trettioplus skrev 2011-05-23 09:38:46 följande:
Ja, jag anser att klassbegreppen arbetar-, medel- och överklass spelat ut sin roll, trots skillnaden i utbildning, då utbildning är en så pass liten välfärdsmarkör för den enskilde individen i ett samhälle där "arbetaren" ofta har bättre ekonomi än akademikern. Godtyckligheten i vad som innebär vad, och möjligheterna som ekonomin och rörligheten utgör, vattnar ut begreppen till en sådan grad att de inte längre visar var på samhällstegen en person befinner sig.
Jag håller inte helt med. Det är som ovan nämnt tydliga skillnader på många områden mellan samhällsgrupper, utbildning, hälsa, vanor. Om man anser att detta är intressant att titta på (eller med politiska förtecken tolkar det som negativt att individer predisponeras till en viss samhällsgrupp av sin bakgrund och vill motverka det) så har förklaringsmodeller sitt värde.
Även om arbetaren har råd med villa och bil så kan det ju finnas ett värde i att h*n om h*n så vill eller behöver kan välja en annan yrkesbana eller utan att bita ner naglarna kan ta tag i administrativa krav som ställs i samhället. Givetvis finns det de som har nog med resuerser med sig för att ha denna frihet och väljer sitt liv med alla alternativ öppna, men så är det inte för alla. Jag har själv deprimerande ofta stött på och hjälpt till när socialt väletablerade personer, även yngre, blivit totalt låsta inför att fylla i en blankett, en formell jobbansökan eller en inlaga.
Demokrati i all ära men hur många utan högre utbildning sitter i regering och företagsledningar? Även om övriga har friheten att rösta så är inflytandet i samhället mindre. Gårdagens starka (manliga) fackföreningar var en viss maktfaktor men den har minskat i takt med att medlemmarna i takt med bättre ekonomi inte längre engagerar sig.
Vad gäller studier så visar många både personliga erfarenheter och undersökningar att det är en högre tröskel för personer för arbetarhem att börja studera, både att alls börja (man vill inte dra på sig lån, ser det det inte som naturligt pga brist på rollmodeller) och har inte sällan problem med "medelklasspråket" på utbildningen. Rörligheten, som du pratar om, är i praktiken tämligen låg.
Sedan borde man iofs se även snedrekryteringen åt andra hållet som ett problem; varför drar sig medelklassungdomar inte till arbetaryrken, rentav kan motarbetas från skola och omgivning när de visar intresse för yrken som inte kräver högre utbildning? Detta ses uppenbarligen dock inte som ett problem av flertalet.
Jag tolkar ditt utdömande av klassbegreppen som att det enda viktiga för individen är ekonomisk välfärd, att lite tillspetsat klassbegreppet spelat ut sin roll när det inte längre rakt av speglar vem som har råd med hus och bil. Delar man det synsättet finns det förstås en viss logik i ditt synsätt.
Nu tycker jag inte att orden används så godtyckligt. Inom sociologin har de sin något så när givna betydelse. Som andra facktermer kan de få en delvis annan betydelse ute i samhället. Men inom andra områden existerar olika tolkningar av ord prallellt utan att det omöjliggör att de används. Inser dock att det försvårar kommunikation mellan forskare/beslutsfattare och lekmän om många börjar lägga in andra betydelser i orden.
Givetvis kan man välja andra ord och andra förklaringsmodeller. Frågan är vad anledningen ska vara. Sambanden mellan "klass" och många fenomen är ganska tydligt. Om man ska studera samma samband och faktorerna är desamma blir det tämligen ytligt att byta termer till något mer "neutralt".
Jag är rätt säker på att siffran är helt OK jämfört med andra länder - förutom möjligen mer totalitära länder där man åläggs följa en viss utbildning utifrån vad myndigheterna tycker man är lämpad för och vad myndigheterna anses behövs i framtiden...
