Vilken socialgrupp hör en till?

Det bästa i den vägen jag läst är Lilian Ryds "Vi åt aldrig lunch" (om man kommer igenom det tröga inledande kapitlet). Där får man förutom tankeväckande exempel på krockarna dessutom inressanta insikter i de stora kulturskillnaderna "norrländsk småort" versus "sydsvensk universitetetsstad".

Fast i delar av de akademiska banorna landar förstås lönerna på lägre summor än för den genomsnittlige elektrikern, plåtslagaren eller rentav bandarbetaren på Volvo.

Självklart påverkar det i någon mån, men i och med att jag redan stakat ut "min väg i livet" så att säga, så skulle förändringen bli så pass mycket mindre mot en tiden då jag faktiskt studerade. Det ligger ganska mycket i det där med att åren går allt fortare ju äldre man blir. Det får inte plats lika mycket i dem längre. Och här i området där jag bor lever bönder och akademiker sida vid sida, så inte ens där skulle det bli skillnad. Jag tror också det är svårt att hamna i en situation där en skulle stå som ensam akademiker, så vanligt det är att studera vidare.

Det känns lite som att bli pratad till som "kusinen från landet" här.

Känner mig tjatig, men fattar mindre och mindre vad din tråd åsyftar (förutom att ge oss andra något att fundera över ) Du startar en råd där du frågar: vilken socialgrupp skulle ni säga att jag tillhör?

Och så bryr du dig inte om svaret? Är det inte jobbigt att läsa en massa svar, om man inte bryr sig om dem?

Det handlar inte om att stämpla någon. Jag vet inte alls hur du fungerar, troligtvis umgås du ändå i en rätt homogen miljö, för det torde vara rätt ovanligt att inte reagera på andra människors livsvillkor och hur det påverkar den egna relationen till dem. Det är en omedveten mekanism som gör att man direkt "scannar" av någons samhällsklass, åtminstone upplever jag det så och sedan anpassar man sig till det. Inte så att jag liksom krälar på golvet och totalt underkastar mig och känner mig värdelös om det t.ex. kommer in en professor i en föreläsningssal, men jag vet vad jag kan förvänta mig av personen (brett kunnande, ett visst beteende osv). Sedan kan man nyttja det vid behov.

Men jag vet å andra sidan att jag är extremkänslig för den här typen av "vibbar", både samhällsklass, men även mental stabilitet. Jag kan läsa av folk på några få sekunder, både en för- och nackdel, för det är jobbigt om man möter någon som mår riktigt dåligt, men det är en annan företeelse.

Du talar om "stämplar" i negativ bemärkelse, men att stämpla någon resulterar ju ofta i något positivt, för även om man kanske stämplar en uteliggare som tillhörande "underklassen" behöver man inte vara otrevlig mot vederbörande. Om man inte stämplar personer kan man heller aldrig hjälpa dem. Och man kan också "stämpla" personer positivt.

Översätter du rubriken så säger den ju "vilken socialgrupp tillhör man?", alltså lite vagt allmängiltigt sådär. Det intressantaste i den här tråden tycker inte jag är vad folk anser om just mig personligen, utan mera diskussionen om klass överlag.
Sedan kan inte jag sticka under stol med att jag under en manisk dag (under vilken jag startade tråden) tänker särskilt mycket alls innan jag handlar (ännu mindre än vanligt till och med), utan det blir lite som det blir.

Varför har du sådant behov av att utröna mitt syfte med tråden?

Svar som "du är arbetarklass" eller "du är medelklass" ger mig inte särskilt mycket. Däremot har jag haft en del behållning av det mer resonerande och ifrågasättande delarna av tråden.

Jag vet inte vad som är normalt gällande umgänge, men hyggligt homogen är den väl, med en spännvidd mellan socialgrupp två och tre. Det kunde vara bredare och det kunde definitivt vara smalare.

Nu tror jag knappast att det något reserverat för kultureliten utan att många helt vanliga personer i medelklassen har samma synsätt mer eller mindre uttalat.
Men visst påverkar det om många har ett visst synsätt. Nu har jag ingen pejl om din syn skulle vara i majoritet; jag har bara stött på den här på FL men jag kommer inte heller från någon mindre ort. (Jag har rötter på en mindre ort men där talar man inte i klasstermer; därmed inte sagt att det inte är skillnad på folk och folk. När utflyttare, eller deras barn, kommer dit har man ett tämligen svalt intresse för vad de gjort med sin vuxna tillvaro utanför orten utan definierar dem i första hand utifrån sin släkt.) Om din tolkning skulle vara /komma i majoritet är det förstås möjligt att den kommer att ses som korrekt även av andra grupper på sikt. Eller så fortsätter det att vara olika definitioner utifrån grupptillhörighet.

Förstår inte  vad det är för stämplar som är fult att sätta du syftar på. "Medelklass" använder du själv. "Arbetare" tycker flertalet(?) inte är detsamma som "underklass" (som du råkar tycka) utan en ganska neutral beskrivning. Och du resonerar ju inte alls som om du tyckte det vore fult att använda gruppbeteckningar i stort?

Ja, fast jag är ganska säker på att det finns en gemensam tolkningsram för de flesta. Det är ju intet för intet som man relativt lätt kan se på en film vilka som ska föreställa rika och fattiga och belevade, utan att ens några ord sägs ibland. Men man bygger ju upp scener genom för de flesta bekanta statusmarkörer. Ser vi en vit rakryggad snabb medelålders man med kostym och portfölj som lämnat sin "solsidan-villa" och är på väg till universitetet i sin splitternya bil, reagerar de flesta tittare inte med en känsla av att mannen troligtvis tillhör arbetarklassen.

På samma sätt tror inte de flesta filmtittare instintivt att en ryggbruten man som med sin slitna konsumkasse i handen, lämnar en norrländsk villa med flagad panel och åker iväg i sin Saab 900 tillhör medelklassen. På film kan de här subtila klassmarkörerna och signalerna så tydligt schablonisera människor, men schablonerna säger ju också något om hur vi ofta ser på varandra i verkligheten.

När det gäller anpassning så tenderar jag nog att försöka se de flesta som likar. Självklart anpassar jag mig omedvetet (jag kan skratta när jag upptäcker att jag gått in i arbetargubbe-jargongen, som är den tydligaste för mig själv), men i grund och botten är vi alla på samma nivå och det finns liksom ingen anledning att höja eller sänka sig.

Åh, det finns så mycket stämplar att ta till så...
Har bara ingen lust att dra dem här. Det känns för personligt.

Jag har inte alls något emot gruppbeteckningar, men jag har ganska svårt för när någon ska göra placeringen åt någon annan.

Det gör det säkert, men du skulle förstå min lite kliande känsla om du hade min bakgrund, tror jag. Framförallt tydligt när det handlar om att definiera ut sig ifrån något som man anser som negativt.