Vilken socialgrupp hör en till?

Jag kan inte riktigt erinra mig om att jag varesig motsatt mig dina tolkningar eller hennes/hans i någon större omfattning.

Vår omöjlighet i att  nå konsensus är fortfarande skilda definitioner.
Du sätter likhetstecken mellan å ena sidan medelklass och Medelsvensson och å andra sidan arbetarklass och underklass; ingen av vilka definitioner ex jag kan hålla med om.
Jag ser arbetarklass och underklass som två väsentligen skilda saker och Medelsvensson som synonymt med väletablerad arbetare/lägre underklass.

Vad gäller din ursprungliga fråga - som du iofs tycker är sekundär jämfört med den allmänt hållna diskussionen -  kan du, som exempel, givetvis, i kraft av personlig information som du väljer att av integritetsskäl inte dela, vara klassresenär till medelklass. Däremot är du med "mina" (inlärda) definitioner inte "fortfarande" medelklass då informationen du lämnat ang din uppväxt inte tydligt pekar på annat än socialt väletablerad arbetarfamilj (skulle kanske vara din pappas arbetsledande position då men även där beror det på hur helheten såg ut; en förman/gruppchef blir ju t ex inte automatiskt medelklass).

Gäller diskussionen Medelsvensson och inte "medelklass" blir svaret annorlunda

Visst. Det får vi nog leva med.

Så är det.

Ja, det skulle jag också vilja veta. Hur många generationers karens är det innan man är fri från arbetarstämpeln om man tagit sig bort från fabriksgolvet och låg utbildningsgrad?

Ursäkta att jag kallar det "arbetarstämpeln", jag får det att låta som något negativt och tyvärr har många den synen, men jag finner inget bättre ord.

Hela begreppet arbetarklass, medelklass, överklass osar segregation. Vi lever ju sällan så utpräglat segregerat längre utan man gifter sig både uppåt och neråt i samhällsklasserna så det är många gånger omöjligt att dela in alla människor i dessa klasser.

Och det är kanske det som är summan av kardemumman av hela den här tråden: "det är många gånger omöjligt att dela in alla människor i dessa klasser."

Dels för att det inte finns någon tydlig definition av klassbegreppen i sig, bara någon sorts magkänsla-stora-drag-gränsdragning. Dels för att människor verkar kunna vandra in och ut ur de olika klasserna dels med tiden och dels lite som de behagar, och för att det finns andra grupper/klassificeringar som är viktiga för oss.

Diskussionen har varit väldigt intressant, och jag har fått fundera både en och två gånger på det här, med anledning av tråden. Var går gränserna? Hur har stereotyperna ändrats över tid? Hur byter man klasstillhörighet? Vilka markörer spelar roll? Varför är det ens viktigt?

Jag håller inte med smygsosse om att vi INTE lever segregerat - för det tycker jag vi gör, nu mer än för 20-50 år sedan. Och jag tror att den här grupptillhörigheten är viktig, både för oss själva och om man ska se på oss utifrån (inte minst för reklambyråer, media och politiska intressen). Däremot är vi ju med i flera grupper samtidigt också, och jag undrar om vi inte byter grupp och sort av grupp lite mer än förr.

Det finns så klart en idealtyp av arbetare också, som t.ex. förs fram i fackpress för abetare. Frågan är dock hur pass nära den "vanlige" arbetaren står denna idealarbetare.

Men det kan man ju se historiskt, att det funnits ganska strikta normer för arbetare också, t ex att man som någon skrev, inte skulle lyssna på ABBA, utan på politiskt korrekta progglåtar.

Eller nja, politiskt korrekta progglåtar låter konstigt, snarare revolutionära progglåtar då, men "politiskt korrekt" inom arbetarrörelsen

Jag tror du har en poäng i det här med klassbyten och tror att det framför allt kanske finns en allt större individualism. Även om man kommer ifrån ett kollektiv, en arbetarfamilj, ser man sig främst som en individ idag, som kan forma sin egen framtid. TS skrev t.ex "jag kan få ett jobb om jag vill" eller "göra karriär är inte så svårt" ungefär och har skrivit om sina vänner varav några säker "om de vill kan doktorera" och det måste väl också bidra till en känsla av att man hela tiden kan omforma och klättra klassmässigt om man vill, förr föddes man in i en klass och dog där, men nu pumpas man ju inte minst genom media med en idé om att man kan vill vad man vill bli, bara man anstränger sig. Det är individens fel, inte kollektivets, om man misslyckas och kanske inte ens får ett arbete fast man försöker. Det är nog svårare för många idag att se strukturer i samhället, man blir lite förblindad av en tro på att man lätt kan byta samhällsklass, men om det vore så enkelt, skulle ju absolut ingen vara "underklass".

Det är en tolkningsfråga, men du accepterar inte det som jag tycker torde vara obestridligt: hur andra ser på din klasstillhörighet påverkar din klasstillhörighet. Man kan inte bara tolka det själv.

Jag kan inte gå runt och kalla mig för (rent av adlig överklass, för nog lär det finnas blått blod i mina släktled lång där bak också)  och förvänta mig att adeln ska ta emot mig med öppna armar när jag kommer ifrån ett arbetarhem, eftersom "klass är en tolkningsfråga". Det är ganska naivt att tro att det fungerar så enkelt.

Däremot är det väl helt klart lätt att gå runt och kalla sig medelklass på en mindre ort där det anses vara medelklass att ha medelinkomst och allmänt "medelsvensson" med knegarjobb, villa, vovve och volvo, då omgivningen i bästa fall anser det samma. Däremot är man naiv om man tror att en välutbildad akademiker som tillhör kultureliten i en storstad t ex ska känna samma medelklassamhörighet med man själv.

Tolkningen kan aldrig vara enkelriktig!