det gör inte så förbannat ont som alla säger

Visst är det synd att det bara är skräckhistorierna som berättas hela tiden!

När jag skulle föda första gången var jag rädd uppskärrad, blev bara räddare och räddare under förlossningen, som tog 30h (fick ingen epidural, krokig rygg), var helt övertygad om att det skulle bli värre och värre och jag typ skulle dö. Sen var det över. Skitjobbigt, och jag är övertygad om att det var min mentala inställning, och inte så mycket kroppen i sig, som gjorde det jobbigt.

Andra gången var jag superpeppad - det skulle ta lång tid och vara tufft, men nu visste jag ju hur ont det skulle göra och att det inte var värre än att man klarade av det, så ganska lugnt och jag slappnade av och lät värkarna komma. När värkarna började bli lite jobbigare kom hon plötsligt - på två krystvärkar eller så. Plopp. Vet inte om jag eller barnmorskan blev mest förvånad (när jag ropade på henne att ungen kommer så trodde hon inte på mig), trodde inte att förlossningen hade satt igång riktigt, hade precis blivit inskriven på sjukhuset... tur att jag inte väntade längre hemma... 
 
Så sammanfattningsvis, visst kan förlossningar vara helt ok, alltså det gör skitont, men inte så att det behöver vara läskigt. Framförallt så tror jag att den mentala inställningen påverkar mer än man skulle kunna tro. Tror inte att första hade varit lika jobbig om jag inte hade jagat upp mig och spänt mig så förbannat...