Som rubriken lyder hur mycket är normalt att far och morföräldrar passar era barn? Varje helg? Eller när ni ska handla eller åka med det andra barnet till doktorn?
Personligen tycker jag inte att far och morföräldrar ska ställa upp allt för mycket, det är föräldrarnas uppgift att ta hand om sina egna barn själv.
Yngsta barnet är 6 och han är där ett par timmar en gång varannan vecka.
Märk väl de har gjort sitt vad gäller barnuppfostran och vak nätter eller sjuka barn. Man kan aldrig förvänta sej barnvakt utan ska ta emot ALL ev hjälp med tacksamhet.
Jag har aldrig förväntat mig eller antagit att mor&far föräldrarna skulle göra på något särskilt sätt. Man hör ju tex om folk som är jättesura för att deras föräldrar inte betalar barnvagnen och sånt. Helt galet.
Däremot hade jag verkligen hoppats och önskat att det funnits lite mer intresse och engagemang. Vi har dessutom det extra tufft eftersom vår stora pojke har autism så vi hade verkligen behövt all hjälp vi kan få...
Farmor: Aldrig nu för tiden. Hon har träffat sonen som är 11 månader kanske fem-sex gånger så han känner henne inte tillräckligt väl.
Mormor: Ett par timmar varannan månad kanske. Bodde i i samma stad skulle det nog bli oftare. Henne känner båda barnen väl.
väldigt ofta. mormor lämnar på dagis 2-3dagar i veckan för att barnen ska slippa morgon-stress när maken jobbat natten och jag ska på jobb tidigt.
sen passar hon minst 1gång i veckan av andra anledningar, som att de inte vill följa med och handla.
farmor och farfar passar ett par gånger i månaden.
barnen sover över hos farmor/mormor minst en helg i månaden.
har förstått att det tydligen är mycket, men barnen älskar dem, och jag tycker om att veta att barnen är omgivna av människor som älskar dem och som de känner sig trygga med!
Tyvärr så träffar inte våra barn sina far och morföräldrar så ofta av olika anledningar vilket jag tycker är jättesynd.
Jag minns när jag var liten och mina föräldrar grälade mycket ( dom skiljde sig senare), då var jag så avundsjuk på mina klasskompisar som hade far - och morföräldrar som dom kunde sova över hos ibland.
Jag tror det är bra för barn att det finns andra vuxna i deras närhet som dom känner sig trygga med.
Jag tycker inte man kan förvänta sig att mor- eller farföräldrar ska hjälpa till alls, men det är underbart att HA det stödet! Min mamma lämnar sonen på förskolan en dag i veckan, svärmor hämtar två dagar i veckan och sonen frågar ofta morfar om han kan få stanna och sova över någon kväll under helgen. Jag och maken var till London på bröllopsresa, då ställde hela den nära familjen upp som barnvakter för att kunna täcka upp vardagarna som vi var borta (eftersom sonen inte fick vara på förskolan då). Jag föredrar också att sonen får spendera mer tid med sina nära släktingar än att vara tidigt/sent på förskolan och nu är han så stor att han självmant ber att få åka och hälsa på dem.
Väldigt ofta, redan från början.
Det har verkligen aldrig varit något krav från vår sida, utan har fallit sig naturligt. Mor- och farföräldrar har velat lära känna och bonda med sina barnbarn och tidigt blivit viktiga anknytningspersoner till barnen.
Numera ser vi det nog inte som någon avlastning per se, utan det är snarare "jaha, men MÅSTE du till farmor nu i helgen?". 
Men det är fantastiskt att se vilken bra relation barnen har till sina far- och morföräldrar, och hur tajta de är.
vi förväntar oss verkligen inte att mor/farföräldrarna ska ställa upp. men de vill!! de tjatar, ska ni inte gå på bio snart? osv.. jag har sagt att de kan få låna barnen (iallafall stora tjejen. minstingen ammas fortf.) när de vill. jag är inte den som säger nej.. jag är så tacksam för att våra barn känner sig trygga hemma hos sina mor/farföräldrar också, och inte bara med oss. jag själv hade jättebra kontakt med min farmor. älskade att sova hos farmor & farfar, det var bland det bästa! :)
Händer ytterst sällan, det är om vi verkligen ska göra något där barnen inte kan följa med. Tex ut på bio, eller ut och äta med vänner. Vi gör i princip det mesta ihop med andra som också har den inställningen att barn ska vara med på det mesta.
Ha, farföräldrarna har fullt upp med svägerskans barn så de har aldrig varit barnvakt till våra!
Har aldrig ens frågat, bjuder svägerskans barn på utflykter och resa men inte våra...
Jag har bara mamma kvar i livet och hon ställer upp om det är något speciellt som vi eller jag är bortbjuden på. Ett par gånger per år tror jag att det blir. Sedan finns kära syster som kan hjälpa till när det kniper men alltsomoftast är vi tillsammans med barnen!
Så vi sliter inte ut våra nära med barnvaktshjälp!