Vilken socialgrupp hör en till?

Det har förts en debatt ganska länge om huruvida klassamhället existerar eller inte i Sverige. Oftast brukar förespråkarna definiera ut helt andra klyftor än de som av somliga i den här tråden utgör skillnaden mellan klasserna.

I den här tråden råder heller inte enighet kring vilka parametrar som är viktigast gällande klass. Där vissa anser att typiska arbetaryrken automatiskt gör en person till arbetarklass, hävdar en annan att det kulturella kapitalet är viktigare. Någon anser att ekonomin är viktigare än utbildning och somliga hävdar att summan av de olika kapitalen är det viktiga. Ytterligare några hävdar att personens civilstatus är av avgörande betydelse, medan någon annans åsikt inte tycker att det borde inverka. Det råder inte heller enighet kring om Medelsvensson är detsamma som medelklass och det finns inte någon konsensus kring om det jag avslöjar om mig själv i tråden är Svenssonaktigt eller inte.

Sedan tycker jag att det finns en väldigt stor vilja i samhället att kalla sig arbetarklass, även om det egentligen bara är föräldrarnas yrkesval som skulle platsa in i det begreppet. Så jag skulle nog vilja säga att den biten går åt båda hållen.

Fast är det inte din tolkning att det bara skulle vara föräldrarnas yrkesval som passar in på dessa som kallar sig arbetarklass?
Är det verkligen  operagående, P1-lyssnande, klassikerläsande gymnasielärare med intresse för tredje världens demokratiutveckling och som dissar melodifestival och Ullared  samt köper begagnad Emmaljunga(eller vad man nu ska dra för tillspetsad medelklasstereotyp) du syftar på här?
Eller är det helt enkelt personer med stabil social situation, villa-vovve-volvo och en och annan charterresa? Dvs personer som du trots brist på några tydligare medelklassfaktorer nekar att se som arbetarklass för att det senare i din vokabulär råkar vara synonymt med underklass? (Eller, för vi har ju haft den här diskussionen innan, du /i strid med sociologin/ definierar som medelklass  utifrån att de är Medelsvensson.)

Det är intressant. Vem äger definitionerna? Många ord har ju faktiskt /delvis/ olika innebörd i olika grupper, vanligen mellan fackmän och lekmän, och när de är tillräckligt utbredda brukar ju även det från början felaktiga börja ses som korrekt alternativ, i förlängningen kanske rentav mest korrekt. Vem kommer ex ihåg att "långtradare" betytt " på lång trad", inte varit applicerbart på kortare avstånd och inte behövt handla om lastbilar?

Att beroende på den sociala strukturen i olika delar av samhället man kan ha olika syn på detta känns inte så kontroversiellt. Men kanske kommer den dag då den syn på "medelklass" som en person med stabila ekonomiska förhållanden som TS och några andra här står för kommer att bli den dominerande i samhället. Jag vet inte hur utbredd den är då jag sällan sett begreppen diskuteras utanför traditionella media. Jag tror det tar tid i så fall ändå, då tryckta media -som ändå har tyngre tyngd än forum etc- av tradition domineras av medelklassen som står för den mindre ekonomiskt betingade synen.

Nej, jag hävdar att det är en ganska allmängiltig tolkning. Någon beskrev t.ex akademikervänners behov av att kalla sig arbetare för att de har en eller två föräldrar med arbetarjobb, eller detta att t.ex Göran Persson kallar sig arbetare. Min uppfattning är att många betraktar det som rent av löjligt.

Jag håller inte riktigt med om att det är i strid med sociologin. Det är en tolkningsfråga.

Jag tror det här beror på vilken typ av tryckt media som läses också. Av naturliga skäl, så konsumerar jag en hel del fack-press som säger sig företräda arbetarrörelsen. I dessa utmålas bilden av arbetaren som en person ganska långt ifrån det som flera anser tillhöra arbetarklass i den här tråden.

Jag skulle inte heller anse att en klassresenär med stort inflytande i samhället var arbetare enbart i kraft av arbetaruppväxt. (Kanske är Ingvar Carlsson som skaffade sig en högre utbildning ett tydligare exempel än Göran Persson - fast även en studentexamen i fyrtiotalistgruppen är förstås bra mycket mer än gymnasium är idag.)

Å andra sidan har jag heller aldrig fått intrycket att det är särskilt vanligt att klassresenärer kallar sig själva arbetare/arbetarklass, i politisk retorik möjligen, och den miljön har du troligen mer insikt i än jag. Att någon skulle kalla sig "arbetargrabb" syftar i mina öron mer på uppväxten än på aktuell samhällssituation.

Bra mycket vanligare uppfattar jag i så fall "upphöjandet" av sig själv till medelklass i kraft av enbart en stabil ekonomi.

Tja, jag ska inte påstå att jag har heltäckande kunskaper på det området; det är mest Bourdieu jag stött på. Fast den angivna sociologen innan i tråden delade inte heller din tolkning.

Det är mycket möjligt att det är så. Men det är väl heller inte så konstigt? En god ekonomi ger öppningar till det mesta (om än inte allt). Valet att konsumera sådant som tidigare var förbehållet de högre klasserna kommer med den stabila ekonomin. Att man sedan kanske väljer att inte utnyttja öppningen, kan ses som mindre viktig, då möjligheten (till skillnad från tidigare) dock ändå finns.
Pengar måste ändå betraktas som en av de absolut största maktfaktorerna i samhället.

Men totalt sett, efter den här tråden, så är åtminstone jag beredd att lägga begreppet arbetarklass åt sidan i dagens syn på klassamhället, till förmån för andra beteckningar som är mera gångbara politiskt och som bättre beskriver vår verklighet idag.