Mola/Druvbörd

För ganska exakt ett år sedan fick jag veta att jag hade en komplett mola. Det var min första ?graviditet?.

Jag är 23 år och frisk. Det enda jag vet skulle kunna vara orsaken är den näringsfattiga kost jag åt under tonåren vilket kanske ledde till dålig utveckling under puberteten. Min mens har förändrats enormt efter molan, som att jag kommit in i en andra pubertet. Hoppas att det är ett gott tecken.

Nu är jag gravid igen, i vecka 6, om tre veckor ska ett tidigt ultraljud göras. Jag är så orolig, kan inte tänka på annat. Vill inte vara med om en mola igen, vill inte behöva vänta ett år till.

Det finns goda chanser att det ser bra ut!För mig gick det bra efter molan,fick en dotter senare.

Hej, hur har det gått för dig? <3

Tänkte dela med mig av mina erfarenheter ifall någon är intresserad av att läsa.

Hösten 2020 var jag gravid i v.13 och skulle göra ett KUB-ultraljud. Jag hade varit lite orolig för missfall och det värsta jag kunde föreställa mig var att MA skulle upptäckas på ultraljudet. Men jag hade supermycket symptom (hade till och med redan fått

foglossning och en gravidmage) så jag tog det som ett gott tecken.

Det kändes som hela världen rasade ihop när barnmorskan efter en lång stunds letande konstaterade att det inte fanns något foster. På skärmen syntes endast ett kluster av runda cirklar.

Jag blev skickad till en annan avdelning och blev undersökt av och fick prata med en läkare. Minns inte så mycket från det samtalet utom att jag hörde honom säga något om eventuellt elakartade tumörer, ett års graviditetsförbud och att han inte visste om min livmoder skulle klara av skrapningen (det sista gäller inte alla utan var individuellt i mitt fall). Fick också reda på att mitt HCG låg på långt över 300 000 samt att det var en komplett mola jag drabbats av.

Dagen därpå blev jag skrapad och som tur var gick allt bra. Personalen på sjukhuset var också helt underbara.

Efteråt fick jag lämna prover varje vecka och sedan varannan vecka i några månader. Dock upptäcktes det att det fanns rester kvar och jag fick skrapas ytterligare en gång. Fick också röntga överkroppen för att utesluta att tumörerna från molan hade spritt sig, men det hade dem som tur var inte.

Mitt HCG-värde sjönk väldigt snabbt ner till 0 så graviditetsförbudet minskade till ett halvår.

Efter sista skrapningen slutade jag blöda nästan på en gång och fick min mens efter en månad. Efter några lite konstiga cykler kom min mens igång som vanligt igen precis som den var innan.

Minns att ett halvår kändes som en evighet och jag trodde aldrig då att jag skulle säga det, men nu såhär nästan ett år senare känns det faktiskt som att tiden gått rätt fort.

När vi bestämde oss för att försöka igen blev jag gravid på första försöket och är nu i vecka 7. Har fått göra ett tidigt ultraljud och fått veta att det här är en helt vanlig graviditet.

Önskar inte min värsta fiende att gå igenom detta. Samtidigt, hur klyschigt det än låter, så har jag verkligen blivit starkare av detta och lärt känna mig själv på ett nytt sätt. Så hur jobbigt det än var när det hände så önskar jag idag inte att få det ogjort.

Sickar världens störta kram till alla er som gått igenom eller går igenom det här just nu. Det kommer att bli bra till slut! Och hur ensamma ni än känner er så är ni inte det ??????

Några tips:

1. Prata med någon om du mår dåligt. Jag mådde inte bra psykiskt och väntade alldeles för länge med att söka en samtalskontakt.

2. För fakta och information om molär graviditet: Charing Cross Hospital i London - googla ?charing cross molar pregnancy?

3. Ta del av andras historier. Sök på ?molar pregnancy? på YouTube och poddar -tycker själv det har hjälpt att lyssna på andras erfarenheter.

Igår gjorde jag mitt ultraljud, lite tidigare än planerat, på grund av extremt illamående för att utesluta en ny mola. Jag var så rädd innan, men på ultraljudet såg allt fint ut. Inga tecken på mola utan istället såg man ett litet foster och ett hjärta som slog!

Illamåendet tar bort lite av glädjen just nu, men vilken lättnad det var. Jag var så inställd på att få en till mola och trodde att jag aldrig skulle kunna få barn. Det är knappt så jag vågar tro att det är sant.

Det tog alltså ganska exakt ett år från att molan upptäcktes till att jag blev gravid på riktigt.

Jag vet hur jobbigt ni har det som går igenom en mola just nu, hoppas inte ni ger upp. Om någon behöver nån att prata med så gör jag gärna det.

Jag är en av de som råkat ut för en invasiv mola. En komplett mola som alltså fortsatt växa efter skrapning. Jag är mitt i cellgiftsbehandling och tyvärr går det än så länge riktigt långsamt för mig.

När hcg är normalt fortsätter cellgifterna i ca 1,5 månad till och efter det har jag gravidförbud i ett år.