Vi singelkvinnor som ska vill bli gravida genom insemination!

Jag är lite fundersam, positivt äl-test igår, negativt idag och ingen dipp eller temphöjning än. Brukar alltid få 2 dagar positivt äl-test, och borde inte det komma en dipp innan temphhöjning? Då borde den väl kommit typ idag, eller?

Jag är nu också i full fart med planerna att insemineras. Men känner att det är så mycket dubbla känslor. Jag kommer vara glad över barnet, men just nu så känner jag mig otroligt ledsen och knäckt över att jag måste insemineras för att få bli mamma. Det är en väldigt stor sorg. Kanske är det då dumt att göra det?

Jag har turen att ha en kille i min närhet som vill vara donator. Han tycker att det är ok att barnen får veta vem han är och de kommer träffas några gånger om året, men han vill inte ha något ansvar för underhåll osv. Jag litar på att han håller sin del av dealen. Frågan är dock om detta kommer förvirra barnet om det får veta att han är pappan, men att han inte kommer vara närvarande på det sättet att barnet t.ex är där varannan helg. Kan man undvika att barnet blir ledsen och känner sig bortvald av pappan?

Jag undrar också om det är dumt att ta det via klinik om man har egen donator. Jag vill gärna ha en garanti på att han är frisk och det hade underlättat om man fick ett kvitto från kliniken som styrker att pappan är en donator så jag kan få underhåll av FK. Men det fungerar kanske inte så med kvittot om man känner donatorn?

Jag hoppar denna månaden. Kommer att träffa min gyn och se om det finns något att göra ytterligare för att öka chanserna till graviditet. Sedan kör jag igen i mars

Jag har också dubbla känslor inför hela processen och känner sorgen som du beskriver. Samtidigt vill jag verkligen ha barn. Att ha barn hindrar inte att man träffar någon senare och blir en familj på det sätt man önskar. Däremot så försvinner tyvärr chansen att få bli biologisk mamma. Jag tänkte på detta i säkert två år innan jag var redo att ta steget men är nu verkligen glad att ha påbörjat detta. Sedan har tyvärr resultaten uteblivit men är ändå väldigt glad att jag gör allt jag kan för att få barn :)

När det gäller privat donator så har jag ingen erfarenhet alls av det utan har vänt mig till en klinik för hela processen.

Har läst lite i tråden, skönt att höra att det finns fler i samma situation. Känner mig så udda att få barn på detta sättet, men är fast vid mitt beslut att jag vill ha barn, om även jag hade önskat att ha det på det vanliga sättet.
Tycker det är lite jobbigt med alla tests man ska ta och allt man ska göra eller inte göra för att skapa så perfekta förutsättningar som möjligt. Ser om jag hinner med första försöket denna månaden eller om det blir nästa.
Håller tummar för er alla som redan är i gång.

Trisse76

Kör du med heminsemination lr brukar du åka till Dk för försök?

Hej alla! Jag är ny här men har läst HELA tråden under några månader. Wow vilken källa till information om allt runt insemination, både via klinik och privat donator. Stort tack till alla som har bidragit med sin kunskap

Jag har funderat på hur jag själv ska lyckas med bedriften att skaffa barn under lång tid. Jag är 36 år, lesbisk och lycklig singel. Så det är inte så lätt att få till det "den vanliga vägen".

Den stora frågan som jag har brottats med är exakt hur jag ska lyckas bli gravid, både för min egen del och framtiden och för mitt barn. Ekonomiskt är det för dyrt för mig att åka till Danmark, jag lägger hellre dom pengarna på barnet när det väl är fött och under föräldraledigheten. Så någon form av heminsemination får det bli. Men med vilken typ av donator? Jag har idag kontakt med donatorer som vill förbli mer eller mindre anonyma men där de ändå kan tänka sig att träffa barnet i framtiden, när hen söker sina rötter. Det tycker jag är fantastiskt och gör ändå att barnet kan få veta mer om sitt ursprung. Skulle det hända något medicinskt så finns även möjlighet att få hjälp därifrån om jag inte skulle vara en match.

Sen har jag även kontakt med två olika homosexuella singelmän som vill dela föräldraskap med mig. Det känns också väldigt bra på många sätt, barnet får två fullvärdiga föräldrar även om vi inte bor ihop. Skillnaden med andra separerade föräldrar är väl att vi inte har separerat pga ett kraschat förhållande, förhoppningsvis kommer vi vara mycket goda vänner som kan semestra ihop och liknande. Men man vet ju inte om vi kommer att kunna hålla sams ändå, när det kommer till de stora bitarna kring barnuppfostran, rutiner och liknande.

Lätt är det inte... Jag träffar dessa personer snart och planen är att jag ska påbörja insemineringsförsöken i april/maj.

Hoppas att det är okej att jag hänger här med er och att vi delar våra mot- och framgångar med varandra!

Jag åker till Danmark för insemination.

Klart att du får hänga här! Kul att det är fler som vill bli föräldrar på alternativt sätt. Har också börjat fundera på utöka mina möjligheter genom andra som vill bli med/föräldrar. Stort lycka till!

Idag har jag fått Provera utskrivet för att på något sätt "rensa livmodern". Det är ett gulkroppshormon. Är det någon som har erfarenhet av det?