• trettioplus

    Vilken socialgrupp hör en till?

    Jag är en typisk medelklassunge, skulle jag säga. Förvisso född av föräldrar med "arbetarjobb" (uska och någon form av fastighetsskötare), men i en lagom stor villa i ett vitt medelklassområde hyggligt ute på landet. Ett syskon, en katt, en ponny, semester till medelhavet varje sommar och föräldrarna höll ihop tills jag flugit ur boet.

    Idag har jag en enskild firma som mer eller mindre ligger på is, och lever i praktiken utan egen inkomst som hemmafru åt mina två partners: en skiftjobbande fabriksarbetare och en gymnasielärare. Vi bor i en liten by på landet på en gård.
    Själv har jag gått treårigt teoretiskt-praktiskt gymnasium, en tvåårig KY-utbildning, en KY-utbildning på drygt ett halvår och några strökurser på högskola. Spannet på utbildning hos mina vänner ligger mellan tvåårigt gymnasiumn och långa universitetsutbildningar (är osäker på om någon doktorerat, men det är sannolikt).

    Själv skulle jag nog säga att jag fortfarande är medelklass, men vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-16 23:29:31 följande:
    När det gäller anpassning så tenderar jag nog att försöka se de flesta som likar. Självklart anpassar jag mig omedvetet (jag kan skratta när jag upptäcker att jag gått in i arbetargubbe-jargongen, som är den tydligaste för mig själv), men i grund och botten är vi alla på samma nivå och det finns liksom ingen anledning att höja eller sänka sig.
    Det handlar inte om att höja eller sänka sig. Men till och med du torde väl uppleva(?) att om någon befinner sig på en helt annan "nivå" än dig kan det vara svårt att känna sig riktigt bekväm? Jag har tidigare exemplifierat Solsidan (favoritprogrammet som drev med medelklassen ) där Anna och hennes sambo hade parmiddag med kultureliten- vilket givetvis var en pärs eftersom de inte alls talade samma språk. Exakt samma sak har jag själv upplevt t ex när jag läste litteraturvetenskap och hade handledning av en professor som kunde komma med käcka förslag av typen:

    -"Kanske du kunde skriva något om den rörliga subjektviteten som motivistiskt faller ut i den litterära flanörhållningen av sentida värde"  osv.

    Jag vet inte alls om du förstår mig, men min poäng är att det kan vara svårt att förstå varandra, både språkligt och tankemässigt ifall man tillhör olika sociala skikt och det handlar inte om att man gör sig till och försöker vara märkvärdig och ser ned på folk, en annan professor hade ju förstått precis vad han menade.
  • trettioplus
    Indianica skrev 2011-05-16 23:40:24 följande:
    Det handlar inte om att höja eller sänka sig. Men till och med du torde väl uppleva(?) att om någon befinner sig på en helt annan "nivå" än dig kan det vara svårt att känna sig riktigt bekväm? Jag har tidigare exemplifierat Solsidan (favoritprogrammet som drev med medelklassen ) där Anna och hennes sambo hade parmiddag med kultureliten- vilket givetvis var en pärs eftersom de inte alls talade samma språk. Exakt samma sak har jag själv upplevt t ex när jag läste litteraturvetenskap och hade handledning av en professor som kunde komma med käcka förslag av typen:

    -"Kanske du kunde skriva något om den rörliga subjektviteten som motivistiskt faller ut i den litterära flanörhållningen av sentida värde"  osv.

    Jag vet inte alls om du förstår mig, men min poäng är att det kan vara svårt att förstå varandra, både språkligt och tankemässigt ifall man tillhör olika sociala skikt och det handlar inte om att man gör sig till och försöker vara märkvärdig och ser ned på folk, en annan professor hade ju förstått precis vad han menade.
    Jo, det händer, men jag brukar klara mig ganska bra genom att inte försöka vara mindre korkad än jag är. Men nog har det blivit lite pinsamt någon gång, när skämtet som just undslapp ens mun inte riktigt föll i god jord. Men jag antar att det händer de flesta att känna sig malplacerad i samtalet. Vare sig det är bigbrother eller kvantmekanik som diskuteras, så är det tråkigt att hamna utanför, men något som är överbryggbart. Det går ju alltid att byta ämne.
    Värre tycker jag det nog är att faktiskt känna sig underlägsen rent intelligensmässigt.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-16 23:49:20 följande:
    Jo, det händer, men jag brukar klara mig ganska bra genom att inte försöka vara mindre korkad än jag är. Men nog har det blivit lite pinsamt någon gång, när skämtet som just undslapp ens mun inte riktigt föll i god jord. Men jag antar att det händer de flesta att känna sig malplacerad i samtalet. Vare sig det är bigbrother eller kvantmekanik som diskuteras, så är det tråkigt att hamna utanför, men något som är överbryggbart. Det går ju alltid att byta ämne.
    Värre tycker jag det nog är att faktiskt känna sig underlägsen rent intelligensmässigt.
    Hm. Svårt att förklara det här, för jag märker att du nog aldrig upplevt det jag har upplevt, dvs att stöta på människor som har totalt annorlunda livsvillkor och uttryckssätt. Men allt är ju subjektivt också.

    Men om du tänker på kungen då. Jag irriterar mig på att jag misslyckas med att förklara hur jag ser på socialgrupper, så jag drar till med en etrem: Kungen gö ett uttalande där han påstår att han tillhör arbetarklassen, han respresenterar ju Sverige och de är hans jobb, så nog är han knegare alltid säger han. Visst är han blåblodig, men det spelar ingen roll vad hans föräldrar har för bakgrund, arbetarklassen tillhör han likväl.

    Lite nyfiken på hur du skulle reagera på ett sådant uttalande.

    För mig är det så tydligt att det går inte, det är inte möjligt att kungen tillhör arbetarklassen. men enligt din definition vore det väl fullt möjligt bara han själv bestämmer sig för att han gör det?
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-16 23:37:11 följande:
    Det gör det säkert, men du skulle förstå min lite kliande känsla om du hade min bakgrund, tror jag. Framförallt tydligt när det handlar om att definiera ut sig ifrån något som man anser som negativt.
    Jag kan läsa mellan raderna. Men jag tror inte man ska blanda ihop detta med klass, med att se ned på folk av andra orsaker. Klass handlar inte om att se ned på någon, inte i mina ögon. Men arbetarklassen har ju ofta känt ett förtryck av medel. och överklassen det är jag medveten om.
  • Indianica
    Åsa skrev 2011-05-16 23:01:14 följande:
    Jag tror vi har olika intryck av det där. MITT intryck är nämligen att det var i den medvetna medelklassen det skulle vara fel med ABBA och annat kommersiellt, medan arbetarklass/lägre medelklass glatt fortsatte lyssna vidare på det sjuttiotalet igenom. Man skulle kanske kunna säga att den medvetna medelklassen menade sig försvara arbetarnas rättigheter medan de breda delarna av  den riktiga arbetarklassen fokuserade mer på att köpa färg-TV
    Själv har jag glatt lyssnat på såväl Hootenanny Singers som ABBA under uppväxten. Och Svensktoppen, där det landade såväl proggsångare som dansbansschlager 
    Jag föddes själv vid 70-talets slut så jag var själv inte med på tiden det begav sig, utan det är andrahandsuppgifter och skilde sig säker åt i olia grupper, men det skulle vara roligt att veta om det fanns ett generellt ideal.

    Tror säkert de flesta lyssnade t ex på ABBA, men det var nog i regel inget man lyssnade på utanför hemmets väggar (vilket man nog ofta höll tyst om) om man lät säga var med i den radikala vänstern samlades? Då skulle jag tro att progglåtarna flödande istället. det är åtminstone vad jag hört i andrahand.
  • Indianica
    trettioplus skrev 2011-05-16 23:08:57 följande:
    Självklart påverkar det i någon mån, men i och med att jag redan stakat ut "min väg i livet" så att säga, så skulle förändringen bli så pass mycket mindre mot en tiden då jag faktiskt studerade. Det ligger ganska mycket i det där med att åren går allt fortare ju äldre man blir. Det får inte plats lika mycket i dem längre. Och här i området där jag bor lever bönder och akademiker sida vid sida, så inte ens där skulle det bli skillnad. Jag tror också det är svårt att hamna i en situation där en skulle stå som ensam akademiker, så vanligt det är att studera vidare.

    Det känns lite som att bli pratad till som "kusinen från landet" här.
    Det är väl ändå inte så att någon här talar nedvärderande om arbetarklassen som någonslags arbetarhop ifrån landsbygden. Däremot är det rent statistiskt udda att ett samhälle på landsbygden är så pass homogent som du beskriver det, med akademiker sida vid sida av bönder. Man blir nyfiken på vad det är för bygd Det vanliga är att akademiker bor nära städer (ofta i dem) då de har eller haft anknytning till universitetet.

    Men visst blir man påverkad av att bo på landsbygden (har själv bott där) och det påverkar i sin tur också habitus, om man nu får tro Bourdieu.
  • trettioplus
    Indianica skrev 2011-05-17 00:15:30 följande:
    Hm. Svårt att förklara det här, för jag märker att du nog aldrig upplevt det jag har upplevt, dvs att stöta på människor som har totalt annorlunda livsvillkor och uttryckssätt. Men allt är ju subjektivt också.

    Men om du tänker på kungen då. Jag irriterar mig på att jag misslyckas med att förklara hur jag ser på socialgrupper, så jag drar till med en etrem: Kungen gö ett uttalande där han påstår att han tillhör arbetarklassen, han respresenterar ju Sverige och de är hans jobb, så nog är han knegare alltid säger han. Visst är han blåblodig, men det spelar ingen roll vad hans föräldrar har för bakgrund, arbetarklassen tillhör han likväl.

    Lite nyfiken på hur du skulle reagera på ett sådant uttalande.

    För mig är det så tydligt att det går inte, det är inte möjligt att kungen tillhör arbetarklassen. men enligt din definition vore det väl fullt möjligt bara han själv bestämmer sig för att han gör det?
    Jodå, det händer, men jag upplever till skillnad från dig att det inte påverkar mig så väldigt mycket. Jag har alltid varit en person som aldrig riktigt förstått det där med roller, eftersom jag omöjligt kan vara någon annan än mig själv. Det här är svårt att förklara. Jag har försökt förut, med ganska liten  framgång. Om jag ska försöka, så är det mer att jag tar fram en bit av mig själv som passar för ändamålet, men utan att känna mig som konstlad eller i "roll" för det.

    Jag skulle le lite åt ett sådant uttalande, men hans upplevelse är ju hans. Jag går inte omkring i hans morgontofflor och kan inte skriva ens hans upplevelse.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus
    Indianica skrev 2011-05-17 08:55:10 följande:
    Det är väl ändå inte så att någon här talar nedvärderande om arbetarklassen som någonslags arbetarhop ifrån landsbygden. Däremot är det rent statistiskt udda att ett samhälle på landsbygden är så pass homogent som du beskriver det, med akademiker sida vid sida av bönder. Man blir nyfiken på vad det är för bygd Det vanliga är att akademiker bor nära städer (ofta i dem) då de har eller haft anknytning till universitetet.

    Men visst blir man påverkad av att bo på landsbygden (har själv bott där) och det påverkar i sin tur också habitus, om man nu får tro Bourdieu.
    Dels finns det faktiskt någon som uttrycker i tråden att arbetarklassen inte förstår saker som avhandlas på p1 och liknande, och dels så upplever jag ett visst mästrande mer eller mindre mellan raderna.

    Många som lever här där jag bor är pensionerade. Det är en del av din förklaring. Den andra skulle vara att du möjligen menar att akademiker är personer som fortfarande har anknytning till universitetet och därför inte klassar läkare och lärare till den staben.
    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • trettioplus

    ...sedan skulle jag snarare kalla invånarna här för en heterogen skara, snarare än det motsatta. Men bor man som jag gör, så har man sannolikt intressen att mötas över.


    Att bära polotröja är som att bli strypt av en mycket svag människa
  • Indianica

    Läste precis en srtikel av Klas Åmark (någon sorts forskare) som beskrev hur en stor mängd metallarbetare i en undersökning på 80-talet kategriserat sig som medelklass (vilket implicit var förvånande) och tänkte direkt på den här tråden

    Åmark tolkade metallarbetarnas syn på sig själva som medelklass, som ett utslag för att folk ifrån det som tdigare kallas arbetarklass (metallare alltså) börjat se så många utslagna, sjukskrivna, förtidspensionerade personer som de uppfattade "låg under dem" klassmässigt och därför upplevde att de själva "gled" uppåt klasmässigt. Åmark poängterade att den gruppen "utslagna" inte är stor i Sverige jämfört med t ex USA (runt 10%, vilket han menar dock är mkt för Sverige) men jag tyckte ändå reflektionen var intressant och det är ju också det vi tangerat lite här i tråden emellanåt som en "orsak" till att folk som traditionellt ansett sig tillhöra arbetarklassen, börjar kallas sig för medelklass.

Svar på tråden Vilken socialgrupp hör en till?