det gör inte så förbannat ont som alla säger

Tack Bittermandel! Du är den enda som sagt det. Alla har en förmåga att tala om för en som är gravid om hur ont dem hade vid förlossningen osv. Varför? Jag har inte ens bett om att få veta. Även att jag vet det kommer göra ont så behöver man inte yttra sig så som många gör. Du gjorde mig peppad och glad!

Jag väntar mitt första i juni och jag är skitjävlajätterädd för förlossningen. Vet inte alls hur jag ska kunna klara av det, men jag har som tur är en del goda vänner som peppar och försöker ge tips utan att skrämma upp mig.

Den är tråden är suverän, jag upplever den inte alls som att ts försöker skriva någon på näsan och säga att "det finns inga dåliga/onda/hemska förlossningar och de som säger annat överdriver", utan bara berättar hur HON haft det och att man kan ha det så. Det peppar mig och gör mig tokglad. Tack ts!

Finna jättebra böcker om hur man lättare kan hantera smärtan. Tror mycket handlar om förberedelse och mental inställning till smärta. Många av de böcker jag läst skriver om att det man har med sig i bagaget kommer fram vid en förlossning och att man då absolut inte är gnällig eller sämre människa för att man har mer ont utan att det är ens dåliga erfarenheter av smärta som kommer fram.

Jag hade ont men var helt klart en smärta som jag kunde hantera med mental avslappning sedan hoppade jag kanske inte hopprep samtidigt . Sedan är det klart att en lång och utdragen fölossning blir jobbigare för orken tar slut och kanske självförtroendet. Alla är vi gjorda för att föda barn och vi får lita på kroppens förmåga .

Bra skrivet Zippo!

Jag är inte sur över någon tråd, däremot tycker jag att trådstartaren har uttryckt sig lite klantigt, smärta är ju inte objektivt så att det handlar om vad man "tycker" och "anser". Jag skrev nyss i en annan tråd angående min förra förlossning att jag hade vad många förstagångsmammor (och andragångsmammor för den delen) anser vara en så kallad skräckförlossning, det hände precis det som många - inklusive JAG - var rädda för. Men, och det är jätteviktigt att understryka: jag hade ingen negativ förlossningsupplevelse för det. Jag ville göra om det redan dagen efteråt. Man behöver inte ha en lätt förlossning och stå och skämta med barnmorskan för att ha haft en positiv förlossningsupplevelse. Man kan ha haft jävulskt ont och ändå inte behövt tappa sin kontroll över smärtan, man har kunnat hantera smärtan, behöver inte ha blivit rädd och så vidare. Det tycker jag är sjuhelvetes mycket viktigare att säga än att polarisera förlossningar i "jobbiga och smärtsamma" och "lätta och i princip smärtfria".

Gudrun Abascal skriver i "Att möta förlossningssmärtan" att det egentligen inte spelar någon roll hur en förlossning har sett ut - om den har varit utdragen eller snabb, om den har varit instrumentell och ur medicinsk synpunkt komplicerad eller ur medicinsk synpunkt helt normal - det avgörande för hur man upplever sin förlossning i efterhand är om man har blivit sedd, hörd och fått bekräftelse för det man känner.

  

Jag tycker att det gjorde pissont rent ut sagt men har ändå ett positivt minne av förlossningen. Har aldrig haft så jävla helvetes ont i hela mitt liv Men det var det ju såklart värt all smärta när man fick sitt barn i famnen!

Man har ju sin egen bild av hur ont det gör och hur "lätt" det var. Jag hade tur att det var "lätt" men samtidigt beror det ju på hur man hanterar varje värk, om man är rädd och kämpar emot. Men ont hade jag och jag vrålade/ skrek/gnydde högt? i perioder, speciellt i krystskedet som gick snabbt på båda. Och både gångerna har jag mått lika illa efteråt och haft lite dödsångest för att jag är rädd att jag ska förblöda men stolt så stolt

Det är ju så väldigt individuellt.

Jag skulle kunna skriva en tråd som heter "Haha - illamående under graviditeten är bara en skröna" - men garanterat finns det ju de som mår jättedåligt och kräks varje dag. De skulle nog inte hålla med mig :)

Men jag tycker det är jättebra att det kommer en sån här tråd som visar att alla förlossningar inte behöver vara överjävliga. Man vet inte förrän efteråt hur det blir. För en del går det lätt, andra har det tuffare. Men jag tror säkert att en sån här hemsida överlag överrepresenterar dem som har jobbiga historiaer att dela med sig av, så jättebra att det kommer någon som kan säga det motsatta!