Förstår ni varför det är så?

det kan vara klokt för mig och vänta. Men jag har väntat i över TRE år för att få barn. jag ville ha barn när jag var tretton, men jag tänkte att jag var för ung och ville iallafall gå ut grundskolan innan jag skaffar barn. Blev med barn när jag var fjorton, men gjorde abort och det var riktigt jobbigt. Använde preventivmedel från den tiden tills nu, så ni kör vi bara på och se om vi kan skapa något mirakel och ta hand om det så gott vi kan.

Ni kanske inte tror att jag kommer att göra mitt bästa, ni kanske tror att jag kommer skita i mitt barn och gå ut och festa. Men så är faktiskt inte läget. Jag VET att jag är ung, och jag VET att jag fortfarande har  3 år kvar på gymnasiet. men jag kan ta ledigt där ifrån 1 år, innan jag går vidare och tar studenten och har en utbildning. Min mamma har ställt upp på att vara mammaledig istället för mig, så JAG kan gå i skolan. jag kanske inte ens behöver ta ledigt?! Ni har ingen aning om hur jag är, eller hur mogen jag är, eller hur stort ansvar jag faktiskt har.
Så jag ber er, att ge er med att komma med riktigt otrevliga kommentarer som jag kan ta illa upp av.

Jag har en lång livserfarenhet, till skillnad av dom flesta ungdomarna, för jag har inte haft en barndom som dom. Jag ska skaffa barn och jag SKA klara det. Vare sig ni tycker det eller inte, så ska jag faktiskt det! :)

Skönt det kändes att skriva av sig lite faktiskt, men nu vet ni hur det ligger till. om ni vill veta vad som har hänt så får ni gärna fråga mig, varför jag inte har haft en perfekt barndom som de flesta. Jag är inte omogen och dum, jag är  mogen och smart! :)

Ts, jag gissar pa att du sakert bor pa en liten ort dar de flesta skaffar barn tidigt och att arbetslosheten ar relativt hog och folk generellt sett ar lagutbildade...? Kanske later fordomsfullt men det ar det statistiken visar bland unga modrar. Om sa ar fallet, vill du inte mer?!
Har du motivation, drommar osv? Varfor kan du inte vanta i alla fall tills du gat ut gymnasiet?

Missforsta mig inte, jag tycker inte att en mor har en alder och att man inte maste ha "levt klart" innan och vanta i hundra ar bara for att innan man skaffar barn. MEN en gymnasieutbildning kan val inte skada? Det ar svart att fa bra jobb utan utbildning och speciellt utan gymnasieutbildning. da ar det knappt att du far jobb pa ICA, och mer an sa vill du val?

Hej jag blev gravid när jag var 16 år gammal min dotter föddes när jag var sjutton år. 
Jag fick så mycket kritik av så att säga "äldre mammor" och det gör mig sjukt galen.
Idag är jag 19 år ensamstående mamma, med egen lägenhet och snart är jag klar med min utbildning.
Jag och min dotter klarar oss jätte bra. Jag var redo för att skaffa barn trots min unga ålder. Jag kände när Ella låg i min mage, att jag vill inget hällre än att vara hennes mamma. Man måste ge upp mycket det är sant, men det är så värt det. Och jag har läst många kommentarer du har fått, vad gör du om ditt förhållande spricker tex? Mitt gjorde och det gör ingenting. vad spelar det för roll om man är 16 eller 32 ens förhållande kan ju ändå spricka eller hur? Känner ni att ni vill ha barn tycker jag att ni ska skaffa barn. bara du vet om du är redo att uppfostra ett barn, det kan ju ingen annan berätta för dig. Det finns jätte många dåliga mammor både unga och äldre det spelar ingen roll vilken ålder man har, det som betyder något är ju att man klarar av att ge sitt barn vad det behöver. Om ni skaffar barn så önskar jag er all lycka :)

Kolla in min blogg jag skriver mycket om kritik jag får, och mycket om hur jag klarar min vardag :)
ellasmamma90.blogg.se 

I tillagg vill jag bara saga att man kan plugga med barn aven pa hogskoleniva. Men en gymnasieutbildning ar ju sa himla basic att det kanns som att man maste ha det for att komma nagonstans vettigt i livet... men det ar ju bara vad jag tycker.

Varför ska din mamma vara föräldraledig när det är DITT och din POJKVÄNS barn? Om ingen av er är beredd/redo att vara hemma med barnet och skapa en anknytning till er, varför då inte vänta?

Det finns några saker som jag personligen anser är A och O innan man skaffar barn planerat

1) Man ska kunna försörja sig och barnet
2) Man ska ha eget boende
3) Man ska vara myndig och kunna fatta beslut för sig själv (för tills man är 18, oavsett om man har barn eller inte, så är det ens föräldrar som bestämmer över en, enligt lag)

Har bara några aspekter att tänka över, jag upprepar säkerligen vad många andra redan sagt, men i alla fall. Sen gör ju du självklart som du vill, det tror jag du gör hur folk än skriver här! :)

1. EKONOMIN - Jag VET att det är ett jäkla tjat om ekonomi hela tiden, men ja, det kostar pengar med barn! Jag såg till att ta studenten & arbeta upp en hyfsad SGI innan jag planerade bebis. Det är inte kul att behöva leva på gränsen med allt och inte kunna köpa det man vill till bebisen (man behöver ju såklart inte köpa allt nytt o.s.v. men i alla fall!). Vi har haft det sisådär med ekonomin sen dottern föddes trots okej SGI och en (iofs ganska låg) heltidslön samtidigt.

2. "Festar-fasen" - Nej det kanske inte är alla som går igenom den, och det kanske inte känns nu som du kommer göra det, men de allra, allra flesta gör det! Har en f.d. vän som varit tillsammans med sin f.d. sambo sen hon var 16 och efter ganska många år tillsammans skaffade de barn, hus o.s.v. SEN kom den fasen för henne. Vänner, fester m.m. betydde väldigt mycket, och förhållandet sprack. Jag hade denna fas avklarad och jag tror att detta kan underlätta en hel del.

3. Mognad - Man måste tänka att det faktiskt är ett BARN man ska uppfostra, inte bara en bebis att ta hand om. Ofta är det det första året man tänker på innan man skaffar barn. Jag har börjat oroa mig för fasen som kommer nu (dottern är 1), att man faktiskt ska uppfostra henne till en egen liten människa. Jag tror att det är bra att ha en del liverfarenhet för detta. Jag var bara strax under 21 när jag fick dottern, så också en relativt ung mamma, men jag har i alla fall tagit studenten, jobbat ett tag, pluggat lite på högskola o.s.v. Sen är ju alla olika mogna vid olika åldrar såklart!

Finns mycket mer, men det jag kom på nu.

Såklart kan du bli en bra mamma vid 16 också, men jag tror att det är lättare att ha lite annat gjort först. Men lycka till hur du än gör! :) Skriv gärna i inboxen om du undrar något!