Som rubriken lyder hur mycket är normalt att far och morföräldrar passar era barn? Varje helg? Eller när ni ska handla eller åka med det andra barnet till doktorn?
Personligen tycker jag inte att far och morföräldrar ska ställa upp allt för mycket, det är föräldrarnas uppgift att ta hand om sina egna barn själv.
Mina föräldrar träffar min son med mig flera grr i veckan. Men dom passar han nästan aldrig.
Vi är inte direkt bortskämda med att få barnvakt till våra barn. Det längsta våran stora på 4 år varit ifrån oss är 2 dagar. Det är oftast farmor och farfar eller mormor som passar då, men det är ALLTID på deras villkor. När vi väl behöver barnvakt på riktigt (typ när någon ska till sjukhus eller så), då är dom inte beredda att ställa upp. Men när DOM tycker att DOM är sugna på att ha vår son så går det bra. 
Vår dotter vill ingen ha, verkar det som. Vi har i bland behövt barnvakt till henne när vi ska till sjukhus med storebror t.ex. Men inte fan har man fått nån hjälp då heller. Till saken hör att vår dotter har en grav synskada och att flera av våra släktingar verkar rädda för henne p.g.a det, TROTS att vi vid flera tillfällen försökt att förklara hur det ligger till och vad man bör göra för att hon ska ha det bra m.m. Helt otroligt! Läs på för fan, har man lust att säga!
Märks det att jag är sur över detta? 
Min 3-åring älskar att vara med farmor. Och farmor vill verkligen vara med honom. Skulle det vara fel av mig att låta honom vara där? Jag tycker TS har en konstig inställning.
Vadå du tycker inte att de ska ställa upp ? De låter som att de blir tvingade till något. Själv tycker jag bara att det är bra att de bryr sig så mycket om sitt barnbarn och vill umgås. Jag är glad över att jag inte var en utav dom som säger nej till mina föräldrar när de vill ha min dotter för annars hade inte min dotter haft en så underbar relation till dom som hon har. Min far gick bort för ett år sedan och det var jobbigt för alla speciellt för min dotter då de stod varandra nära. Så nej jag tänker inte neka min mamma som forfrarande är i livet hon älskar att umgås med min dotter på helgerna varför skulle jag ta de ifrån dom?
Aldrig? När de själv vill förutsatt att man själv vill?
Tja.. aldrig för att vi har bett dom.
Jag fick min stora tös när jag var 16, inte för att dom tagit hand om henne åt mig men dom har ett speciellt förhållande med henne. Dom var stödfamilj åt oss när hon var liten så jag fick varannan helg barnledig ungefär, sen var hon det första barnbarnet och ensamt barnbarn till hon var ungefär 7 år.
Henne vill dom ha ner till sig så fort hon har lov, dom frågar inte om hon ska komma ner utan förutsätter det 
.
Dom bor c:a 30 mil från oss så det är allt eller inget dom veckorna. Hon har varit nere hos dom 4 veckor i sommar ( 1 vecka med hela familjen), sen är det sportlov, påsklov, höstlov och typ halva jullovet också.
Dom andra två är för små än så länge för att åka bort på det viset, grabben är 3 och lillan bara 6 mån. Men nu i sommras så sov grabben i deras husvagn när dom var här uppe på vår lokala camping. Första natten han sov utan någon av oss föräldrar.
Däremot så har min mamma och pappa sagt att när man är gammal nog (kanske till sommaren, vem vet) så ska han också få vara hos dom en lång helg eller kanske en vecka. Beror på vad som verkar ok för honom.
Mina svärföräldrar bor bara 1 mil bort, och dom har haft den stora tösen några gånger över några dagar, men också när dom själva frågat om dom får. Dom andra små skulle jag inte lämna hos dom alls då jag inte känner att dom känner dom tillräckligt bra. Vi träffas ungefär bara när någon i familjen fyller år och vid jul typ, vilket blir c:a 5 ggr.
Om mina föräldrar fanns närmre så kanske jag skulle fråga någon gång då och då om dom kunde, men inget jag skulle förvänta mig. Det är mina barn och mitt beslut att sätta dom till livet, dvs mitt ansvar. (och gubbens då)
Svaret på din fråga är : i stort sett aldrig.
Så mycket som man själv vill är väl normalt`?
Ungefär 1-2 ggr i månaden försöker jag och mannen hitta på något bara vi två. Barnen är hemma med mej hela dagarna. Men nu näär dom börjar dagis om ett halvår blir de nog mindre kankse max 1 gg i månaden då man inte ser dom lika ofta då.
Har i stort sett aldrig hjälp av mormor och morfar eftersom de bor 35 mil bort. Farmor och farfar är gamla och orkar inte med.
Men jag förstår inte varför TS lägger sig i hur folk sköter sina förhållanden till mor- och farföräldrar? Varför kan inte folk få sköta sitt? Nä visst ja, jag är på FL.... Sorry!