Förstår ni varför det är så?

Att troligtvis ha en lägenhet är ju inte detsamma som att ha en, & att jobba alla kvällar, tänk om du mår pest under din grav? & hur påverkar det din sgi?
Inget som säger man är en dålig mamma bara för att man är 16 år. Men barn är jobbigt att ha utan att behöva oroa sig för lägenhet & ekonomi.
Har aldrig förstått varför man skall ha så brottom med att skaffa barn.

Men varför planera barn då man är ynka 16 år? När ni har hur många år som hellst på er att fixa bra boende utbildning & arbete, så att ni båda har bra sgi då ni får barn. Varför vill man inte skaffa bästa möjliga förutsättningar då man skaffar barn.

Håller med. Passa på att lev lite, festa, resa osv när man har skaffat barn är man bunden för livet och att hitta på spontana grejer är näst intill uteslutet. Är sjukt glad att jag skaffade barn i 25 års åldern och inte när jag var tonåring.

Jag tror nog att folk här tänker på bådera, att ni varken har ekonomi, EGEN lägenhet OCH att du är 16 och han är 18. Det är ingen bra idè. Ingen vill ha barn när man är 16 år..Tro mig. Jag kan nu tänka ibland "ohshit.. Jag var verkligen inte redo eller mogen för detta.."

Man får vara hur ung som helst. Om man gått färdigt skolan och skaffat sig ett jobb och en schysst SGI. Vanligtvisa har man inte detta om man är sexton.

Vad man "vill" och inte är inte särskilt relevant i sammanhanget.

Det är jättekul att du hittat en man du vill leva tillsammans med och skaffa barn med tycker jag.

Måste dock hålla med de flesta andra om att ni är lite väl unga. Och jag tror självklart att du visst kan bli en "bra mamma" för det har ingenting med ålder att göra (även om mognad har det, men vi mognar ju alla olika fort).

Gå klart gymnasiet! Jobba upp en SGI! Låt några år gå så att du blir lite äldre, när man är 16 är man nästan vuxen, men jag tror att några år till är bra att ha på nacken när man sedan ska uppfostra ett barn.

/Fick barn vid 20 och har lärt mig en del under resans gång

Säger en hel del om din mammas föräldraskap. Vilket kanske gör att du har en snedvriden bild av vad ansvarstagande är. Det kommer i förlängningen att göra ditt föräldraskap svårt, särskilt när man adderar din späda ålder.

Man skall självklart inte kritisera, men det är väl inte fel att lyssna på äldre och erfarna föräldrar? Det är ju inga små tuttenuttedockor man får, som man kan mata och gosa med när man knner för det eller orkar med. Det är den största uppofring man gör i livet, för man kommer att bära ett ansvar, som är så stort, och så djupt, att man får sätta sig själv i andra rummet, alltid. Åtminstone tills barnet är myndigt, och kan försörja sig självt. En liten kan var hur lättskött somhelst, men de kan också få kolik, eller något annat, som gör att både mamma och pappa går på knäna, blir desperata, och själv länter efter att bli' omhändertagna.

Samtidigt vill jag önska er all lycka till, och det är ert val, och tydligen är ni mogna nog att axla ansvaret, med allt vad det innebär.

TS Det är nog så att du kommer att få kritik men det är nog mest av välvilja. Jag kan verkligen förstå att du längtar, jag gör också det (har sett dig i en annan tråd som jag brukar följa). Sen är det ju så att har du verkligen bestämt dig så vill du ändå inte ta till dig av de råd du får. Jag tycker också det är väl tidigt vid 16 år även om jag är positiv till yngre föräldrar. Jag fattar att du inte skulle vilja vänta till 25-30 med att få barn, men om du väntade säg 3-4 år så skulle du hinna gå gymnasiet och fixa ett riktigt jobb först? Det är jättejobbigt och dyrt om man måste läsa in gymnasiet i efterhand, och det kommer du att vara tvungen att göra om du vill ha jobb i framtiden. Hur tänker du kring det?

Jag har tänkt och jag ska gå på gymnasiet igen, när barnet är ett år. Men undrar bara en sak : tänk om jag skulle komma och säga att jag blev oplanerqt gravid - skulle ni stötts mig då eller säga samma sak som ni säger nu? :p vet att ingen av er dömer mig, jag bryr mig inte överhuvudtaget men jag förstår inte att om jag som sexton åring planerar barn - vad har ni med det att göra? :) låter inte som om ni ger mig råd, mest för att övertyga mig. Kram