Förstår ni varför det är så?

Folk reagerar för att en 16 åring är oftast inte mogen för att ha barn. Men kul för er att ni är det.

Jag var 16 år när jag blev oplanerat gravid. Jag kan inte rekommendera andra 16 åringar till att planera barn. Jag har klarat mig väldigt bra, men det var långt ifrån så lätt som många 16 åringar tror att det är. Min situation blev inte alls som tänkt då jag och pappan separerade. Men jag tackar gud för mina älskade föräldrar som ställt upp i vått och torrt!

Att du jobbar extra på kvällarna kommer inte att förändra din SGI. Du kommer att få leva på runt tre tusen i månaden + barnbidraget. Ingen saftig inkomst. Då får vi hoppas att din kille har jobb och kan lägga ut resten av kostnaderna. Barn kostar. Bara ett paket blöjor kostar allt från 75-140:- beroende på vart man köper dem. Sedan kanske du inte kan amma. Ett paket ersättning kostar runt 50:- och ett paket räcket inte länge. Sedan tillkommer försäkring, kläder, mat, dagiskostnader när barnet är gammalt nog för dagis osv. Sen kostar bostad, el, mat, hemförsäkring och annat som ni behöver.

Säg att du tar paus från pluggandet när du är föräldraledig. Är du beredd på att det blir tufft att plugga med barn? Egentid när man har barn blir mer en bristvara.

Har du och din kille tänkt på allt det här? Jag vill absolut inte sitta med pekpinne och säga si och så. Men det är inte lätt att bli förälder när man inte har en fast grund att stå på.

Jag HAR redan tänkt på att det troligtvis kommer att bli jobbigt&om jag visste att jag inte skulle ha klarat av det skulle jag inte sitta här och planera barn. Jag vet att jag är ung och de flesta av er säger att jag ska leva klart alla mina tonår, men jag säger bara såhär : i'm done with those years! Jag är redo, jag ska skaffa barn, och jag ska leva mitt liv med min underbara pojkvän & min familj!

So, what's the problem? Jag har redan tänkt på att jag kommer att ha det otroligt tufft iallafall de första månaderna, men sen kommer det bli lättare. jag kommer plugga igen, jag kommer att ha en utbildning. jag kommer ta studenten, jag kommer kunna ta hand om mitt barn, min familj kommer ha det bra!

jag bad inte om eran åsikt om vad ni tycker om det här med unga mammor, eller en som jag, en sextonåring som planerar barn. Nej, jag frågade inte det utan jag frågade er bara varför det var så att folk reagerar på att man skaffar barn i min ålder. istället för att ge ett svar, kommer ni med anklagelser. :)

tack!

Att vara 16år och planera barn är väl inte jag något stort fan av. Jag anser att man ska ha eget boende, stabilt förhållande samt att en utav föräldrarna ska ha utbildning och ett jobb.
Jag blev oplanerat gravid som 16åring, pappan lämnade mig och där stod jag ensam med magen och en unge där i utan farsa... Som tur var så vände allt och pappan har idag kontakt med sin dotter och jag väntar barn med min nya, han har jobb och utbildning, vi bor tillsammans och har ett stabilt förhållande..

Trots att jag själv är en så kallad ung mamma så reagerar jag starkt på när det kommer 14-16åringar och säger att dom planerar barn eller vill ha barn. Ett barn är någon man har ansvar för och ska försörja i 18år, ansvaret kommer säkerligen finnas livet ut. Man kan inte ångra ett barn, ett barn är ingen gullig liten sak som är glad hela tiden det kräver massor med jobb. Tyvärr tror jag inte att många tonåringar tänker på detta..

Folk reagerar uppenbarligen så som de gör eftersom de flesta 16 åringar inte är mogna för barn. När man är äldre är ju en 16 åring nästan själv ett barn. Jag hade aldrig velat haft barn så ung. För jag var inte mogen. Sen om du nu är de vet ingen här i tråden, och därför folks reaktion om att du kanske är för ung och omogen. Lycka till med ert val.

Jag tycker att alla gör som man vill och känner sig redo för.

men det enda som jag tycker är att man iaf bör vara myndig. Då är man iaf "vuxen" på papper om man säger så och det underlättar lite vad det gäller jobb, bostad mm mm

En annan sak är att man också bör gått ut skolan och helst har fast jobb osv. Allt detta är enbart för att underlätta för dig. Men som du själv säger, så är det du som får leva livet och vill kämpa, så då är det väl bara att köra då.

du kommer säkert gå ut skolan endå en vacker dag och så småningon ha en fast tjänst. men pengar är ett måste idag i vårat samhälle och inte är det roligt att hela tiden behöva vända och vrida på slantarna för att få mat på bordet. Kläder och söta gulliga baby grejer är bara att säga hej då till. (inte kul) så länge inte din mamma eller svärmor måste/behöver köpa allt åt dig.

lycka till hur du nu än gör! Men mitt tips är att du väntar några år till iaf, så du har det nödvändigaste, så som bostad, jobb, skola klart mm för att inte behöva vara beroende av andra eller av bidrag. (bidrag, som betalas till dig, som kommer från mig och alla andra som jobbar) Driver lite med dig nu, men du fattar

Alla 16-åringar anser sig vara mer mogna än sina jämnåriga. Finns inte en endaste 16-åring som skulle erkänna för nån, allra minst sig själv, att det är omogna. Men i själva verket är nästan alla 16-åringar omogna och att ens tänka på att planera barn som 16-åring visar på stor omognad.

TS säg att du blir gravid och så slutar  det med ett gravt utvecklingstört barn. Kan du fixa det? Ett barn som aldrig kommer växa upp, ett barn som kräven konstant tillsyn för resten av dess liv. Ett barn som inte kan sköta sin egen hygien, som inte kan sova ensam utan måste sova i ert rum för barnet krampar på nätterna. Ett barn som komemr vara som en tvååring i huvudet när de är vuxet i kroppen. För det finns inga garantier på att det blir friska barn.

Ja, jag förstår precis varför folk tycker det är en dålig idé att skaffa barn som tonåring.
Det är rätt enkelt att förstå, särskilt om man själv har barn.

Jag tror också att det är tufft att skaffa barn när man är ung. Och jag vet att driften att skaffa barn är stark i den åldern. Jag var extrafamilj runt den åldern, och hade hand om en flicka väldigt ofta då.
Men jag vill hellre ha mer livserfarenhet att erbjuda mitt barn.

MEN ni som skriver: tänk om ni förlorar era jobb m.m. Vad har DET med åldern att göra? Det kan ju ALLA bli, så står man där.. Det är ingen orsak att inga skaffa barn tycker jag. Sånt kan hända en 35-åring.