Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.

Men många diskvalificeras ju från vård redan idag. Det kan ju räcka att bo i "fel" landsting.
Att behöve ge för att kunna få tror jag i slutändna gör att fler kommer säga ja till att registrera sig som donator, fler får tänka till.
En vård på lika villkor för hela befolkningen....är det att vissa får utan att ge....men det bygger ju på att andra måste ge....
Sen ska det också bygga på respekt för människors lika värde (några ger, ännu fler vill ha, utan att ge)....
Sen faller det lite på den enskilad människans värdighet, du har rätt att begravas hel...fine...jag är inte emot att folk väljer att inte vilja donera...det är resten jag ställer mig frågande till...
Men enligt er bygger alltså allt på att den som har störst behov ska gå först, oavsett.....

Ingen lätt fråga, men min moraliska inställning säger mig ändå, ska jag ha rätt att få då ska jag även vara beredd att ge, då detta system enbart bygger på att människor är villiga att ge bort sina organ då de är döda.
Mkt annat i sjukvården kräver inte såna saker av dina medmänniskor...

Enkelt uttryckt: vård ska inte byggas på enskilda människors "moral". Läkare räddar liv där liv kan räddas, inte där människor enligt normen har gjort "rätt" val, och det är så det ska vara i fortsättningen också för att inte utarma hela systemet där vi till slut nekar människor vård baserat på andra saker än uteblivna donationskort. Den etiska diskussionen kring det här har ingenting att göra med den behandlande vården och det ska den heller inte ha. Ja, den som har störst behov ska gå först, oavsett. Oavsett om det rör sig om Lasermannen eller en barnmisshandlare eller en organiserad nazist eller någon som inte har lämnat in sitt donationskort för att den vill begravas hel. Det ena har nämligen inte med det andra att göra.

Din åsikt, inte min!
Och saker har med varandra att göra, helta tiden...

Det är inte bara min åsikt utan så som vården i Sverige är uppbyggd, tack och lov.

Utan att ha läst tråden så säger jag att det är helt ok. Jag donerar och för mig spelar det ingen roll om den som får mina organ har valt att donera eller inte. Samma sak med blod, pengar och allt annat.

Men du...det var nog så här.....läkarna ville gärna ha ett medgivande om hon skulle visat sig bli oåterkallerligt sämre så att det ställningstagandet i så fall skulle vara klart.

Ja, det där fattar inte jag heller hur man kan tycka. Om man ska börja bygga rätten till vård på huruvida man är tillräckligt moraliskt oantastlig eller inte så lär det sätta många människor på det hala.

Alla vuxna människor ansvara för alla sina val.

Att ts vill behålla sina organ för att begravas/brännas med dom är ett val som inte förtjänar min respekt, oavsett om skälet är ondska eller vidskeplighet.

 

Spontant skulle jag säga att det känns egoistiskt. Du anser att det är viktigt att "begravas intakt" men är ändå beredd att låta en annan människa gå miste om detta om du skulle behöva dennes organ.

Men det är inte förbjudet att vara egoistisk, heller Om den situationen någon gång skulle uppstå att mina organ kunde rädda dig när jag dött så skulle du absolut få dem. Jag har anmält mig till donationsregistret för att det kan rädda någons liv. Det är ett beslut som grundas i min syn på människovärde inte min syn på andra människors tankar, känslor eller åsikter.

Japp, och slutresultatet blir nog ganska hiskeligt.