som att bryta 20 ben samtidigt.
När man mätte smärtan hos en man som fick en pungspark mättes det till 9000 UP vilket motsvarar att föda 160 barn samtidigt eller att bryta 3200 ben samtidigt. True story.

k girl: Det var därför jag skrev "för mig i alla fall". ;)
Och jag öppnade mig asfort. Det kändes likadant med egna värkar som med igångsättningsvärkarna första gången, men andra gången när det var naturligt fanns det en mikropaus emellan.