Vilken socialgrupp hör en till?

Jag håller inte med dig om att det råder en sådan konsensus kring de traditionella klassbegreppen som du menar. Vissa av delarna är relativt enkla, så som ekonomin och utbildning (men även här finns problem. Vilken typ av utbildning räknas? Vilka har bäst status? Hur lång tid? Magister? Proffesur?) medan andra är ytterligt svåra. Hur mäter man egentligen en människas sociala och kulturella kapital? Ska man gå igenom hennes läsvanor? Vad är finkultur, kontra fulkultur? Är Stockholm bättre än Vännäs?  Vilka sociala sammanhang gills? Hur mäter man hennes inflytande?

Jag tycker att för många godtyckliga faktorer gör ett begrepp klumpigt.

Det är helt oviktigt.
Det enda jag egentligen ser som viktigt, är att utifrån drömmen om ett klasslöst samhälle, kunna använda politiska styrmedel för att utjämna klyftorna. Och med klyftorna menar jag inte olikheterna, utan de skilda möjligheterna till välmående och inflytande.

Är inte med dig här.

Jag menar att orsakssambandet är diffusare än så. Talet, kulturkoderna, status osv öppnar upp för en bättre utbildning/tillgång till sociala sammanhang/rörlighet/etc och DÄRMED också till en god ekonomi och till bättre chanser i samhället, bättre hälsa, bättre vård, rättvisare bedömning av myndigheter/rättsväsendet osv osv

Enbart ekonomin hjälper inte - kolla nu bara hälsan hos de två större mer klassiska arbetargrupperna i Sverige: metall och byggnads. Dessa tjänar bra med pengar, men hör definitivt till grupperna med hälsoproblem. Typiska grupper för att inte kunna få rätt om de överklagar ett myndighetsbeslut. Typiska grupper som inte får rätt vård för att de inte är så elokventa som någon med högre utbildning kanske skulle vara. Det är verkligen inte alla dörrar som öppnas bara med pengar!

I viss mån håller jag med dig, men jag tycker du bortser från att det inte krävs mycket alls i vissa fall för att få den där inkomsten som öppnar de flesta av dessa dörrar. Naturligtvis krävs det också att man tar tillvara på dessa öppningar (och där har du en poäng med de som inte gör det), men önskas det, så finns det där.

Jag har en teori att de grupper du nämner här, hålls tillbaka av attityder om manlighet före klass. Mansnormen inom just dessa yrkesgrupper är ofta enormt stark och håller personer i väldigt strama tyglar för vad som är tillräckligt "manligt" och inte.
Min egen make saknar lång utbildning och vittnar även han om dessa attityder i sitt yrkesliv, men skiljer sig till från många av dem i just denna attityd. Det ger honom helt andra förutsättningar i livet.

På vilket sätt är det bättre att KÖPA stickat och virkat ifall man ägnar sig åt det som HOBBY? För någon ekonomisk vinning med det finns det inte, så man gör det just för att det är roligt.

Intressanta frågeställningar, även om jag avskyr att dela upp folk i klasser. Om man utan högskoleutbildning genom idogt kämpande har lyckats arbeta sig upp till ett förhållandevis välbetalt arbete så anses detta som "mindre fint" än att ha utbildat sig till samma position.

Givetvis är det den högskoleutbildade som gör ovanstående klassning, så jag gissar att det har med någon form av avundsjuka att göra. Själv tycker jag snarare tvärtom, att arbeta sig upp till en position som vanligtvis kräver högskoleutbildning tyder på mer vilja och kämpaglöd.

Hade jag varit beslutande chef på ett företag med rekryteringsbehov hade jag generellt sett hellre valt den som har arbetat sig upp.

Jag håller inte med rakt av. Nu är det väl iofs vanligare att man arbetar i olika sektorer med och utan specifik utbildning än att man slåss om samma tjänster men vad som är status varierar mellan olika grupper.
 Visst finns det de som anser att "intellektuell bildning" (inte nödvändigtvis välbetald) är det viktigaste men det finns förmodligen ännu fler som tycker det är löjligt att över huvud taget utbilda sig till vag examen som inte ger en rejäl yrkestitel och kanske inte ens klirr i kassan.

Det beror sig på vilka sektorer man tittar på. Inom vissa yrkesområden kräver fackförbunden att alla anställda ska ha akademisk examen, just för att hålla uppe yrkets status. Socionom är bara ett exempel på detta.

Inom andra områden, kanske främst inom industri, IT och teknik, är det nästan lika vanligt att arbeta sig upp till en viss position som att utbilda sig till densamma. Ofta sker detta med hjälp av utbildningar som företaget bekostar. Det går dock aldrig att komma ifrån att de som har fått sin anställning efter akademisk utbildning känner sig lite "finare" än kontorsgrannen som har arbetat sig dit.

Det är mycket tydligt att du upplever det som viktigt att se dig själv som medelklass och inte arbetarklass. Samtidigt skriver du att du anser att klassbegrepp som "medelklass" spelat ut sin roll, och du menar vidare att ekonomiskt och materiellt välstånd är viktigare klassmarkörer än utbildningsnivå. 

Om man enligt principen "jag ogillar ett begrepp/en definition så jag hittar på en egen" accepterar din egenpåhittade definition av socioekonomiska klasser, så är du givetvis välkommen att kalla dig själv vilken klass, kategori eller socialgrupp du vill. Om du vill identifiera dig själv som socialgrupp 2dx763A så står det dig fritt. Tänk dock på att när man hittar på egna definitioner av ord och begrepp, så förlorar också dessa begrepp sitt kommunikationsvärde. Ingen eller mycket få andra kommer ju att dela din definition, utan istället ha andra definitioner. 

Som du kanske sett i tråden, så ser de flesta som svarat dig som arbetarklass och några som lägre medelklass. Enligt gängse definitioner är det som sagt endast med skohorn och god vilja man skulle kunna definiera dig som något annat än arbetarklass.

Angående trädgårdsskötsel och ordentlighet, så har du själv tidigare i tråden skrivit att du växte upp i ett "villaområde med väl underhållna hus, kortklippta gräsmattor, lekstugor och "hela och rena" barn. Kaffet dricks på verandan efter det att pappa tvättat färdigt bilen på uppfarten och mamma rensat kring rosorna." Vidare har du beskrivit att du växte upp med "moderna tv-apparater, videobandspelare, videokameror". 
Det du själv verkar ha svårt att se, är att du i din argumentation för att varför du själv anser dig vara medelklass, visar så otvetydigt att du är arbetarklass. 

Avseende dina KY-kurser så vet jag exakt vad KY-kurser är och var de befinner sig i utbildningssystemet: KY-kurser (kvalificerad yrkesutbildning) är icke akademiska eftergymnasiala yrkeskurser som kan leda fram till en examen men inte en akademisk examen. Den lägsta akademiska examen man kan erhålla i Sverige är kandidatexamen, den högsta är doktorsexamen. KY-kurser är yrkesutbildningar. Det ändrar inte din klass, vilket akademinska examina per definition gör.  Det är helt andra teoretiska krav på en akademisk examen jämfört med den examen man får från en yrkeskurs. 

Gällande dina funderingar på om begreppen arbetarklass, medelklass och överklass har spelat ut sin roll, så vill jag kommentera detta med att modernare klassindelningar har gått i motsatt riktning mot vad du gör, nämligen att pengar spelar allt mindre roll.  Som flera andra påpekat i tråden så har alla viktiga skillnader mellan "grupper" eller "klasser" i det svenska samhället att göra med utbildningsnivå, inte lönenivå. Byggjobbaren som tjänar miljoner har sämre hälsa än universitetsprofessorn i litteraturvetenskap som tjänar mycket mindre. I andra delar av västvärlden har man börjat tala om kunskapselit och informationselit och definiera socialgrupper efter vad man har tillgång till för information och kunskap eftersom detta påverkar ens beteende och makt över sitt eget liv. 

En fråga till dig TS: varför är det så viktigt för dig att se dig själv som medelklass när du ändå anser att detta klassbegrepp spelat ut sin roll?