• Svar på tråden Mola/Druvbörd
  • Anonym (ABC)

    Till er som är gravida... Nyfikna på hur det går för er? Vilken vecka är ni i nu? Vilket bemötande får ni inom sjukvården? Får ni många extra kontroller? Måste ni tjata er till det eller tar de det på allvar?

    :D

  • AnnaSKY

    Hej,

    Jag har haft ett missfall sedan tidigare, i november förra året (har inga barn sedan tidigare). Men jag blev gravid igen i januari och nu i veckan trodde jag att jag hade fått ett återfall. Jag skulle vara gravid i vecka 8 och hade ett HCG värde på 155 000, men det saknades ett foster på vul-kontrollen, vilket gjorde att de fattade en misstanke om en mola. Jag skrapades i trosdags och väntar svar på analysen. Jag har aldrig tyckt om sjukvården men vilket mottagande jag har fått på HBGs lasarett. Jag har tagit det här med mola väldigt bra men det är nog kopplat till min okunskap till det. Men alla på sjukvården har verkligen specialbehandlat mig och insisterar att jag ska ta kuratorhjälp. Efter uppvaknandet befann jag mig ett kollektiv tillsammans med många andra som gått igenom en operation av någon form, inte bara gyn. Jag av alla fick ha sällskap bredvid mig utan att ha behövt ställa frågan. Killen bredvid mig i samma ålder som jag (25 år) frågade om inte han också kunde få ta in sitt sällskap men fick ett absolut nej. Det finns mycket mer att berätta om detta, men efter all denna särbehandlingen börjar jag tvivla och bli allt mer rädd för min diagnos. Bör jag vara mer ledsen? Är mola farligt? Jag vill ha svaret på de där provsvaren nu, känner jag! Och det absolut jobbigaste är att inte kunna berätta för sina föräldrar, kollegor eller vänner. Jag vill ju absolut inte avsölja att vi försöker bli med barn. Men om man nu ska besöka sjukhuset på rutin i ett halvår börjar folk undra, det har de redan börjat göra. Det är jobbigt att behöva ljuga och låtsas vara något man inte är. Jag har börjat berätta för dem som kommer börja undra vad jag håller på med under mina avhopp från jobbet eller alla telefonsamtal jag har fått börja ta i privata rum, men jag berättar bara en liten del av sanningen, utan att nämna något om graviditeten. OCH det låter som om man vore döende. Jag avslutar alltid med att säga att det låter värre än vad det är. Tack för att denna tråden finns!


    druvbörd
  • Anonym (ABC)
    AnnaSKY skrev 2015-02-21 11:45:17 följande:

    Hej,

    Jag har haft ett missfall sedan tidigare, i november förra året (har inga barn sedan tidigare). Men jag blev gravid igen i januari och nu i veckan trodde jag att jag hade fått ett återfall. Jag skulle vara gravid i vecka 8 och hade ett HCG värde på 155 000, men det saknades ett foster på vul-kontrollen, vilket gjorde att de fattade en misstanke om en mola. Jag skrapades i trosdags och väntar svar på analysen. Jag har aldrig tyckt om sjukvården men vilket mottagande jag har fått på HBGs lasarett. Jag har tagit det här med mola väldigt bra men det är nog kopplat till min okunskap till det. Men alla på sjukvården har verkligen specialbehandlat mig och insisterar att jag ska ta kuratorhjälp. Efter uppvaknandet befann jag mig ett kollektiv tillsammans med många andra som gått igenom en operation av någon form, inte bara gyn. Jag av alla fick ha sällskap bredvid mig utan att ha behövt ställa frågan. Killen bredvid mig i samma ålder som jag (25 år) frågade om inte han också kunde få ta in sitt sällskap men fick ett absolut nej. Det finns mycket mer att berätta om detta, men efter all denna särbehandlingen börjar jag tvivla och bli allt mer rädd för min diagnos. Bör jag vara mer ledsen? Är mola farligt? Jag vill ha svaret på de där provsvaren nu, känner jag! Och det absolut jobbigaste är att inte kunna berätta för sina föräldrar, kollegor eller vänner. Jag vill ju absolut inte avsölja att vi försöker bli med barn. Men om man nu ska besöka sjukhuset på rutin i ett halvår börjar folk undra, det har de redan börjat göra. Det är jobbigt att behöva ljuga och låtsas vara något man inte är. Jag har börjat berätta för dem som kommer börja undra vad jag håller på med under mina avhopp från jobbet eller alla telefonsamtal jag har fått börja ta i privata rum, men jag berättar bara en liten del av sanningen, utan att nämna något om graviditeten. OCH det låter som om man vore döende. Jag avslutar alltid med att säga att det låter värre än vad det är. Tack för att denna tråden finns!


    druvbörd
    Fy Vill inte att någon ska behöva gå igenom det här Men du är stark och kommer klara det här!!! (Måste bara fråga, Är det första gången du får mola/druvbörd? Eller var ditt förra missfall också mola/druvbörd? Förstod inte riktigt!!)

    Jag kan säga att trots att jag själv gått igenom denna skit så har jag inte så mycket kunskap om det själv och hur farligt det egentligen är?! Jag fick oerhört dålig information och skickades runt med mina frågor där ingen egentligen kunde svara!!! Så länge värdet går ner som det ska och följande provtagningar är bra så ska det väl inte vara någon fara som jag har förstått det!

    Känner igen mig oerhört mycket i det du skriver att man inte vill berätta för folk... MEN är det något jag har lärt mig av denna skitmola är det att vara mer öppen! Berätta hur det står till och få allt stöd och hjälp som man behöver när man går igenom något sånt här... Jag höll tyst i nästan 5 månader men sen brast det och det kändes så skönt att få prata om det och få förståelse från andra till varför man inte alltid orkar vara med på saker eller är på så bra humör! Så jag råder dig, BERÄTTA! I alla fall för närmsta familjen, vännerna och kollegorna.

    Håller alla tummar för att det kommer gå bra för dig! Kramar
  • AnnaSKY

    Jag har haft ett missfall innan. Har inte haft någon mola tidigare. Den här gången misstänker man mola. Men det vet jag först nästa vecka efter analys, men högst troligt är det en mola. Jag tror nog att det bästa är att berätta som det är för jag börjar nästan glömma vad jag har sagt och till vem jag har sagt vad. Men jag törs inte.

  • Anonym (ABC)
    AnnaSKY skrev 2015-02-22 00:33:10 följande:

    Jag har haft ett missfall innan. Har inte haft någon mola tidigare. Den här gången misstänker man mola. Men det vet jag först nästa vecka efter analys, men högst troligt är det en mola. Jag tror nog att det bästa är att berätta som det är för jag börjar nästan glömma vad jag har sagt och till vem jag har sagt vad. Men jag törs inte.


    Ja, förlåt, såg att jag läst ditt inlägg lite för fort och såg sen hur du menade!

    Då håller vi alla tummar nu att det INTE är någon mola... Men vad skönt att du får så snabbt svar ändå... Tog 8 veckor för mig innan jag fick svaret

    Kämpa på och våga berätta! Du mår bättre av det efteråt, det lovar jag dig!
  • Idacaroliine
    Anonym (ABC) skrev 2015-02-10 06:55:14 följande:

    Till er som är gravida... Nyfikna på hur det går för er? Vilken vecka är ni i nu? Vilket bemötande får ni inom sjukvården? Får ni många extra kontroller? Måste ni tjata er till det eller tar de det på allvar?

    :D


    Hej igen :P

    Efter att min barnmorska pratat med specialistläkare så blir det ingen extra kontroll för min del. Läkaren tyckte det var onödigt eftersom ultraljudet i V8 var normalt (tydligen så finns det ingen risk att ett mola utvecklas efter att man sett på ultraljud att det ser bra ut)

    När min barnmorska berättade det bröt jag ihop totalt så hon gjorde ett snabbt ultraljud på direkten så att jag skulle få se att det såg bra ut. Var då i v.13

    Går snart in i .15 och längtar nu efter att kunna börja känna den lille där inne.

    Så nu får vi bara hoppas på att läkaren har rätt och att inget annat händer längs vägen.
  • Anonym (ABC)
    Idacaroliine skrev 2015-02-23 12:27:13 följande:
    Hej igen :P

    Efter att min barnmorska pratat med specialistläkare så blir det ingen extra kontroll för min del. Läkaren tyckte det var onödigt eftersom ultraljudet i V8 var normalt (tydligen så finns det ingen risk att ett mola utvecklas efter att man sett på ultraljud att det ser bra ut)

    När min barnmorska berättade det bröt jag ihop totalt så hon gjorde ett snabbt ultraljud på direkten så att jag skulle få se att det såg bra ut. Var då i v.13

    Går snart in i .15 och längtar nu efter att kunna börja känna den lille där inne.

    Så nu får vi bara hoppas på att läkaren har rätt och att inget annat händer längs vägen.
    Men vad dåligt? Varför säger de så? Tycker man borde ha rätt till mer förståelse... ?! Men vad skönt att de sista ultraljudet var bra :) När får du nästa kontroll nu?
  • avenell

    9


    Idacaroliine skrev 2015-02-23 12:27:13 följande:

    Hej igen :P

    Efter att min barnmorska pratat med specialistläkare så blir det ingen extra kontroll för min del. Läkaren tyckte det var onödigt eftersom ultraljudet i V8 var normalt (tydligen så finns det ingen risk att ett mola utvecklas efter att man sett på ultraljud att det ser bra ut)

    När min barnmorska berättade det bröt jag ihop totalt så hon gjorde ett snabbt ultraljud på direkten så att jag skulle få se att det såg bra ut. Var då i v.13

    Går snart in i .15 och längtar nu efter att kunna börja känna den lille där inne.

    Så nu får vi bara hoppas på att läkaren har rätt och att inget annat händer längs vägen.


    Åh vad härligt att allt såg fint ut! Jag förstår verkligen din frustration över att de inte ville ge dig extra kontroll, man är ju så himla orolig att något ska vara fel. Skönt att din barnmorska kunde göra ultraljud så att du fick se att allt såg bra ut!

    När jag gjorde KUB-testet och allt såg fint ut började jag slappna av. Sedan rutinultraljudet i vecka 20 tänker jag inte alls på molan längre. Nu är jag i vecka 25 och jag njuter av den lilla bebisen som sparkar därinne.

    Stort grattis igen!
  • Idacaroliine
    avenell skrev 2015-02-23 13:23:56 följande:

    9

    Åh vad härligt att allt såg fint ut! Jag förstår verkligen din frustration över att de inte ville ge dig extra kontroll, man är ju så himla orolig att något ska vara fel. Skönt att din barnmorska kunde göra ultraljud så att du fick se att allt såg bra ut!

    När jag gjorde KUB-testet och allt såg fint ut började jag slappna av. Sedan rutinultraljudet i vecka 20 tänker jag inte alls på molan längre. Nu är jag i vecka 25 och jag njuter av den lilla bebisen som sparkar därinne.

    Stort grattis igen!


    Anonym (ABC) skrev 2015-02-23 12:49:54 följande:

    Men vad dåligt? Varför säger de så? Tycker man borde ha rätt till mer förståelse... ?! Men vad skönt att de sista ultraljudet var bra :) När får du nästa kontroll nu?


    Tack så mycket!

    Ja nu känns allt bra, skönt att veta att allt ser bra ut. Och stort grattis till dig med avenell, härligt att det går bra för fler av oss som vart medbom detta.

    Min nästa kontroll blir Rul i slutet av mars. Längtar som en galning
  • jojjo89

    Vill tacka alla som delat med sig i den här tråden. Den har hjälpt mig mycket de senaste veckorna, man förstår att man inte är ensam med sina tankar... Jag hade precis börjat komma tillbaka till mig själv efter chocken i januari, nu känns det som jag återupplever allt igen.

    Det här är min historia..

    I januari -15 på ett ultraljud i v 12-13 upptäcktes att jag inte hade något foster och läkarna sa direkt att det såg ut som en mola, min livmoder var väldigt stor med mycket blåsor och jag hade ett hcg-värde på 258000. Blev inlagd akut och skrapad dagen efter, fick stanna ytterligare en natt på sjukhuset. En enorm chock, sorg, rädsla, bitterhet alla känslor på en gång. Var sjukskriven 2 veckor och jobbade halvtid en vecka drygt innan jag kände mig redo att jobba heltid. Efter några veckor kom svaret från patologen och bekräftade det man redan hade misstänkt, komplett mola. Mina hcg-värden har gått ner oväntat fort och nu 7 veckor efter skrapning är jag nere på 6, möjligen en lite för liten minskning från veckan innan då det låg på 8.

    Jag var på uppföljning i onsdags, läkaren hade bara tänkt ett samtal eftersom allt såg så bra ut men efter ett tag vågade jag fråga om de inte skulle göra ett ultraljud (inget är gjort sedan skrapningen). Hon gick till slut med på detta, var ganska nonchalant och tyckte det inte var nödvändigt. Hon fick upp en bild och blev knäpptyst, avslutade undersökningen och sa bara "jag ska hämta en kollega" och sprang ut ur rummet. Jag och mannen blev iskalla.

    Sen tittade dom igen flera gånger och sa att de hittat något som de tror är rester alternativt ny vävnad och jag ska nu skrapas igen. Min livmoder är fortfarande förstorad och vätskefylld, har en slemhinna runt väggarna som inte ska vara där samt en ansamling av vävnad som ser ut som en boll på 1 cm. Dom skrämde upp mig rejält när de verkade så osäkra och de vill absolut ta ut detta för att kunna göra en ny analys, varför ny analys? Vad misstänker dom? Är det någon annan av er som varit med om att det finns kvar rester efter 8 veckor som inte gett sig till känna vare sig med blödningar eller hcg-stegring?!

    Känns skit att när man precis börjat gå vidare behöva gå igenom det igen, all denna väntan på nya provsvar..

Svar på tråden Mola/Druvbörd