• Byhlin93

    Förstår ni varför det är så?

    Hej på er :)  Ville bara skriva av mig om några punkter jag verkligen har stört mig sååå länge på. Jag är medlem på flera sådana här sidor, där man kan prata allt som har med graviditet att göra. Jag är sexton och min pojkvän är arton & vi båda har gått med på att planera barn. Det här kommer vara vårat första barn tillsammans, och även fler i framtiden såklart ;) Iallafall, vi kommer att bo i en lägenhet i höst troligtvis & jag kommer även jobba alla kvällar efter skolan fram till sommaren då min bebis kommer om det tar sig den här månaden. Nu vet ni att jag har ekonomi och bostad, eller hur..? :)

    När jag då skriver det på en viss tråd som bara är för unga mammor, så kommer de äldre mammor som kanske är ifrån 25-30 år och säger att vi gör fel? Jag förstår inte vad vi gör som är fel? Vi vill väl bli mammor? vi känner väl oss redo att kunna ta hand om en liten, eller vad är det som är så fel att skaffa barn när man är ung?!  

    Alla ni unga som ska bli mamma eller kanske redan är mamma, ni har väl tänkt er för vilket ansvar ni kommer att få när ni får en liten? & ni har väl sagt att ni är redo för en liten, men blivit kritiserad för eran ålder eller för erat ansvar för att vi alla är unga? Eller är det bara jag???

    Usch, blir så irriterad på dom som tror att dom vet bäst om NÄR man ska skaffa barn, alltså vilken ålder. Det spelar ingen roll, att vara mamma har ingenting med åldern att göra. Eller har jag fel?

  • Svar på tråden Förstår ni varför det är så?
  • Mariohn

    Notera att TS redan skrivit in sig som cool, ung förälder i sin presentation och hon är inte ens gravid. 

    TS hur går man tillväga om man får ett gravt handikappat barn och förhållandet spricker? Tror du att du kommer att ha tid att plugga då?  

  • Mariohn
    seejtaan skrev 2010-07-30 13:39:18 följande:
    men så behöver det inte vara heller, risken är stor, men behöver inte vara så.
    Nej det behöver aldrig vara på något vis alls. Men att inte ens ha reflekterat över de svårigheter som kan uppstå och bara utgå ifrån att man lätt blir gravid, får ett friskt barn och att allt är frid och fröjd är omoget. 
  • nr01

    En vecka och 18 år bara det stor skilnad.


    intetnyttundersolen!!!!!
  • seejtaan
    nr01 skrev 2010-07-30 13:47:09 följande:
    En vecka och 18 år bara det stor skilnad.
    för dom är säkert SPÄDBARN i 18 år, suck.
  • Matillin
    Byhlin93 skrev 2010-07-25 20:40:59 följande:
    Jag skapade denna tråd mest för att bara veta VARFÖR människor reagerar så hårt på att jag sitter och planerar barn. Jag förstår inte varför det är så fel, eller oacceptabelt som de flesta av er tycker. Ni kanske inte tror att jag är en mogen sextonåring , men det är jag! Min mamma blev inte alls sur eller arg när jag berättade för henne att jag är redo för barn, även killen är redo också. Hon förstod mig, hon blev mamma hon också i min ålder - men hon ångrar inte att hon skaffade barn just då. Hon var redo och se - hon klarade det! Jag är ungdom, och de flesta av er har kommenterat det, men jag skiter i mina tonår som jag har kvar. Jag vill ha familj nu, jag är redo att kämpa för barnets skull. Jag är redo för allt som skulle tänka sig hända. Är det då fel av mig, att jag vill skaffa barn nu? :( synd att ni tycker så.
    Att du planerar att hoppa av gymnasiet för att skaffa barn vid 16 års ålder säger egentligen allt.
    Att din mamma var 16 år när hon fick barn förvånad mig inte heller.
    Visst kan det gå jättebra för er, du kommer säkert älska ditt barn och blir en så bra mamma du har förutsättning för i din ålder.
    Men nej jag tror inte att någon 16 åring, brådmogen eller ej, egentligen är riktigt redo för att skaffa barn.
    Sen gör givetvis dom flesta det bästa av situationen.
    Är man mogen och vuxen så har man förstått vikten av en utbildning.
    Man behöver givetvis inte ha en högskoleutbildning före man skaffar barn men att ha gått färdigt gymnasiet bör i alla fall en mogen person satsa på.
    Man får inget jobb förutom städjobb om man inte gått ut gymnasiet.
    Jag vet många som hoppat av gymnasiet i din ålder, men mogna var dom inte heller.
  • Matillin
    Byhlin93 skrev 2010-07-30 00:38:38 följande:
    Hehe, äntligen någon som förstår vad jag vill få ut av det hela. :) Jag vet att jag är mogen. Jag har suttit barnvakt åt en väldigt nära vän åt mig, hon hade fått barn redan som femtonåring. Hon hade inte alls någon koll på någonting, hon var inte redo riktigt då. Jag var tvungen att hjälpa henne, och ställde upp som barnvakt en gång i en hel vecka åt ett spädbarn. & jag måste säga att Det var underbart! Riktigt underbart alltså. Jag tror du säkert tänker att jag är konstig eller något som tycker att det är underbart att behöva gå upp mitt på natten för att babyn skriker, eller att jag måste byta blöja jämt och sånt... men barn är det finaste miraklet som finns. det är sååå underbart, och under den veckan så hade jag bara sovit sammanlagt 34 eller 35 timmar... men jag klarade det ändå :)

    Hehe, min pojkvän håller på att leta jobb och även jag också. har även sparat några slantar, så jag bara VET att jag kommer klara det :) längtar sååå!
    Du tycker inte det vore mer moget att vänta med barn tills din pojkvän får ett FAST jobb, inte ett timvik, och tills du åtminstone gått ut gymnasiet?
    Du vet att det inte är något ovanligt att man sover dåligt när man har spädbarn?
    Hur många nätter passade du kompisens barn, och vad gjorde hon under tiden?
  • Lady Namárië
    seejtaan skrev 2010-07-30 13:48:28 följande:
    för dom är säkert SPÄDBARN i 18 år, suck.
    Nej, men du har lika fullt ansvar för dem som förälder. 15-åringar hittar på en hel del som fyraåringar aldrig skulle få för sig.
    Freja87 skrev 2010-07-30 13:27:22 följande:
    Köper argumentet, även om jag gjorde mina hemuppgifter i skolan när jag gick gymnasiet då jag inte kunde plugga hemma av andra anledningar än bebis. :P
    Jag tvivlar starkt på att barnet får vara kvar på förskolan medan man själv sitter efter skoltid och pluggar. Om inte partnern kan hämta barnet pga av jobb eller sprucket förhållande funkar inte den taktiken så bra.

    Ytterligare en aspekt är att man (om jag minns rätt) inte har samma rätt till tillfällig fp (VAB) när man studerar. Om detsamma gäller för gymnasiestudier sitter man alltså fint till med ett studiebidrag på ett par tusenlappar+ett barnbidrag som enda inkomst, och riskerar att bli av med studiebidraget pga för låg närvaro när förskoleförkylningarna drar igång.

    Dessutom, som någon skrev: Det handlar inte bara om att KLARA gymnasiet. Det var länge sedan det räckte med ett avgångsbetyg från gymnasiet för att få ett jobb. Du behöver jobba hårt och få bra betyg, och förmodligen plugga vidare sedan. Jag skulle tro att det är rätt slitigt att plugga på högskolan med barn också, men då har man i alla fall lite större möjligheter att styra själv över sin studietid.
    So say we all
  • Freja87

    Om nu TS är kvar här så kan jag säga att du skulle kunna visa på ännu mer mognad om du först går färdigt gymnasiet och skapar en någorlunda stabil grund för ditt framtida barn. Det är därför folk blir irriterade tror jag, för att du låter din längtan efter gulligullande gå före att skapa en grund för dig själv att stå på när du sedan ska hålla barnet i famnen om du förstår vad jag menar.

  • Tildes pappa

    Nu har jag inte läst alla svar.
    Jag tycker inte att det är lämpligt att få barn så tidigt. Det grundar jag på att om jag ser tillbaka på hur jag var när jag var 16 och jämför med hur jag är nu så var jag inte "klar med mig själv ännu" och skulle nog ha svårt att ta hand om ett barn. Nu menar jag inte att du inte är mogen att få barn men det kan nog vara klokt att vänta, både för dig och ditt barns skull.

  • Byhlin93
    Mariohn skrev 2010-07-30 13:41:39 följande:
    Notera att TS redan skrivit in sig som cool, ung förälder i sin presentation och hon är inte ens gravid. 
    Jag är inte förälder än, men om jag skulle bli, så anser jag att jag är en cool ung förälder.
Svar på tråden Förstår ni varför det är så?