Som rubriken lyder hur mycket är normalt att far och morföräldrar passar era barn? Varje helg? Eller när ni ska handla eller åka med det andra barnet till doktorn?
Personligen tycker jag inte att far och morföräldrar ska ställa upp allt för mycket, det är föräldrarnas uppgift att ta hand om sina egna barn själv.
Mina föräldrar brukar ta barnen några timmar varje vecka för mys och lek. Sover över hos mormor och morfar gör de kanske varannan månad men det är lite olika. Känner vi att det är dags för en date på tu man hand så frågar vi och de säger sällan nej. Oftast är dom som erbjuder sig. Jag ser inget fel i att mina barn får en god relation med sina morföräldrar och att jag och sambon får tid själva emellanåt.
Vi har mycket nära kontak med våra föräldrar. Vi träffar barnens farmor och farfar minst 1 gång i veckan oftast 2...mormor och morfar träffar vi ca 2-3 gånger i månaden.
Våran 2-åring älskar sin farmor/farfar och mormor/morfar så ibland är han där över dagen och då brukar vi passa på att göra sådant vi annars inte kan/hinner med med en 2-åring i huset 
Farmor/farfar och mormor/morfar vill dessutom vara med sina barnbarn, de tycker det är jätte mysigt och roligt. Livets efterrätt brukar barnens farmor säga.
Jag är oerhört glad över våra föräldrar och framför allt glad över att våra barn (nu är dottern bara 3 månader än så länge) har sån bra och fin kontakt med de.
Mina barn tillbingar tid hos farmor & farfar varje vecka; för att de vill. Och för att farmor & farfar vill. Ibland är vi också där, ibland inte. Jag tycker det är fantastiskt att se hur mycket de älskar varandra och hur roligt de har ihop. Och att våra barn är trygga hos andra vuxna än oss. Att de har dem och får lära känna dem. Själv så hade vare sig far eller morföräldrar som blev tillräckligt gamla för att hinna få en relation till mig. Och den tid de levde när jag var lite så var alla så sjuka att de inte orkade. Det tycker jag var synd.
Förr var det en hel bys angelägenhet att fostra ett barn. Nu är det plötsligt "fult" i vissas ögon att lämna barnen till älskade nära anhöriga? Som om barn per automatik blir lyckligare då eller att föräldrar inte klarar sitt föräldraskap då? Varför tycker man att man måste binda sina barn till sig så hårt att de endast får tillbringa ensam tid med farmor/mormor om det är riktigt, riktigt nödvändigt? Är det inte tillåtet att få göra något enbart med sin man ibland? Vad är det för stolpiga åsikter egentligen, TS?
Det varierar hur mycket de är barnvakt utefter vad vi har planerat. Vissa måander kan det bli 2 ggr och sen kan det gå ett tag innan vi ber om barnvakt igen. Utslaget över året blir det kanske en kväll i månaden eller lite mindre t.o.m.
Kom på att min mamma hämtar Siri på förskolan nästan en gång i veckan för att de två gärna ses. Det kallar jag dock inte att ha barnvakt.
vi har våran dotter hos farfar och farmor lite lagom mycket. hon älskar verkligen sina far och morföräldrar och frågar ofta om hon får sova hos dom.. Men annars har vi henne bara där om vi måste. dvs läkarbesök eller om jag jobbar och sambon måste jobba med annat!
Men varför skulle det vara något fel med det när man vet att sitt barn och föräldrarna älskar att umgås med varandra?
Jag menar inte att det är fel att de träffar sina föräldrar det är i den här åldern som de gillar att umgås med mor/farföräldrarna när de blir äldre så har de fullt upp med sig själva.
Tycker bara inte att det ska gå till överdrift, låta dem komma hem till än bara man ska dusch så de kan passa barnen eller ta hem mor/farföräldrarna när man ska åka handla för föräldrarna inte orkar ha med barnen...