30+ med första barnet 1-3 år, del 13
Sweetie:
Det där känner jag inte igen alls, för G gör alltid som jag säger och busar aldrig.
Men låt oss säga att om det skulle ha hänt, rent teoretiskt alltså, så säger jag att "Så där gör man INTE. Nu blir mamma ARG (och så ser jag överdrivet arg ut). Mamma vill inte vara med dig när du gör så där, nu får du gå till pappa/leka ensam". Jag gör det sällan för han blir jätteledsen och börjar gråta och det känns hemskt, så det brukar bli historiens kortaste time out för jag klarar inte av det. För det mesta slutar jag med att visa att jag blir arg och förklarar varför man inte för göra som han gör. Och så "tvingar" jag honom att göra som jag säger. men vid sådana tillfällen när han slår/sparkar eller liknande går jag alltså därifrån.
Nu är G så pass gammal att han själv förstår att han gör fel och brukar skratta och svara "Bame busar" när man säger åt honom. Det gör mig galen, men samtidigt så tänker jag att Ja, han testar gränser. Ja, egentligen är det bra att han gör det för hur skulle han annars lära sig? Och Ja, det är bra att jag visar att hans handlande får konsekvenser. Inom gränser som han förstår, naturligtvis.