Hur mycket är det normalt att mor/far föräldrarna passar era barn?

Hittills verkar ju ingen ha farit illa av att "lämnats" hos mor- farföräldrarna när de var barn vad jag kan läsa i era inlägg..Ingen som verkar känna sig ratad av dåliga föräldrar som inte vill ha dem..Så jag tror nog att vi lugnt kan fortsätta ha barnvakt ibland utan att det lämnar några men

Å, jag är jätteavundsjuk på folk som har nära till sina föräldrar och svärföräldrar och får bra uppbackning när det gäller att ha barnen ibland.

Både mina och sambons föräldrar bor långt borta, och vill visserligen jättegärna vara själva med barnen och ha det mysigt ihop de gånger vi besöker dem eller de oss, men det blir ju bara några gånger per år pga avstånd.

När jag var liten så bodde jag och min bror hos farmor och farfar (utan våra föräldrar) några veckor varje sommar, och mormor kom och bodde hos oss någon vecka varje sommar när mina föräldrar reste bort på egen hand eller med kompisar. Den samvaron med mor- och farföräldrar kommer jag ihåg som helt fantastisk.

När mina barn blir äldre kommer de definitivt att få resa till mor- eller farföräldrar på egen hand i en eller ett par veckor på sommarlovet.

 

Vad synd får man fråga hur det kommer sig att ni bor så långt borta ifrån varandra? Är det pga jobbet eller är det dom som har flyttat? Själv brukar jag alltid se till att vi inte flyttar för långt bort från mamma , hon är den enda jag har kvar och jag vill ta vara på tiden vi har tillsammans.

Min mormor bodde faktiskt hos oss i många år. Hon kunde inte klara sig i egen lägenhet och hade någon sorts skräck för "hemmet". Så hon fanns alltid med hemma. Jag älskade att hon alltid hade tid att leka och vi hittade på lekar som inte krävde att hon ens reste sig från stolen hon satt i (eftersom hon ofta inte kunde komma upp utan hjälp). När mamma eller pappa läste för mig på kvällen så fick mormor sitta på en stol bredvid och jag vinkade till henne med jämna mellanrum. (Hon såg för dåligt för att kunna läsa för mig.)

Farmor och farfar däremot var inte "lektypen" och de bodde ganska långt bort så jag var nog aldrig där själv.

Kan f.ö. tillägga att jag tycker det är en stor tillgång att min dotter får umgås med farmor, farfar, mormor, morfar och "extrafarfar"/extrafarmor". Jag är glad att hon har en bra relation till dem och att de vill umgås mycket med henne och vara delaktiga i hennes liv.

Man kanske färgas mycket av hur man själv haft det som liten...

Varken jag eller min sambo bor kvar där vi är uppväxta, och för båda var det nog en kombination av jobb och "äventyrslusta" som gjorde att vi flyttade en gång i tiden. Mina föräldrar bor i och för sig utomlands stora delar av året nuförtiden, så de har också flyttat.

Men jag menade inte att låta så "gnällig" i mitt förra inlägg. Jag är visserligen grymt avundsjuk på alla som har nära till barnens mor- och farföräldrar, men jag är också djupt tacksam att jag överhuvudtaget har föräldrar och svärföräldrar som är supergulliga mot barnen och njuter av barnen de gånger de ses, och anstränger sig för att se till att barnen har det härligt med dem också.

Nej nej kära du uppfattade dte verkligen inte som gnäll så tro inte det

Alla är vi olika var bara lite nyfiken.

Hi Hi..min farmor var oxå bra på att hitta på "sittlekar" dvs där hon bara behövde sitt på en stol, exempelvis brukade vi leka kalvar, farmor band ett snöre runt bordsbenen på köksbordet, sedan satt jag och syrran i den lilla "hagen"..då och då Muade vi lite och farmor som satt vid bordet och virkade stack åt oss någon godbit Vi tyckte det var en toppenlek.

Min favorit var att leka skola. Då fick mormor var elev och jag var lärare och gav henne läsläxor t.ex. Doktor kunde jag också vara. Mormor fick då en av mina dockor och hittade på vart hennes lilla barn hade ont och jag undersökte grundligt och gav medicin i form av havrefras

Vad gulligt av dig! Här har du dom! *lassar över*

=0)