Jag tänker inte donera mina organ, men jag tar gärna emot organ.

Har bara läst ts och jag tycker faktiskt att om man kan ta så få man ge.

Konkelbär skrev  "Min önskan är att få bli begravd. Hel, på samma sätt som jag kom till jorden. Mina organ är mina och ingen annans. Och jag vill inte, av tusen anledningar, fungera som organbank åt andra människor. Vi föds och vi dör. Så är livets cykel" 

Om du anser att du vill inte donera för vi föds och dör, livets cykel bla bla, så borde du inte ta emot donation eftersom om dina organ inte fungerar längre så är det livets gång och det kanske innebär död. Med tex donerat hjärta dör du inte hel och på samma sätt du kom till jorden....

Jag får inte ihop det du skriver i ts och dina andra inlägg riktigt.....

Som svar så tycker jag att det är egoistisk att bara ta emot och inte ge det du inte behöver efter din död.

Ja visst var det i sverige...i lund. Jag bryr mig inte om ifall läkaren gjorde fel....de visar ju att de kan hända. Att läkare påtalar att livsuppehållande maskiner kan stängas av är inte helt främande även om du tycks tro de, Att donera är frivilligt, alltså bestämmer man själv. Att bestämma sig för att donera trodde jag handlade om att man ville ge till någon som behövde och inte en fråga om att" lämnar inte du så får du inte själv"......vad är det för sandlåda???

Håller med. Låter väldigt konstigt.

Jag tycker att det är helt logiskt att organdonatorer har företräde i kön för dem som väntar på organ.Givetvis ska någon som är villig att själv ge nytt liv till någon annan förtjäna samma möjlighet.  Vill man inte det får man stå tillbaka. 

Bryr du dig inte om att läkarna gjorde fel? Jag skulle rivit upp himmel och jord!
Klart att läkare påtalar att livsuppehållande maskiner ska stängas av, men då handlar det inte om organdonation utan om gamla människor, mkt sjuka människor redan från början.
Men att de skulle börja diskutera organdonation innan hon var förklarad hjärndöd...nä det tror jag inte på! Vill höra läkarnas version av det hela. En människa i chock minns inte alltid allting rätt....

Sandlåda?
Jag diskuterar ett etiskt och moralikt dilemma. Vad diskuterar du?

"Socialt ordnad situation och inga psykiska problem är andra krav, då eftermedicineringen fordrar noggranna rutiner hela livet"
http://www.karolinska.se/KLARUT/Karolinska-Lar-Ut-Teman/larut-hjartsvikt/_/artiklar/Fakta-om-organdonation/

Så jag behöver troligen inte ens fundera över punkt 2 och 3

Jag är donator eller ja när jag dör är jag det och det är jag stolt över. Jag och dotterns pappa är även överens om att om dottern dör så vill vi donera hennes organ så att något annat barn kan få en till chans i livet. Varför tänker jag så?
Jo för jag lever efter att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad och vad för nytta gör mina organ mig när jag har dött?

En pedofil kan ha en socialt ordnad situation. Även en mördare som tex suttit av sitt straff. Ingen av dem behöver vara psykiskt sjuka. 

Jag är inte bekväm med tanken....lika lite som jag är bekväm med tanken att nån som bara kan ta emot inte tänka sig ge ska få mitt hjärta, när det kunde gå till någon osm själv ger.
Skulle iof känna mig obekväm med att leva vidare med hjärtat från en pedofil också...men å andra sida lär jag adrig få veta att han var pedofil.
Det finns alltid massa om och men! Sjävklart! Men för mig är en sak vädigt enkel! Ska man få ta emot organ ska man även vara beredd att ge organ (vid ograndonation efter att man förklarats död).