• Bittermandel

    det gör inte så förbannat ont som alla säger

    Jag vill bara som en helt vanlig och absolut inte hjälteutnämnd tvåbarnsmamma ge några uppmuntrande ord till er som oroar er inför förlossningen!

    Med första dottern hade jag en jättelätt förlossning. Tänkte under krystvärkarna lite skämtsamt för mig själv att "jaha nu kanske man ska skrika lite som de gör på tv". Det kändes, men det var inga problem. Mellan värkarna babblade jag och barnmorskan om våra semesterplaner. Valde epidural och lustgas som bedövning.

    Senaste förlossningen för tre veckor sedan var ännu lättare. Stod upp vid sängen och skojjade med barnmorskan när jag var öppen 10 cm, sen la jag mig på sängen och sonen var ute efter tre korta krystvärkar. Inga som hellst problem. Klämde på allt vad jag förmådde under värkarna och spelade schack med mannen där emellan. Hoppade upp ur sängen strax efter sonen var ute och tog en lång dusch. Underbart! Valde lustgas som bedövning.

    Vad vill jag säga... Vet inte riktigt, men på något viss vill jag förmedla min bild av att föda barn. Jag är inte superwoman, feg, blyg och allt sånt, men jag vill säga att jag inte tycker att det gör så JÄVLA SJUHELVETES ONT ATT FÖDA BARN som väldigt många anser. Det är min bild, min sanning och min verklighet. Skulle kunna göra det om fem minuter igen om någon frågade mig, just för att det är ett så fantastiskt underbart ögonblick av ens liv, både för att man får lära känna sin kropp på ett sätt man aldrig gjort förr, men framförallt för att man får möta sin ängel, sitt hjärta sitt allt.

    Lycka till alla blivande mammor!!!


    Uppdaterar en ytterst intressant blogg då och då..
  • Svar på tråden det gör inte så förbannat ont som alla säger
  • Just Like Honey

    Ja smärtan var väl mitt minsta problem under förlossningen. Jobbigare var det med att jag var så trött, kräktes från början till slut, fick dropp, hade ett gäng "sladdar" här och var eftersom de var tvungna att hålla koll på bebisens hjärtslag hela tiden osv. Utan de problemen hade förlossningen varit peanuts ...

  • k girl
    Limone skrev 2012-02-27 17:18:45 följande:
    k girl: Det var därför jag skrev "för mig i alla fall". ;)
    Och jag öppnade mig asfort. Det kändes likadant med egna värkar som med igångsättningsvärkarna första gången, men andra gången när det var naturligt fanns det en mikropaus emellan.
    Ett tips är att undvika ordet "man", det tenderar att vara generaliserande.

    Jag förstår inte vad det är som är så svårt att förstå med att folk uppfattar smärta olika, och att de för den sakens skull inte behöver vara spända och rädda? Men det är klart, det går ju prestige i förlossningar.
  • Run to the hills

    Min förlossning var inte lika "lätt" som TS men jag kan bara hålla med - det gjorde mindre ont ön vad jag trott. Hade bedövningsspray när jag sprack men inget annat.

  • Limone
    k girl skrev 2012-02-27 19:10:04 följande:
    Ett tips är att undvika ordet "man", det tenderar att vara generaliserande.

    Jag förstår inte vad det är som är så svårt att förstå med att folk uppfattar smärta olika, och att de för den sakens skull inte behöver vara spända och rädda? Men det är klart, det går ju prestige i förlossningar.
    Ojsan! Tack för "tipset"! Är du korrekturläsare, k girl? Andemeningen var iaf, för jag måste tydligen bokstavera det, att nej det var inte så farligt FÖR MIG. Kanske inte för dig men FÖR MIG. Okej?
    Jag kan inte riktigt förstå varför det är så provocerande för vissa att några av oss inte var livrädda under förlossningen, inte hade fruktansvärda smärtor och i vissa fall kanske rent av blev överaskade med en helt positiv upplevelse, trots att vi kanske sprack lite etc etc. Med tanke på allt smärt-snack vi gravida kvinnor överröses med på vårdcentraler, förlossningsföreläsningar osv. så är det nog ingen risk att det där generaliserande lilla ordet "man", som jag dristade mig att använda och som stack dig i ögonen så, k girl, överväger det i allmänhet negativa budskapet. Vill du ha en negativ bild av förlossningar? Fine. Det finns mest av den varan där ute. Men jag tycker inte det är schysst att säga att det är för jävligt när det inte är var det FÖR MIG. Jag tycker det är ett bra initiativ av TS att berätta om sin positiva upplevelse. Man kan ju vara rädd för olika saker, i mitt fall var det jobbiga att lämna ut sig till främmande människor. Det var fortfarande lite jobbigt, men smärtan, gudbevars, och allt det andra var helt okej. FÖR MIG.
  • Butterflie

    Med mitt första barn så blev jag igångsatt och det gjorde ont som faaan! Jag sprack utanpå och fick sy.
    Med mitt andra troll så kändes det inte alls, värkarna var som värst i ca 10min sen var hon född och själv födseln gjorde inte alls ont.. Kunde gå direkt efter och hade aldrig några problem.

    Nu ska jag ha mitt 3dje barn och är livrädd, har aldrig haft direkt stor mage under graviditeterna.
    Min första vägde 3495g och man såg att jag var gravid, med min andra syndes det inte alls, räckte med att knäppa upp knappen i jeansen bara. Hon vägde 2994g.
    Men nu är magen enorm om man jämför. Då borde väl även bebis vara tyngre och större tycker man och detta gör mig rädd.. Tänk om det ska ut en 4kg unge som spräcker allt eller att man måste klippa =( uche!

  • Limone
    Butterflie skrev 2012-02-28 11:33:16 följande:
    Med mitt första barn så blev jag igångsatt och det gjorde ont som faaan! Jag sprack utanpå och fick sy.
    Med mitt andra troll så kändes det inte alls, värkarna var som värst i ca 10min sen var hon född och själv födseln gjorde inte alls ont.. Kunde gå direkt efter och hade aldrig några problem.

    Nu ska jag ha mitt 3dje barn och är livrädd, har aldrig haft direkt stor mage under graviditeterna.
    Min första vägde 3495g och man såg att jag var gravid, med min andra syndes det inte alls, räckte med att knäppa upp knappen i jeansen bara. Hon vägde 2994g.
    Men nu är magen enorm om man jämför. Då borde väl även bebis vara tyngre och större tycker man och detta gör mig rädd.. Tänk om det ska ut en 4kg unge som spräcker allt eller att man måste klippa =( uche!
    Håller med om att igångsättning inte är någon dans på rosor. Men nu har du fött två redan, och din kropp gör barn i rätt size för dig. Jag födde en 5 kgs. Gick fint. :D Pepp pepp!
    Magen har inget med storleken på bebisen att göra sa min BM, det kan vara vatten.
  • k girl
    Limone skrev 2012-02-28 11:24:59 följande:
    Ojsan! Tack för "tipset"! Är du korrekturläsare, k girl? Andemeningen var iaf, för jag måste tydligen bokstavera det, att nej det var inte så farligt FÖR MIG. Kanske inte för dig men FÖR MIG. Okej?
    Jag kan inte riktigt förstå varför det är så provocerande för vissa att några av oss inte var livrädda under förlossningen, inte hade fruktansvärda smärtor och i vissa fall kanske rent av blev överaskade med en helt positiv upplevelse, trots att vi kanske sprack lite etc etc. Med tanke på allt smärt-snack vi gravida kvinnor överröses med på vårdcentraler, förlossningsföreläsningar osv. så är det nog ingen risk att det där generaliserande lilla ordet "man", som jag dristade mig att använda och som stack dig i ögonen så, k girl, överväger det i allmänhet negativa budskapet. Vill du ha en negativ bild av förlossningar? Fine. Det finns mest av den varan där ute. Men jag tycker inte det är schysst att säga att det är för jävligt när det inte är var det FÖR MIG. Jag tycker det är ett bra initiativ av TS att berätta om sin positiva upplevelse. Man kan ju vara rädd för olika saker, i mitt fall var det jobbiga att lämna ut sig till främmande människor. Det var fortfarande lite jobbigt, men smärtan, gudbevars, och allt det andra var helt okej. FÖR MIG.
    Det som är väldigt provocerande är människor som gör antagandet att kvinnor som inte haft en i princip smärtfri förlossning har varit "livrädda" eller "spänt sig" till skillnad från de som då inte har haft det. Det är ju ett fullständigt felaktigt antagande. Synd att den poängen gick dig över huvudet.

    Och jag har redan skrivit tidigare i tråden att det går alldeles utmärkt att ha en positiv förlossningsupplevelse trots smärta och att det går att hantera värkarna bra trots smärta. Smärta kan till och med vara någonting positivt, varför ska man behöva vara rädd för det och varför ska man understödja bilden av att smärtfrihet är någonting eftersträvansvärt och att smärta är någonting att sky? Jag hade ont under min andra förlossning, men jag fixade det med andning och avslappning och, på slutet, med lustgas och jag skulle vilja påstå att det var en drömförlossning. För min del. Jag ser inte att det på något sätt skulle vara en "negativ bild av förlossningar"; tvärtom. Jag kan i överhuvudtaget inte se att det på något sätt främjar kvinnor att förmedla bilden av att en positiv förlossning är detsamma som smärtfrihet och en negativ förlossning är detsamma som att man känt smärta och att smärta är någonting att sky. Jag är för övrigt helt övertygad om att det är andra faktorer som avgör om man har haft en positiv förlossningsupplevelse eller ej.
  • amanda h

    TS, du kan ju verkligen inte tala för alla som fött barn! Jag bryr mig inte om om jag skrämmer upp nån, men smärtan av värkarna var det mest fruktansvärda jag vart med om. Jag kunde varken prata med nån eller förstå vad som hände omkring mig för jag var så jäkla borta av smärtan. Men det var ju jag, hoppas att min nästa förlossning blir bättre.

  • Butterflie
    Limone skrev 2012-02-28 12:22:58 följande:
    Håller med om att igångsättning inte är någon dans på rosor. Men nu har du fött två redan, och din kropp gör barn i rätt size för dig. Jag födde en 5 kgs. Gick fint. :D Pepp pepp!
    Magen har inget med storleken på bebisen att göra sa min BM, det kan vara vatten.
    Mjo iof, alla graviditeter och magformer är olika säger de ju.. Men man oroar sig.. var ju 7år sedan sist jag födde.
Svar på tråden det gör inte så förbannat ont som alla säger