Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.

Det var just den jag anlyserade utifrån mitt sätt att se på saken....

Så då håller du med om

"Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården"

Det går ju knappast att misstolka.

Jag tycker att är man beredd att ta emot organ så ska man även vara beredd att ge. Men det är min åsikt.

Rent praktiskt, när skall detta beslut gälla enl dig.

Tex. Antag att man inte godkänt donation, sedan blir man sjuk och i behov av organ då skriver man på donationspappret. Efter man fått sitt organ tar man tillbaka sitt godkännande.

och det skrev jag lite hejcon bacon om. Då det ändå inte ser ut så idag så kan man ju fundera på om det verkligen finns några hinder för att se till att vi får fler donatorer så de som verkligen anser sig ha behov också får sina organ.

Hur skall vi göra med barn tex?

Låt säga: Deras föräldrar har inte godkänt donation, de blir sjuka, de är i störts behov just då men får inget organ pga sina föräldrars beslut...

Principen att ge vård dit behovet är störst blir ju inte mindre giltig bara för att det inte fungerar optimalt idag

Det är ju föräldrarnas beslut. Men ser man ex till Jehovas så blir barn tvångsomhändertagna för att få blod...

Principen borde bygga på att ska du ha får du ge! Det kommer att göra att fler tar ställnin och fler får i slutändan organ...

Jag tycker såhär. VILL man donera sina organ så är det väl jättebra! Vill man INTE så är det också okej. Man har ett val liksom. Det ska inte finnas några jäkla pekpinnar att "amen du har ju inte tänkt donera så varför skulle du få ta del av mina organ lixåååm?" Zzz.
Nä men skit i att donera då, om det ska gnällas om vilka som ska få dem och inte?

Inga åtgärder inom vården bör bygga på moraliska/etiska ställningstaganden hos patienten ifråga. Vad är det för trams? Det blir i så fall ett rensande utan dess like och vem ska sätta standarden egentligen? Ska man som vårdpersonal stå med armarna i kors och vänta ut en "moraliskt förkastlig" (vad nu det innebär)  person om den håller på att dö? Ska man ens få kalla sig vårdpersonal om man tycker det är rätt väg att gå? Det om något är väl ett djupt oetiskt resonemang.

Det enda jag tycker man rimligen kan begära är att en person som får nya organ ska ha möjlighet att ta hand om dem på bästa sätt. Och den typen av utredningar görs ju alltid innan man ens kan komma ifråga för att få ett organ så det handlar knappast om att kräva ett hjärta och bara få det. Utredningen är tajt och sedan krävs det  ett livslångt åtagande för att kunna leva med det också. Ingen dans på rosor, direkt.

*gillar* 

Vill man ha så ska man också ge, det är min åsikt.

TS >> jag blir mest förvånad. För om man är beredd att få så förstår jag inte VARFÖR man inte skulle kunna ge också? Jag menar; du är ju död ändå i ett sånt läge? Och om andras kroppsdelar skulle vara okej att sätta in i din kropp så förstår jag inte varför inte det motsatta skulle kännas lika okej.

Alla måste få göra som de vill, men för att komma runt ett problem som TS, skulle man kunna ge alla som själva står i donationsregistret, företräde i köerna.

Inte neka andra vård. Men ge villiga donatorer företräde. Behovet ska självklart styra, men då det är stor brist på organ, blir köerna ändå långa.

Jag kan inte se det etiska dilemmat i det. Det viktiga är att nå ut till alla, så att någon inte "missar" att registrera sig och därmed hamnar längre ner i kön...

De som själva väljer att stå utanför, har dock gjort valet att ge andra (lika sjuka) företräde.

Helt sjukt!
Shit så korkat att tänka att man skall få ta mot organ men itne vilja dela med sig. Helt sjukt! Borde vara en princip sak. Dela och du får ta mot annars inte. Egon vill jag inte veta av , korkat!