Förstår ni varför det är så?

När man är 16 år är man fortfarande själv ett barn. Man är mitt uppe i den turbulens som tonåren innebär och man tror att man är perfekt, osårbar och vet bäst.

I värsta fall får man få för sig att man ska bli förälder och lyckas hitta en partner som ställer upp på detta.

Några år senare kommer man givetvis inte ångra sitt barn, men risken är stor att man inser att man egentligen var för ung.