Frogster skrev 2010-11-11 13:32:56 följande:
Jag är precis som du Konkelbär så sett att jag kan tänka mig att ta emot men inte att ge.
Av andra men liväl egoistiska skäl!
Har svårt att sätta ord på det hela utan att få det att låta helt urbota jättefånigt!
Jag lever med någon slags tro att själen lever i hela min kropp. Att plocka bort en bit får mig att känna att en del av min själ är ute på villovägar!
Har diskuterat det med min sambo flertalet gånger och jag önskar verkligen att jag kunde känna så som han gör!
Han känner nämligen att en del av honom "lever vidare" och den vetskapen gör att han känner sig trygg.
Jag själv kan inte ta till mig tanken av att min själv delvis lever kvar! För mig är det mer som att min själ är ute på villovägar och inte får chans till ro....
Om ett organ i min kropp dör, så dör även den delen av själen. Om ett organ skulle sättas in så börjar min själ att samspela med den själ som finns i det organet.
Tycker det är jättesvårt att sätta ord på sådana här saker framförallt som allt mest är luddiga känslor som till stor del saknar verklighetsförankring.
Ärligt talat så skäms jag över just dessa känslor!
Jag är en sån mäniska som gör allt jag kan för att leva som jag lär och jag har alltid haft svårt för folk som säger åt andra att göra si men själv gör så...
Jag tycker verkligen att det är beundransvärt av folk att vara så osjälviska att de delar med sig av sin kropp!
Idag är det för mig helt otänkbart men jag hoppas att jag en dag kan komma att ändra mina tankar och åsikter.
Tycker inte du ska skämmas alls. De skäl du har är giltiga för dig och du behöver inte stå till svars inför någon annan.