det gör inte så förbannat ont som alla säger

Ursäkta.. men jag blir så irriterad på dom som skriver att det inte gör så ont att föda barn, det är en positiv smärta osv bla bla bla.. Ja men KUL för er som haft det så himla lätt med att föda barn! Men för dom allra flesta inklusive mej själv gör det det djävulskt in i helvetes förbannat ont!!!!!! Och är inte positivt nånstans. Min förlossning var allt annat än trevlig och jag vill aldrig vara med om det igen. Även om jag vill ha syskon till mitt barn..  Är livrädd för en förlossning till. Ska jag föda barn igen får jag nog gå och få special mödravård och få vissa garantier innan....

MamaLucy; känner igen mig. Första gången jag skulle föda var jag rädd för vad som skulle hända och för smärtan. Andra gången var jag rädd just för att jag visste vad som väntade mig!
Men det gick bra till slut ändå fastän jag bröt ihop i tårar och fick panik. Jag skärpte till mig men det gjorde lik förbaskat grymt ont

Tack, det var lugnande att höra ! :)

Visst är det synd att det bara är skräckhistorierna som berättas hela tiden!

När jag skulle föda första gången var jag rädd uppskärrad, blev bara räddare och räddare under förlossningen, som tog 30h (fick ingen epidural, krokig rygg), var helt övertygad om att det skulle bli värre och värre och jag typ skulle dö. Sen var det över. Skitjobbigt, och jag är övertygad om att det var min mentala inställning, och inte så mycket kroppen i sig, som gjorde det jobbigt.

Andra gången var jag superpeppad - det skulle ta lång tid och vara tufft, men nu visste jag ju hur ont det skulle göra och att det inte var värre än att man klarade av det, så ganska lugnt och jag slappnade av och lät värkarna komma. När värkarna började bli lite jobbigare kom hon plötsligt - på två krystvärkar eller så. Plopp. Vet inte om jag eller barnmorskan blev mest förvånad (när jag ropade på henne att ungen kommer så trodde hon inte på mig), trodde inte att förlossningen hade satt igång riktigt, hade precis blivit inskriven på sjukhuset... tur att jag inte väntade längre hemma... 
 
Så sammanfattningsvis, visst kan förlossningar vara helt ok, alltså det gör skitont, men inte så att det behöver vara läskigt. Framförallt så tror jag att den mentala inställningen påverkar mer än man skulle kunna tro. Tror inte att första hade varit lika jobbig om jag inte hade jagat upp mig och spänt mig så förbannat... 

Det som jag tror TS menade. är att för första gångs föderskor. så föreställ er en underbar förlossning som är mysig och minnesvärd. Och för dom som hade det jobbigt, försök att tänka positivt och träna så mkt som det går.

det är nog ingen som vill hoppa på ngn.  

Jag trodde jag skulle dö vid en tidpunkt, min man med..det var hemskt..men det gick över fort!  Inte ens 30 minuter kändes det så. Enligt mig så gör det fruktansvärt ont..men det är ju bara för stunden, hur många gånger i livet föder man barn egentligen. Men jag är inte det minsta rädd för att göra om det! Redan 2 timmar efter förlossningen ville jag göra det igen satt  

Men lycko er som knappt kände smärta alls! 

Hej, vill bara inflika i denna positiva tråd att jag hade en fantastisk förlossning för sex veckor sedan. Andades profylax och lustgas. Visst gjorde det ont, men det var fullt hanterbart! Fick sy två stygn och bebisen mådde jätte bra. Min barnmorska var super. Jag födde kl 21.07 på kvällen och vi åkte hem morgonen därpå.
För mig var det bra att inte ta EDA, vilket jag gjorde vid första förlossningen- då blev det utdraget. Jag var mer alert och medveten denna gången. Kan också bero på att det var andra barnet så att det gick snabbare. En tredje orsak till positiv upplevelse kan vara att denna gången hade jag barnets pappa vid min sida som ett kanon stöd, första gången födde jag med min syster bredvid mig.

Några tankar från mig..

Kram alla mammor därute  

Jag hade ingen lätt förlossning utan tvärtom blev det ganska utdraget. Men jag upplevde ändå smärtan som mer hanterbar än vad jag föreställt mig.
Flera jag känner har sagt att de kände att "jag ville dö" eller "det här gör jag aldrig om". Jag kände aldrig så. Visst gjorde det ont, men lustgas funkade väldigt bra för mig.
Sen ökar ju värkarna för de allra flesta i intensitet under en längre tid, så man hinner liksom vänja sig tycker jag.

Tack för alla positiva inlägg! Det är fantastiskt att höra trevliga och uppmuntrande berättelser.

Som blivande förstagångsföderska (ska ha barn i feb) har jag mest bara blivit överöst med jobbiga berättelser om förlossningar. En gång var det en bekant som försökte berätta att hennes två förlossningar inte varit så där smärtsamma som majoriteten verkar ha men, då det var två andra mammor med i samtalet fick hon knappt en syl i vädret... Jag upplever sällan att det är någon som är intresserad av att LYSSNA på mina föreställningar/rädslor inför förlossningen utan alla gamla mammor verkar mest se mig som oerfaren och som någon som inte har någon traumatisk berättelse att bräcka med och så bara babblar de på... :P

Skriv på med mer peppande berättelser :) Det är sånt som en som som jag behöver inför vad som komma skall!