det gör inte så förbannat ont som alla säger

börjar med att uräkta stavning, ammar samtidigt  
fick mitt a´ndra barn för 5 veckor sen och det var en toppenförlossning! mitt första barn föddes med akut snitt pga av att hon låg i tvärläge så då stoppades värkarna innan de hann sätta iggång på riktigt och ja snittades.

barn nr 2 då kännde ja att ja ville ha revans och såg verkligen fram emot förlossningen med spänning! mina förväntningar var stora och ja var grymt laddad  hade tänkt klara mig utan medicinsk smärtlindring möjligen lustgas och ist använda mig av tens o avslapning/andning mm.
Jag hade förväerkar med 6 min mellanrum under lördagen och och natten mot söndagen, tycker inte att de gjorde speciellt ont, som mens värk ungefär. På söndagmorgon så åkte vi in till fl och jag var då öppen endast 3 cm vilket kändes lite trist men vi fick vara kvar och värkarna fortatte komma var 5 min och jag andades genom dem och sov mellan dem och hade värmekuddar på ryggen vilket hjälpte mig jättebra.
Efter 4 timmar kollade BM igen hur mkt öppen jag var och nu var det bara 4 cm och ja kännde mig lite otålig,, ville att bebisen skulle komma snart men BM tyckte att allt gick bra och värkarna var helt ok tyckte jag.
Mannen åkte o köpte mat och då drog det i gång på rikigt, värkarna kom utan paus och höll i sig ca 1 min, då blev det mkt jobbigare! Mannen skyndade sig tillbaka och då gick vattnet när han kom och vi ringde på BM och jag ville vara uppe och gå lite för att skynda på det. När ja reste mig upp så blev det väldigt intesivt och jag tog lustgasen, kände ganska direkt att jag ville trycka på och när bm kolla så var det fullt öppet, inte konstiogt att värkarna var så intesiva då, hade öppnat 6 cm på knappt 2 timmar  Fattade noll men efter 30 min krystande så flög han ut och ja fick upp han på bröstet  Underbart!!! Kännde verkligen direkt att detta kan jag göra om igen, var uppe o ducschade efter 1 timme och gick själv till BB 2 timmar senare, grym skillnad mot första gångne då ja blev snittad och inte kunde röra mig på 2 dygn 

Blev ganka långt det här men jag vill bara ge er som oroar er lite hopp och dela lite tankar från en som anser att en förlossning är det häftigaste man kan uppleva och som ngn innan skrev så tror jag oxå att det handlar mkt om ens inställning och hur man tänker under FL, kände att ja tappade fokus några gånger och då blev allt jätte jobbigt men då hjälpte mannen mig att hitta andningen och fockus igen och allt blev bättre igen. Att lita på sin kropp och dess förmåga hjälpte mig iaf grymt mkt. Sen kan man ju naturligtvis inte veta i förväg hur det kommer bli men blir det ngn knas så finns det massa resurser som kan hjälpa till det kan man vara säker på.
Stort lycka till alla ni som snart ska får uppleva detta underbara!