Mola/Druvbörd

För ganska exakt ett år sedan fick jag veta att jag hade en komplett mola. Det var min första ?graviditet?.

Jag är 23 år och frisk. Det enda jag vet skulle kunna vara orsaken är den näringsfattiga kost jag åt under tonåren vilket kanske ledde till dålig utveckling under puberteten. Min mens har förändrats enormt efter molan, som att jag kommit in i en andra pubertet. Hoppas att det är ett gott tecken.

Nu är jag gravid igen, i vecka 6, om tre veckor ska ett tidigt ultraljud göras. Jag är så orolig, kan inte tänka på annat. Vill inte vara med om en mola igen, vill inte behöva vänta ett år till.

Det finns goda chanser att det ser bra ut!För mig gick det bra efter molan,fick en dotter senare.

Hej, hur har det gått för dig? <3

Tänkte dela med mig av mina erfarenheter ifall någon är intresserad av att läsa.

Hösten 2020 var jag gravid i v.13 och skulle göra ett KUB-ultraljud. Jag hade varit lite orolig för missfall och det värsta jag kunde föreställa mig var att MA skulle upptäckas på ultraljudet. Men jag hade supermycket symptom (hade till och med redan fått

foglossning och en gravidmage) så jag tog det som ett gott tecken.

Det kändes som hela världen rasade ihop när barnmorskan efter en lång stunds letande konstaterade att det inte fanns något foster. På skärmen syntes endast ett kluster av runda cirklar.

Jag blev skickad till en annan avdelning och blev undersökt av och fick prata med en läkare. Minns inte så mycket från det samtalet utom att jag hörde honom säga något om eventuellt elakartade tumörer, ett års graviditetsförbud och att han inte visste om min livmoder skulle klara av skrapningen (det sista gäller inte alla utan var individuellt i mitt fall). Fick också reda på att mitt HCG låg på långt över 300 000 samt att det var en komplett mola jag drabbats av.

Dagen därpå blev jag skrapad och som tur var gick allt bra. Personalen på sjukhuset var också helt underbara.

Efteråt fick jag lämna prover varje vecka och sedan varannan vecka i några månader. Dock upptäcktes det att det fanns rester kvar och jag fick skrapas ytterligare en gång. Fick också röntga överkroppen för att utesluta att tumörerna från molan hade spritt sig, men det hade dem som tur var inte.

Mitt HCG-värde sjönk väldigt snabbt ner till 0 så graviditetsförbudet minskade till ett halvår.

Efter sista skrapningen slutade jag blöda nästan på en gång och fick min mens efter en månad. Efter några lite konstiga cykler kom min mens igång som vanligt igen precis som den var innan.

Minns att ett halvår kändes som en evighet och jag trodde aldrig då att jag skulle säga det, men nu såhär nästan ett år senare känns det faktiskt som att tiden gått rätt fort.

När vi bestämde oss för att försöka igen blev jag gravid på första försöket och är nu i vecka 7. Har fått göra ett tidigt ultraljud och fått veta att det här är en helt vanlig graviditet.

Önskar inte min värsta fiende att gå igenom detta. Samtidigt, hur klyschigt det än låter, så har jag verkligen blivit starkare av detta och lärt känna mig själv på ett nytt sätt. Så hur jobbigt det än var när det hände så önskar jag idag inte att få det ogjort.

Sickar världens störta kram till alla er som gått igenom eller går igenom det här just nu. Det kommer att bli bra till slut! Och hur ensamma ni än känner er så är ni inte det ??????

Några tips:

1. Prata med någon om du mår dåligt. Jag mådde inte bra psykiskt och väntade alldeles för länge med att söka en samtalskontakt.

2. För fakta och information om molär graviditet: Charing Cross Hospital i London - googla ?charing cross molar pregnancy?

3. Ta del av andras historier. Sök på ?molar pregnancy? på YouTube och poddar -tycker själv det har hjälpt att lyssna på andras erfarenheter.

Jag hoppas att allt kommer att gå bra för dig. Kan endast tänka mig hur otroligt stressigt det måste vara att vänta efter ultraljudet!

Jag har läst en del forskning om molor och de flesta (kanske alla) säger att det finns mycket goda chanser att få ett friskt barn efter en mola.

Hej, tack för att du frågar. Det har gått ganska bra om man kan säga så.

( Men såklart är detta inte det lättaste besked att få. )

hCG sjunker -trots inte so fort som jag hade velat- och läkararna verkar vara nöjda med det. Jag har inte än fått svar ifrån patologin så att jag vet inte om jag hade komplett eller partiell mola. Väntetiden är lite tuff tycker jag.. men jag måste lära mig tålamod eftersom det kommer troligen bli ett halvår till i graviditetsförbud (åtminstone om detta var en komplett mola).

Nu önskar jag bara svar snart och <5 i hCG inom några veckor.

Hur har det gått för dig?

Ja,det som jag fick göra var att ta en tidig ultraljud innan v 10,för att se att allt såg normalt ut.Och så var det och jag tror att det går bra i allra flesta fall !

Tack, du! Det är så värdefullt att höra/läsa ifrån andra hur det har gått. Har själv läst en del berättelser och artiklar om mola, det är ofta min coping method, och jag tycker att det hjälper att förstå vad det är som pågår och vad jag kan förvänta mig. Charing Cross är tydligen ledande i världen när det gäller mola, trots deras uppföljning är lite annorlunda än här i Sverige.

Jag håller med dig att sjukhuspersonal har överallt varit helt underbart.

- Grattis med dina 7 veckor <3

Igår gjorde jag mitt ultraljud, lite tidigare än planerat, på grund av extremt illamående för att utesluta en ny mola. Jag var så rädd innan, men på ultraljudet såg allt fint ut. Inga tecken på mola utan istället såg man ett litet foster och ett hjärta som slog!

Illamåendet tar bort lite av glädjen just nu, men vilken lättnad det var. Jag var så inställd på att få en till mola och trodde att jag aldrig skulle kunna få barn. Det är knappt så jag vågar tro att det är sant.

Det tog alltså ganska exakt ett år från att molan upptäcktes till att jag blev gravid på riktigt.

Jag vet hur jobbigt ni har det som går igenom en mola just nu, hoppas inte ni ger upp. Om någon behöver nån att prata med så gör jag gärna det.

Grattis grattis <3 vilken lättnad det måste ha varit.

Jag har en praktisk fråga för er alla, efter skrapning hade ni nån UL? Hur fick ni veta svaret ifrån patologi, brev, telefonsamtal, eller var det i journalen på 1177? Hur fick ni veta att ni kunde börja om med ?verkstan??

Jag är en av de som råkat ut för en invasiv mola. En komplett mola som alltså fortsatt växa efter skrapning. Jag är mitt i cellgiftsbehandling och tyvärr går det än så länge riktigt långsamt för mig.

När hcg är normalt fortsätter cellgifterna i ca 1,5 månad till och efter det har jag gravidförbud i ett år.

:( all styrka och bra tankar till dig. Hur mår du, hur känns detta.. psykiskt?

Jag hoppas att du har ett rock solid team av läkare och sjuksköterskor bakom dig. Stöd av familj, vänner och partner är ett men jag tycker att det är också mycket viktigt att man känner sig trygg med de som man träffar på sjukhuset.

Jag hoppas också att du är ung och kan vara optimistisk angående framtida graviditeter om du så önskar.

Det finns en facebook grupp som heter My Molar Pregnancy och där finns väldigt mycket information och stöd om du är intresserad af sånt i ett forum på engelska.

Om du vill prata så finns jag också och du är välkommen att skicka meddelande till mig.

<3

Tack för ditt fina svar. Läkarna och sjuksköterskorna här är jättebra. Aldrig stött på så bra sköterskor som under denna tiden. Även fått en väldigt bra kurator.

Tack för tipset om Facebook gruppen, ska leta upp den!

Jag är 28 år och lever på hoppet om att få många fina, friska barn i framtiden.

Hur mår du? <3

Hej alla fina tjejer här i tråden!

Jag har tillsammans med en annan tjej skapat en grupp på Facebook för oss som är eller har varit med om mola. Ni får väldigt gärna gå med i den.

Sök efter Molagraviditet Sverige så bör den dyka upp.

Stor kram på er alla ??

Har man problem med att hitta gruppen kommer här en länk:
www.facebook.com/groups/157196279862544/

I vecka 7 fick jag bruna flytningar, väldigt sparsamma. De verkade försvinna men kom sen tillbaka (märkte av dem enbart när jag torkade mig). Jag försökte boka ett privat VUL men kunde inte få tid förrän i vecka 11 och det Är runt tiden då KUB ändå erbjuds. När jag precis gått in i vecka 8 fick jag en blödning med rött blod samt lite kramp i magen och trodde att ?nu har missfallet satt igång?. Men blödningen avtog, fortsatte lite nästa dag och återgick sedan till brunt och väldigt lite. Jag hade sen brunt blod varje dag i ytterligare två veckor och under dessa veckor blev mina gravidsymptom mer intensiva. Jag började må konstant illa. Kräktes galla så fort magen var tom. Ville typ inte äta någonting. Var på inskrivning hos MVC, barnmorskan tyckte illamåendet och gravidtäppan var positiva tecken, jag hade högt blodtryck men vi avfärdade det för jag hade min ettåring med och han var lite grinig. Hon gjorde ett graviditetstest som var positivt och sa att man kan blöda utan att det är någon fara. I vecka 10 gjorde jag ett digitalt graviditetstest hemma som visade ?gravid vecka 1-2?. Det stämde ju inte och jag mådde så fruktansvärt illa att vi bestämde oss för att åka till gynakuten i Danderyd. När jag blev inskriven där föreslog sjuksköterskan afghan istället skulle boka ett privat ultraljud eftersom jag inte skulle prioriteras hos dem (hade inte rätt symtom för att besöka gynakuten). Jag förklarade att jag hade försökt med privat ultraljud. Hon skrev in mig men sa att jag skulle få vänta ?i timmar?. Efter 8 hemska timmar då 30 kvinnor kom efter mig men fick träffa en läkare före fick jag äntligen träffa en läkare som gjorde VUL. Hon sa att det inte var en normal graviditet och att hon misstänkte druvbörd. Hon sa att hon ville visa bilderna för en annan läkare för hon hade själv inte sett en vid en undersökning förut. Den andra läkaren höll med henne och jag skulle få en remiss för en akut skrapning. Jag fick vänta ytterligare några timmar för att lämna några blodprov (ett för att mäta hcg värdet som då var 818 000). Två dagar senare kom jag in som akut patient och fick vänta 7 timmar på att komma in i ett operationsrum där 8 sjukhuspersonal närvarade under min skrapning. Det var otroligt läskigt och jag låg och grät tills det lugnade jag fick insprutat i armen gjorde att jag somnade medans de tog ut tumören som blivit av graviditeten. Enligt min journal fick de ut allt och operationen var lyckad. De misstänker komplett mola, den mer aggressiva varianten. Nu en vecka senare har jag lämnat nytt blodprov som visade 8743 i hcg. Det har alltså sjunkit mycket men är långt ifrån normalvärdet < 5. Jag ska lämna blodprov varannan vecka de närmsta 6 månaderna och under tiden har vi graviditetsförbud. Jag har inte längre illamåendet men jag har fortfarande gravidtäppa och tycker att jag upplever en hunger på kvällarna som känns som ett gravidsymtom. Imorgon ska mina lungor röntgas för att se ifall det finns metastaser där. Hoppas inte. Är så rädd att jag kommer ha ännu mer otur och drabbas av cancer också. 

Är det någon mer där ute som går igenom druvbörd/mola nu eller har varit drabbad nyligen?

Hej alla fina. Fått precis veta att ja har mola men får svar senast fredags vilken typ av mola jag har 😥. Var in i fredags för op. 
Så många frågor. Hur ska livet bli?
Läkaren sa att det fanns en grupp på fb ang detta? Är det någon som känner till den gruppen?

Hej, denna tråden kanske är jätteinaktiv, men måste få skriva av mig.

Är 27år gammal och jag och min sambo efter 8år ihop bestämde att nu är det dags för barn. Vi båda längtade och efter tredje ägglossningen så plussade jag. Allt flöt på till vecka 9, fick en blödning och åkte in för att kolla så allt såg bra ut. Fick göra VUL och läkaren säger då att han varken ser hinnsäck eller foster och att der ÄR druvbörd. Fick återkomma veckan efter till en gynläkare som sa att det inte såg ut som druvbörd. Men går inte att utesluta bara sådär. Hade då hcg på 84.000. Blev skrapad samma vecka och knappt 12h senare hade hcgt halverats. Läkaren ringde igår och sa att första analysen inte visade något, men dom misstänker ändå och ska skicka det vidare. Ska på lungröntgen och nytt hcg prov till veckan.

Har någon blivit friad trots misstanke? 
Första gången jag någonsin varit gravid då jag skött pillerknaprandet i alla år.  
Känns så hopplöst att när man mår bra, har ett bra liv, bra jobb och trivs så kommer detta på köpet. Mår så förbannat dåligt..