• Byhlin93

    Förstår ni varför det är så?

    Hej på er :)  Ville bara skriva av mig om några punkter jag verkligen har stört mig sååå länge på. Jag är medlem på flera sådana här sidor, där man kan prata allt som har med graviditet att göra. Jag är sexton och min pojkvän är arton & vi båda har gått med på att planera barn. Det här kommer vara vårat första barn tillsammans, och även fler i framtiden såklart ;) Iallafall, vi kommer att bo i en lägenhet i höst troligtvis & jag kommer även jobba alla kvällar efter skolan fram till sommaren då min bebis kommer om det tar sig den här månaden. Nu vet ni att jag har ekonomi och bostad, eller hur..? :)

    När jag då skriver det på en viss tråd som bara är för unga mammor, så kommer de äldre mammor som kanske är ifrån 25-30 år och säger att vi gör fel? Jag förstår inte vad vi gör som är fel? Vi vill väl bli mammor? vi känner väl oss redo att kunna ta hand om en liten, eller vad är det som är så fel att skaffa barn när man är ung?!  

    Alla ni unga som ska bli mamma eller kanske redan är mamma, ni har väl tänkt er för vilket ansvar ni kommer att få när ni får en liten? & ni har väl sagt att ni är redo för en liten, men blivit kritiserad för eran ålder eller för erat ansvar för att vi alla är unga? Eller är det bara jag???

    Usch, blir så irriterad på dom som tror att dom vet bäst om NÄR man ska skaffa barn, alltså vilken ålder. Det spelar ingen roll, att vara mamma har ingenting med åldern att göra. Eller har jag fel?

  • Svar på tråden Förstår ni varför det är så?
  • Psykologstudenten

    När man är 16 år är man fortfarande själv ett barn. Man är mitt uppe i den turbulens som tonåren innebär och man tror att man är perfekt, osårbar och vet bäst.

    I värsta fall får man få för sig att man ska bli förälder och lyckas hitta en partner som ställer upp på detta.

    Några år senare kommer man givetvis inte ångra sitt barn, men risken är stor att man inser att man egentligen var för ung. 

  • Topcom
    Byhlin93 skrev 2010-07-30 00:38:38 följande:
    Hehe, äntligen någon som förstår vad jag vill få ut av det hela. :) Jag vet att jag är mogen. Jag har suttit barnvakt åt en väldigt nära vän åt mig, hon hade fått barn redan som femtonåring. Hon hade inte alls någon koll på någonting, hon var inte redo riktigt då. Jag var tvungen att hjälpa henne, och ställde upp som barnvakt en gång i en hel vecka åt ett spädbarn. & jag måste säga att Det var underbart! Riktigt underbart alltså. Jag tror du säkert tänker att jag är konstig eller något som tycker att det är underbart att behöva gå upp mitt på natten för att babyn skriker, eller att jag måste byta blöja jämt och sånt... men barn är det finaste miraklet som finns. det är sååå underbart, och under den veckan så hade jag bara sovit sammanlagt 34 eller 35 timmar... men jag klarade det ändå :)

    Hehe, min pojkvän håller på att leta jobb och även jag också. har även sparat några slantar, så jag bara VET att jag kommer klara det :) längtar sååå!
    Om du är snäll mot dig själv så gå ut gymnasiet först. Du kommer inte vara attraktiv om du inte har gymnasieutbildning. Det kommer vara sjukt svårt för dig att orka med gymnasiet senare. Sen sa du också ha en universitetsutbildning, ska ni leva på hans lön då eller? Och den kan ju inte heller vara strålande med tanke på att han kommer vara nyanställd.

    Tänk inte bara på nununu utan tänk på sen också. Det är bara förhastat att skaffa barn nu när du inte är redo (även om du tycker det), och då ser jag till de aspekter som samhället "kräver" av en i utbildningsväg och annat. 
  • Topcom

    Det finns en anledning till att typ en ynka människa av alla här tycker att det är "okej" o skaffa barn i den åldern. Särskilt bör du lyssna på dem personerna som VAR 16 när de fick deras första barn. Varför skulle det bli annorlunda för dig? INGEN rekommenderar dig att ha barn nu, särskilt de som har suttit i den sitsen efter ett halvår och kom på att det nog hade varit bäst o vänta..

  • Lady Namárië
    Byhlin93 skrev 2010-07-30 00:06:24 följande:
    So, what's the problem? Jag har redan tänkt på att jag kommer att ha det otroligt tufft iallafall de första månaderna, men sen kommer det bli lättare.
    "De första månaderna"? Ojoj, den tiden är ju en ren picknick, även om man får en bebis som inte sover. Det är med sådana här naiva kommentarer som alla fördomar om unga föräldrar befästs. "De första månaderna ligger bebisen så gott som stilla, och gör inte mer än äter och bajsar. Jag översatte två böcker med mitt första barn i famnen innan han var ett halvår gammal, och jag hade till och med tid att duscha.

    Gissa hur mycket jobb man får gjort med en niomånaders som river ur hela bokhyllan varje gång man vänder ryggen till, med en 18-månaders som fortfarande vaknar fem gånger per natt eller med en treåring som inte bara behöver massor av tid och vägledning, utan dessutom får trotsutbrott femton gånger om dagen? Ett barn är ingen docka, det utvecklas hela tiden.
    Byhlin93 skrev 2010-07-30 00:38:38 följande:
    Hehe, äntligen någon som förstår vad jag vill få ut av det hela. :) Jag vet att jag är mogen. Jag har suttit barnvakt åt en väldigt nära vän åt mig, hon hade fått barn redan som femtonåring. Hon hade inte alls någon koll på någonting, hon var inte redo riktigt då. Jag var tvungen att hjälpa henne, och ställde upp som barnvakt en gång i en hel vecka åt ett spädbarn. & jag måste säga att Det var underbart! Riktigt underbart alltså. Jag tror du säkert tänker att jag är konstig eller något som tycker att det är underbart att behöva gå upp mitt på natten för att babyn skriker, eller att jag måste byta blöja jämt och sånt... men barn är det finaste miraklet som finns. det är sååå underbart, och under den veckan så hade jag bara sovit sammanlagt 34 eller 35 timmar... men jag klarade det ändå :)

    Hehe, min pojkvän håller på att leta jobb och även jag också. har även sparat några slantar, så jag bara VET att jag kommer klara det :) längtar sååå!
    Det är ju fantastiskt att du klarade det en hel vecka och att det kändes bra. Klarar du det i tre år? Fem år? Arton år?
    So say we all
  • kattaaa

    Man vet inte vilket ansvar det är att ha barn.
    Hur låst man blir.
    Jag blev oplanderat gravid som 23 åring.
    Nästan så att det var för tidigt, helt plötsligt kunde jag inte göra vad jag ville, när jag ville.
    Man tänker bara det positiva med barn, allt gulli gull och plutti nutt.
    Men ni verkar ha bestämt er, så då är det bara att köra på.
    Men när du väl sitter där med ditt barn så kommer du förstå alla som sa att ni skulle väntat.
    Lycka till med allt iaf :)


    °° isabelle 2oo7-o8-2o °° Melvin 2oo9-1o-o7 °° kattaaa.blogg.se °°
  • Anna med 3 trollungar

    Jag anser att 16 åringar fortfarande är barn, och att barn ska få vara barn och inte kasta sig in i vuxen världen så tidigt.
     MEN jag kan också förstå att man har en längtan efter barn själv. Jag var 15 år när jag första gången ville ha barn osv. Men jag är jätte glad att jag väntade tills jag var 21. Jag skulle aldrig ha klarat de innan. De var jätte tufft som 21 åring tycker jag och jag visste nog inte från början vilket ansvar man verkligen har. Jag var dock ensam de första året med sonen och fick vända på varenda 50 öring. Och jag hade endå ett fast jobb och relativt bra SGI på 430kr om dagen innan skatt.

    Du som inte har ett fast jobb kommer att få en väldigt dålig SGI på 180kr om dagen innan skatt. Men jag hoppas att ni klarar de. Tycker synd om alla barn som föds till denna värld av föräldrar som sen inte klarar av sin uppgift. Men som jag skrev, hoppas att ni klarar av de och klarar av er relation efter att barnet är fött. För de är jätte tufft och man får inte mycket egentid

  • AnnaT
    Sthlmsparlan skrev 2010-07-30 06:56:34 följande:
    Om du är snäll mot dig själv så gå ut gymnasiet först. Du kommer inte vara attraktiv om du inte har gymnasieutbildning. Det kommer vara sjukt svårt för dig att orka med gymnasiet senare. Sen sa du också ha en universitetsutbildning, ska ni leva på hans lön då eller? Och den kan ju inte heller vara strålande med tanke på att han kommer vara nyanställd.

    Tänk inte bara på nununu utan tänk på sen också. Det är bara förhastat att skaffa barn nu när du inte är redo (även om du tycker det), och då ser jag till de aspekter som samhället "kräver" av en i utbildningsväg och annat. 
    Varför kommer det vara svårt att plugga utt gymnasiet för?

    Jag har två barn och jag ska börja plugga nu efter sommaren, man kan ju faktiskt börja plugga när men är mamma ledig man behöver ju inte ta allt på en gång eller hur.
  • hysteria
    AnnaT skrev 2010-07-30 12:29:39 följande:
    Varför kommer det vara svårt att plugga utt gymnasiet för?

    Jag har två barn och jag ska börja plugga nu efter sommaren, man kan ju faktiskt börja plugga när men är mamma ledig man behöver ju inte ta allt på en gång eller hur.
    Det ÄR svårt att få studietid när man har småbarn hemma. Vill man dessutom inte bara "klara" gymnasiet utan också ha bra betyg så blir det ännu svårare. Blir barnet sjukt MÅSTE du vara borta från skolan, En del barn är sjuka varje vecka och det skulle inte påverka skolgången? Jag har själv läst sista året på gymnasiet med småbarn och det är inte lätt att hinna med. Du har inte ens börjat plugga och ändå uttalar du dig?
    Livet är för kort för att dansa med fula killar
  • AnnaT

    Ja eftersom att det finns olika sätt att plugga gymnasiet på så uttalar jag mig pluggar man på distans så är det ju betydligt lättare än om man går i skolan 5 dagar i veckan eller hur!


  • Sofiaochjonas

    Jag har alltid ansett att man är "egoistisk" om man skaffar barn. Barnet har inte valt att komma till världen, och då är det vi (som föräldrar) som ser till att barnet får dom bästa förutsättningarna.

    Anser du, som 16åring, att du kan ge ditt barn ett bra liv? Ett lika bra liv som om du väntar med att skaffa barn när du fyllt 18? Du tror alltså inte att du kommer mogna nåååågonting under de kommande åren, eftersom du redan är mogen nog för ett barn?

Svar på tråden Förstår ni varför det är så?