Vilken socialgrupp hör en till?

Utan att ge mig in närmare i diskussionen så tycker jag att ovan är intressant när du beskriver din barndom som medelklass men definierar dina föräldrar som "arbetarföräldrar". Vad menar du med arbetarföräldrar? Att de är arbetande (vilket finns i alla samhällsklasser) eller att de tillhör arbetarklass? Om de är arbetarklass kan du väl inte vara annorlunda dom barn eller? Snurrigt vilket som. Men sedan har det ju också diskuterats begreppen medelsvensson vs medelklass, två, i mitt tycke, helt olika begrepp och det är väl där en del av förvirringen kommer ifrån... För mig i alla fall. Intressant tråd hursomhelst.

Jag har inte sagt något om det, vad jag vet. I så fall har jag svarat på något annat.
Men folket på FL allena är ju inte de enda som ser på mig.
Men ska vi vara sådana, så tillhör jag skaran som anser att var och en måste få definiera sig själv utifrån sitt eget liv, vad det än gäller.
Jag bryr mig inte det minsta om ifall du vill kalla dig överklass eller något annat heller, för den delen. Jag har för länge sedan slutat försöka få omgivningen att se mig som något speciellt genom att hävda vad andra är eller inte är och om det är finare eller fulare än vad jag fått med mig. Skall det definieras, så definierar jag hellre mig mot något/någon, än från något/någon.

Om det skulle vara så att majoriteten av befolkningen anser att medelsvensson är medelklass, så ser jag inte varför akademikerna i kultureliten skulle ha tolkningsföreträde. Inte heller varför någon ska ha rätt att sätta stämpel på någon annan. Jag tycker det är rätt fult.

Att de är arbetare, enligt dagens norm.

Jag har varit inne på det lite i tråden tidigare, hur jag är uppvuxen i ett populärt område där arbetare och akademiker bodde om vartannat och var "av samma skrot och korn" så att säga.

Varför tycker just du att det är skillnad på medelklass och medelsvenssons?

Arbetarklass.

Jag skulle nog i och för sig inte anse att jag bytte samhällsklass om jag utbildade mig mera. Jag skulle fortfarande befinna mig på samma plats och sannolikt ha likvärdiga värderingar, ha kvar mina vänner och så vidare. Jag tror helt enkelt inte på att en så pass enkel sak i sig kan utgöra en klassresa. Inte för mig i alla fall.

Jag har funderat i litegrann liknande banor när jag följt den här tråden.
Oavsett vad folk säger här så bestäms din klass varje gång du träffar en annan människa.

När du och jag möts kommer vi att läsa av en mängd osynliga signaler och placera in varandra i fack och i någon slags samhällshierarki.

Vi gör det sannolikt inte medvetet, men det är en instinkt vi alla har.

Och då spelar det inte så himla stor roll vad kreti och pleti har intellektualiserat fram på Familjeliv, vår bedömning görs oberoende av detta. Och man kan säkert göra rätt olika bedömningar beroende på vad man själv värderar och uppmärksammar.

Ja, det är nog svårt att undvika.
När det gäller andra stämplar, så brukar jag försöka tänka att "folk får tro vad de vill, jag är den enda som känner till sanningen". Men det är klart att när stämplarna leder till diskriminering, då går det inte att bortse ifrån andras  uppfattningar längre. Själv är jag rätt förskonad från sådant ändå, tack och lov.
(Men vi fick byta bank när vi skulle ta bolån, på grund av att vår gamla banktjänsteman inte såg vårt "projekt" -läs:livssituation- som seriöst.)

Grejen är ju just den att om du skaffar en teoretisk akademisk utbildning (alltså inte sjuksköterska, lärare för yngre åldrar, it-tekniker etc) så kommer du byta social klass per definition. Det tar 4 år att bli sociolog exempelvis, under den tiden kommer du i kontakt med en rad olika perspektiv och teorier som faktiskt kommer att påverka dig. Om du skulle skaffa en sådan utbildning (jag gör ju bara ett exempel nu) kommer den påverka hur du ser på vissa sociala fenomen såsom att stå i kö, att kvinnor i större utsträckning än män stannar hemma med barn, att fler kvinnor vabbar, att människor som är förra i utomeuropeiska länder får ett annorlunda demografiskt liv etc etc. Du kommer börja tänka i de banorma och det kommer påverka hur du läser dagstidningen, hur du samtalar med dina kollegor  och så vidare.
Hur kommer du tex börja resonera när din lön är mycket högre än de andras i det område där du bor? När du kanske är den enda akademikern i ditt barns klass? Akademiker gillar akademiker, titta bara på Hammarbysjöstad.

Så ja, utbildning förändrar inifrån och utifrån. Men ditt människovärde är ju det samma oavsett vad du är utbildad till.

Förresten, om ni vill läsa två otroligt intressanta böcker om att vara akademiker och klassresenär läs:

Ronny Ambjörnssons: Mitt namn är Ronny samt Mats Trondmans: Bilden av en klassresa. 

Jag tror vi har olika intryck av det där. MITT intryck är nämligen att det var i den medvetna medelklassen det skulle vara fel med ABBA och annat kommersiellt, medan arbetarklass/lägre medelklass glatt fortsatte lyssna vidare på det sjuttiotalet igenom. Man skulle kanske kunna säga att den medvetna medelklassen menade sig försvara arbetarnas rättigheter medan de breda delarna av  den riktiga arbetarklassen fokuserade mer på att köpa färg-TV
Själv har jag glatt lyssnat på såväl Hootenanny Singers som ABBA under uppväxten. Och Svensktoppen, där det landade såväl proggsångare som dansbansschlager