far skrev 2010-07-24 06:35:35 följande:
Ts, får jag ställa en fråga? kom du väldigt tidigt in i puberteten, kanske redan som 11- 12åring? För då kanske du redan har "levt dig igenom den fasen", med allt vad det innebär att vara tonåring, och har fått det mesta på plats, vad som gäller åsikter, livssyn, personlighet m.m?????
Då kanske du är på en annan "nivå", än jämnåriga som har kommit i puberteten vid 14, 15, 16 års åldern!
Är det så du känner, att du redan har "levt ut" dina tonår? Känner din kille sig likadan?
Detta är en mycket viktig fråga, just då tonårenåren kan vara en berg och dalbana utan motstycke, eller också är man helt enkelt "född lugn och vettig".
Det som kan bekymmra mig mest, är just det med att ha' en egen ekononomi, ett eget boende. Alltså primära förutsättningar för att bilda familj. Sen finns det ju barn som blir "trygghetsförsäkrade" av sina föräldrar. Kanske har de under hela livet fått sitt barnbidrag insatt på ett konto, vilket de kan lösa ut, den dagen de fyllar 18, eller vad nu som är bestämmd, men jag tror faktiskt inte att dessa ungdomar hör till marioteten.
Dem som får körkortet betalt, stor ekonomiskt hjälp med första boendet, och bil i 18års present. Dem som får "hela babypaketet", i present av föräldrar och släkt, garanterat barnpassning när det behövs, osv.
Tror du förstår vad jag menar?
Om du är en av dem, som har alla dessa privillegier, då kan du/ ni ju känna er ganska trygga, och börja planera för baby!
Men då måste du nog förstå, att du tillhör en väldigt liten "elit kategori", (vi som har välställda föräldrar".)
Tillhör du inte den kategorien, finns det en annan väg: Ni lever på "din mamma", så länge det går, kanske din kille hittar jobb, och du skall jobba kvällar. Har ni någon inkommst, genom jobb, kan ni ju bekosta en del själv. Kanske ni kan söka om reducerat utgift för barnomsorg, köpa bagangnat, osv. osv. Ja, det finns alltid vägar.
Om du går i gymnasiet, har dina föräldrar "försörjnings plikt", till o med det året du fyller 21. Annars upphör den vid 18.
Själv blev jag "utslängd", som 16 åring, och det var ju en annan tid, så jag fick klara mig bäst jag kunde. Ingen brydde sig, liksom.
jag fick leva ett liv som innebar en kamp för att "överleva".
Jag har egentligen ingenting annat att säga: "Att om ni anser att ni är mogna och redo", so go for it".
Men just nu har vi borgerlig regering, och de ser helst att göra det krångligt för dem som inte har möjlighet att försörja sig själv. Men allting kan ju vända. Att så gott som hela sveriges "välfärd", numera är sålt ut till privata finansierare, är en annan aspekt, men kan ha' nackdelar för dem som inte har råd.
Hoppas du läser vad jag skrivit, och inte bara stutsar över en mening, eller så. Det hela handlar om: Psykiskt mognad, ekonomi, och planering.
Sen finns det ju dem som "får allt från soc, abf, fk,"*** men då skall du helst inte vara svensk.......
Så ännu engång: All lycka till.
*** om du vill ha' ytterligare förklaring på "varför"? Svarar jag gärna, men det handlar om politik, och är extremt komplext och "urtråkigt".
Medelåldern för första mens är 11 år idag så det är knappast att räknas som tidigt, snarare 9 år.