Som rubriken lyder hur mycket är normalt att far och morföräldrar passar era barn? Varje helg? Eller när ni ska handla eller åka med det andra barnet till doktorn?
Personligen tycker jag inte att far och morföräldrar ska ställa upp allt för mycket, det är föräldrarnas uppgift att ta hand om sina egna barn själv.
Aldrig.
Ganska ofta skulle jag tro, eftersom vi bor nära varandra. Mina svärföräldrar har vår dotter varje fredageftermiddag. Utöver det är hon hos dem och mina föräldrar åtminstone någon gång i veckan och sover ofta över. Vår dotter älskar att vara hos sin farmor och farfar, mormor och morfar! Och de älskar att ha henne. Varför förneka dem det? Jag är fast övertygad om att barn behöver fler nära relationer med vuxna i sitt liv, utöver föräldrarna.
Morföräldrarna: Inte alls
Farföräldrarna: cirka 2 ggr/månad+någon natt c:a varannan månad.
Ganska ofta. De brukar ringa mig eller maken på jobbet och säga att de tänker kidnappa honom från dagis och ha honom över natten. Mina föräldrar bor en bit utanför stan så när de tar honom blir det alltid sova över. Jag har unga och pigga föräldrar som VILL vara mycket med sina barnbarn.
Dessutom är sonen extremt överaktiv och vi har i princip blivit beordrade av läkare och personal på BVC att se till att vi får lite egentid så att vi ska orka med honom, framförallt när det finns personer i hans närhet som vill hjälpa till. Han har även en moster som bor granne med dagis och ofta hämtar honom tidigt för att få busa lite tills vi slutar jobbet.
Det beror väl på livssituationen. Jag är med mitt barnbarn varannan helg eftersom mamman som är enastående 
jobbar. Ibland tar dock farmor någon helg också.
Det som är normalt för oss kanske inte är det för någon annan.
Vi har inte några fasta förhållningsregler för hur mycket umgänge är "det normala". Det har hänt att farmor var barnvakt 3 ggr/vecka under en kort period, nu blir det oftast så att hon är barnvakt åt någon av barnen ungefär en gång i veckan. Idag kom hon spontant över i morse och erbjöd sig att köra min treåring till dagis.
Däremot så träffas vi regelbundet och ser till att barnen får umgåss med henne. Mina föräldrar som bor långt bort och inte får chansen att träffas lika ofta får prata med barnen i telefon så ofta det går.
Min inställning är att jag inte förväntar mig hjälp av mor/far-föräldrarna men vill gärna att de är en del av barnens liv. Det ÄR föräldrarna som ska ta hand om sina barn men genom att låta barnen vara ensamma med den äldre generationen kommer deras liv att berikas.
För oss har det varit när maken jobbat och jag har varit tvungen till doktorn eller tandläkaren. Någon kväll om året vid en fest också.
Precis, tycker det är tråkigt att mor- och farföräldrar inte har lust att umgås med sina barnbarn. Våra frågar aldrig efter sina barnbarn. Tycker synd om mina barn för att de inte får den fina relationen med den äldre generationen precis som jag själv har fått. Mina föräldrar tänker inte så långt själva tydligen. Jag har så fina minnen från både min farmor och mormor.
Mina föräldrar är egoistiska i mina ögon. Hoppas de är lika egoistiska när de sitter "på hemmet" så att de inte gnäller när det inte kommer något barnbarn på besök hos dem. Barnbarnen har ju aldrig fått någon uppmärksamhet, hmm.
Min far har aldrig passat sina barnbarn. Någon gång efter mycker pust och stön har mormor passat något barn. Men...då sätts dem framför Disney Channel i soffan. Så..vilka "fina" minnen man får av mormor, eller hur??
Är verkligen avundsjuk på alla er som har kärleksfulla mor- och farföräldrar.
Ska faktiskt sluta att fråga mormor, de få gånger som man faktiskt behöver lite hjälp. Jag ska fråga mina syskon istället.
Tycker samma. Min pappa har egna små barn med sin nya fru och kan inte sitta barnvakt och min mamma jobbar och har inte tid jämt och har barn som fortfarande bor hemma. Det blir kanske en-två gånger om halvåret. Men vi är där ofta allihopa och det är ju avlastning det med.
Väldigt sällan, mina föräldrar bor långt bort (45 mil) och börjar dessutom bli lite äldre och orkar inte med en aktiv 3-åring en hel dag.
Svärföräldrarna jobbar fortfarande så de har inte heller möjlighet och bor också de ganska långt bort (10-15 mil).