Förstår ni varför det är så?

Du har "troligtvis lägenhet till hösten" och du "kommer jobba kvällar efter skolan" vad detta nu innebär.

Med andra ord så vet jag inte, utifrån det du har skrivit, om du har ekonomi och bostad.

Får jag fråga varför ni har så jävla bråttom? Du är SEXTON år, du är inte ens myndig än! Jag tyckte med jag var så mogen och kunde allt. Jo visst.
Och ni kommer TROLIGTVIS ha en lägenhet till hösten men en bebis behöver DEFINITIVT ha någonstans att bo, och att du ska jobba efter skolan är väl bra men hur långt tror du dom pengarna kommer räcka?

Får man fråga hur länge du och din kille varit tillsammans? Är det lika roligt om ni gör slut och du ska själv ta hand om ett barn inte minst ekonomiskt?

Ni kan ju börja med att flytta ihop och se att förhållandet verkligen håller.

Ja eftersom du tydligen är för ung och naiv för att inse det själv så måste jag förklara det här för dig.
Flytta ihop med din kille först. Bo ihop i egen lägenhet1-2 år. Skaffa ett jobb. Jobba alla kvällar och helger. När ni gjort det så kan du komma och säga att ni har ekonomi och bostad.

"Alla ni unga som ska bli mamma eller kanske redan är mamma, ni har väl tänkt er för vilket ansvar ni kommer att få när ni får en liten? & ni har väl sagt att ni är redo för en liten, men blivit kritiserad för eran ålder eller för erat ansvar för att vi alla är unga? Eller är det bara jag???"

Nej, jag har aldrig fått höra ett enda ord om det när jag blev gravid eller väntade, eller när jag fått min son. Han föddes strax innan jag fyllde 18 år.
Nu under de två år som gått sen han föddes har jag aldrig blivit kritiserad för min ålder, eller mitt ansvar, vad det nu ska betyda. Ingen har någonsin sagt något alls. Ingen bvc-sköterska, ingen bm, ingen dagispersonal, ingen på bussen, ingen bekant, ingen på stan ingen ingen ingen.

Om man får såna kommentarer så beror det bara på en enda sak: DITT EGET BETEENDE..

Jag har precis fyllt 20 & är gravid i V 16 + någonting (minnet är inte som det ska alla ggr).

Jag har ingen utbildning eller någonting.

Barnet är inte heller planerat då jag åt Cerazette & blev gravid.
Min sambo är 14 år äldre än mig, han har fast inkomst. Jag har jobbat lite då & då som tim vikarie & kan än idag få hoppa in.
Han har sen tidigare förhållande en son på snart 4 år.

Vi diskuterade saken då jag plussade & valde att vi skulle behålla barnet, hade det varit så att jag inte va säker eller att han inte va säker så hade det fått bli en abort fast det är det sista man vill.
Jag & min sambo har varit tillsammans sen mars 2010 & jag plussade strax därefter. Men som sagt de va oplanerat & vi hade många samtal innan vi verkligen bestämde oss för att behålla barnet.

Jag anser att det inte finns någon garanti på något förhållande alls, så varför skaffa barn med någon överhuvudtaget? För som sagt det finns ingen garanti för att det kommer att hålla livet ut!

Det är vansinne att planera barn när man är ynka 16 år..

Håller med.

Men nu e jag förvirrad....på din sida står det att du är sambo...men...här i ts står det att ni inte är det men ska bli?

Nog för att dem kanske "kommer klara det" MEN det är inte kul att suga på tummen. Man vet inte vilket projekt man ger sig in i när man skaffar barn. Om jag hade kunnat så hade jag verkligen väntat, rekommenerar INGEN att få barn tidigt, och jag fick ändå barn när jag var 19, och hade gått ut gymnasiet. Det här året har inte varit lätt, med en studerande sambo och jag som fått lägsta FP. Nej, det har inte varit roligt.. Jag var naiv, men är såklart glad nu över att han finns här.

Tro mig, du KOMMER VILJA vara tonåring tills dina tonåringsår är slut. Lätt nu att säga "Jag tycker inte om att dricka, klubba och röka".. Alla kommer gå igenom den fasen också, och det är inte roligt om man har en liten person att ta hänsyn till då.

Jag bör nog tillägga att vi givetvis inte planerade detta barn, utan det var en kondom som sprack och ett dagen-efter-piller som inte fungerade.

Du bör allvarligt talat ta ditt förnuft till fånga och lyssna på dem som är mammor och även har känt av den oglamourösa sidan av mammarollen (på riktigt, och inte bara läst det i en bok).

Jag och killen bor tillsammans i min mammas lägenhet som aldrig är hemma. Vi har varit ihop i två år, och vi fungerar bra ihop. Om ni tänker att jag bara är sexton och jag vill ha barn nu, och ni inte tänker på ekonomi å så bara att jag är ung och vill à barn. Tycker ni att det är fel då???