• avenell

    Mola/Druvbörd

    Hej,

    under några dagar har jag läst igenom tråden och samlat kraft till att skriva. Jag förstår att tråden inte är särskilt aktiv och det får man väl trots allt se som något positivt.

    Jag skulle göra ett första ultraljud förra veckan (10+4) och de kunde inte se något foster utan såg istället en typisk bild för komplett mola. Jag opererades dagen därpå och mår under omständigheterna bra. Ovissheten, förvirringen och oron för framtiden är stor men jag har blivit hjälpt av att läsa allt som har skrivits i den här tråden.

    Jag ska på återbesök på sjukhuset om en vecka för att få höra vad analysen av molan visade och även (antar jag) få lite siffror på vad mina blodprov visade. Det enda de sa till mig när jag var inne för operation var att mina hormonnivåer var väldigt höga.

    Läkaren var såklart noga med att berätta att jag absolut inte får bli gravid och hon skrev ut p-piller som hon tyckte att jag skulle börja med direkt. Jag känner mig inte helt bekväm med att äta p-piller utan skulle gärna vilja låta min kropp återhämta sig utan hormoner. Hur har ni gjort? Har ni ätit p-piller efter er mola? Jag funderar på kondom men kanske tycker inte läkaren att det är tillräckligt säkert?

    Jag hoppas att det kanske finns någon där ute som vill svara på mina funderingar även om tråden verkar lite slö :)

    Kram till er alla och tack för att ni har gett mig lite lugn och lite hopp inför framtiden! 

  • avenell
    kasa01 skrev 2013-07-03 17:11:15 följande:
    avenell, beklagar det som hänt dig. Var det din första graviditet? Jag satte in en koppar spiral några månader efter ingreppet för att slippa hormoner. Nu har det gått över 3 år sen jag opererades, kan inte fatta att tiden gått så fort.. väntar mitt 2'a barn efter molan, vilket jag aldrig trodde jag skulle få uppleva när allt var som jobbigast. 

    Det som är viktigast för dig nu är att du får uppföljning, de SKA göra en lungröntgen och givetvis svara på om molan var komplett eller partiell. Det går inte att se på UL, utan patolog måste ta prover. Dina hormonvärden ska ner till 2 eller mindre, om detta sker under loppet av 8 veckor bör du få grav förbud på 6 mån från op. Tar det lägre tid blir det förmodligen 1 år förbud. Vill det sig illa kommer du till en platå där HCG värdet inte sjunker längre, då kommer du få cellgifter och gravförbudet blir då ett år från avslutad kur. Absolut värsta scenario är att det du utvecklar cancer av din mola, men det är väldigt ovanligt och inget du ska tänka på just nu. i stort sett alla som får det blir friska, framför allt eftersom man har en sån noggrann uppföljning. 

    Fråga gärna om du undrar något... kram o hoppas det går fort för dig att bli av med detta.  
    Tack snälla du för ditt svar. Det känns så skönt att ha "kontakt" med någon som förstår allt det här, allt det här som verkar så svårt att förklara för de som inte har upplevt det. Jag har läst på så mycket jag har kunnat på Internet, på engelska sidor finns det trots allt en hel del att hämta. Jag känner att jag börjar förbereda mig mentalt på olika typer av besked och konsekvenserna som kommer med dem. Om knappt en vecka ska jag träffa läkaren och få min första dom.

    Det var min första graviditet. Vi hade bestämt oss för att sluta med p-piller och sen fick det bli som det blir. Jag blev gravid direkt och vi blev så himla förvånade och glada båda två. Vi hade räknat med att det skulle ta längre tid. På något sätt lutar jag mig lite mot det, att vi i våra planer hade tänkt oss att kanske bli gravida i slutet av 2013. Nu kommer ett helvetiskt graviditetsförbud men jag tröstar mig med den ursprungliga tidsplanen. Jag tröstar mig också med att försöka göra sånt som vi inte hade kunnat göra om jag var gravid. Till exempel resa långt bort i vinter, när bebisen egentligen skulle ha kommit. Jag tröstar mig med att kunna njuta av vin när jag ska åka till Frankrike om en vecka. I samma veva är jag livrädd att beskeden på torsdag ska vara dåliga och att jag behöver en till skrapning och missar resan till Frankrike på lördag. Jag skulle egentligen ha varit i Skottland på en av mina bästa vänners bröllop igår men det satte den förbannade molan stopp för.

    Men! Fysiskt mår jag så himla bra. Jag har mensvärk som kommer och går men det kan jag stå ut med. Jag har ork, jag har lust till livet och jag har matlust. Innan skrapningen var jag som en zombie i nästan två månader. Jag orkade inte bry mig om någonting. Nu mår jag bra och det är så himla skönt!

    Jag blir så glad av att läsa att du väntar ditt andra barn. Grattis! Det måste kännas alldeles underbart att du har tagit dig igenom molan och skapat ett litet underverk och du har dessutom ett till underverk på väg. Dina barn har en mamma som är lite extra stark efter vad hon har gått igenom!
    K g skrev 2013-07-03 18:29:25 följande:
    Beklagar det tråkiga beskedet. Angående preventivmedel så blev jag också övertalad att köra med p-piller för att det skulle vara säkrare. Jag åt tre kartor sen gick vi över på kondom. Har väldigt svårt att se hur det skulle vara osäkrare om man är noggrann, men de verkar ju tycka det på kvinnokliniken. Gör det som känns bäst för er, bara du kan känna dig säker. Kanske kan du ha lite koll på ägglossning och undvika sex under de fertila perioderna. Hoppas allt går bra för dig. Kram!
    Tack för ditt svar! Jag funderar fortfarande över p-piller och alternativa preventivmedel. Jag ska diskutera med läkaren nästa vecka och se vad hon säger. Jag skulle nog känna mig säkrare med p-piller men samtidigt tar det emot. Hmmm. Vi får se vad det blir nästa vecka. Kram!
  • avenell

    Förresten... Är det normalt att blöda ut konstiga klumpar efter operationen? Klumparna ser ut typ som ruttna vindruvor och är ganska fasta och hårda till konsistensen, de är typ brunlila. Det är alltså inte blodklumpar.

    Jag antar att det är cystorna men är det normalt att de kommer ut efter skrapning? Det är en vecka sedan min operation idag och en "druva" kom ut för ett par dagar sedan och ytterligare två stycken kom idag. Mina blödningar kommer och går men det är alltid mycket sparsamt. 

    Jag ringde upp till sjukhuset för att fråga om detta men kvinnan som jag pratade med sa att det nog inte är något fara men ärligt talat så verkade hon inte ha en aning om någonting och jag fick känslan av att hon knappt visste vad mola är.

    Är det någon annan som har upplevt att "druvorna" kommer ut? 

  • avenell
    kasa01 skrev 2013-07-05 16:34:48 följande:
    Avenell, är på språng o hinner inte skriva allt jag skulle vilja just nu, men druvorna du blöder ut är en del av tumören (molan). Jag skulle def kollat upp detta, det verkar inte som att de fått ut allt. Behöver inte alls vara farligt för det, men tycker du ska kontakta din läkare, eller åka in. Vilket sjukhus har du opererats på? Att du mår bra är ett tecken på att dins HCG värden sjunkit undan rejält, vilket är toppen. Det är de höga hormonerna som fått dig att må så dåligt. Jag hade värde på 300 000, o mådde som du beskriver, pest. KRAM så länge.
    Jag ringde sjukhuset igen och återigen sa de att om jag inte har feber eller kraftiga blödningar så ska jag avvakta. Nu har det inte kommit ut några "druvor" på några dagar. Jag blöder lite varje dag, men det är alltid bara lite. 

    Fysiskt känner jag mig precis som vanligt. Till och med de ömma bröstvårtorna har försvunnit...ja, inte bröstvårtorna men det ömma :) Jag är nervös inför läkarbesöket på torsdag men hoppas hoppas på att få goda resultat. 
  • avenell
    tängla skrev 2013-07-10 14:50:46 följande:
    V.7+5 idag och igår var jag och gjorde vul och det vissade ett litet foster i magen :)
    Grattis!

    Jag opererades för mola för två veckor sedan och det är så roligt att höra om er som har gått vidare från det och väntar barn :) 
  • avenell

    Tängla, vid ultraljud när molan upptäcktes sa de att jag hade en komplett mola. Dock läste jag att det inte går att se på ultraljud om den är komplett eller partiell (?) och jag har inte fått mina provsvar än. Jag ska till läkaren imorgon för att få svar på analysen och såklart även för att ta blodprov.

    Anonym (skit), jag blir ledsen av att läsa det du skriver. Min molaresa började för drygt 4 veckor sedan och jag hoppas att du aldrig behöver påbörja din. För att svara på dina frågor... jag hade inga blödningar under min graviditet. Vid ett par tillfällen hade jag flytningar med mörkt bruna "prickar" i, "prickarna" såg ut som rester av någonting, då antog jag att det var blodrester. Jag kontaktade barnmorskan om detta men hon sa att jag inte skulle oroa mig. Jag skrapades för 4 veckor sedan och sedan dess har jag haft liknande flytningar. Nu undrar jag förstås om "prickarna" är molarester. Annars hade jag inga blödningar eller bruna flytningar.
       Läkarna har kollat mina äggstockar och sagt varje gång att de ser fina ut (både innan och efter skrapningen). Därför antar jag att jag aldrig hade blåsor på äggstockarna. Jag visste inte ens att molan kunde sätta sig där om jag ska vara ärligt. Jag känner mig fortfarande fruktansvärt förvirrad i allt det här och gissar att du känner det samma. Jag hoppas innerligt att allt går bra för dig!

    På tal om p-piller... jag har snart avklarat min första karta p-piller och närmar mig uppehållet på en vecka. Precis som ni skriver så är det inte som att man ens har övervägt tanken på att ha sex. Jag känner inte alls för det och vill bara låta min kropp vara ifred ett tag. Jag känner mig fortfarande osäker på om jag vill ta dessa p-piller men fortsätter ett tag till, känns det helt fel så slutar jag.

  • avenell

    Jag ska förresten till läkaren imorgon. När jag var där 2 veckor efter skrapningen såg de att det fanns rester kvar i livmodern. De kunde inte svara på om det hade blivit kvar vid skrapningen eller om det hade växt tillbaka efteråt. Jag föreslog att de kunde titta på ultraljudsbilden från efter skrapningen men det hade tyvärr inte tagits någon sådan. 

    Efter skrapningen och även den senaste veckan har jag har små blödningar. Jag har även blött ut druvor, vad jag antar är tumörer. Veckan efter skrapningen var de stora och fylliga, nu senaste var de mindre och skrumpna. Ena sekunden är jag övertygad om att det som kommer ut nu är resterna som fanns kvar i livmodern, det är ju i såna fall jättebra! Nästa sekund är jag övertygad om att molan är tillbaka och förökar sig och det är därför det kommer ut.

    Jag har bara levt i molans värld i drygt 4 veckor och jag är så trött, så trött på att undra, vänta och oroa mig. Jag sover 10 timmar per natt och ändå vill jag bara sova mer.

    Blir det lättare med tiden?? 

  • avenell

    Det verkar inte vara någon aktivitet här inne och det får vi vara glada för. Jag fick svar på mitt 6-veckorsprov idag och jag blev så otroligt glad när läkaren berättade att mina värden nu ligger på 4,1 och att det ses som negativt.

    För två veckor sedan låg jag på 160 vilket kändes bra men att komma ner under 5 på två veckor kunde jag bara drömma om.

    Nu hoppas jag på ytterligare ett negativt provsvar om två veckor och sedan drygas provtagningen ut till en gång i månaden.

    Jag har tusen känslor och tankar som snurrar i kroppen. Allra mest är jag glad och lättad, någonstans finns såklart den där lilla oron över att värdena börjar stiga igen.

    Jag hoppas att ni alla mår bra därute! 

  • avenell
    jennifa skrev 2013-08-16 20:04:49 följande:
    Hej! Jag trodde denna tråden va helt död, har läst igenom den och blivit mycket klokare än vad jag blivit under 8 månader nu. Fick besked om kromosomfel i v 18 på rul och 3 läkare dömde ut bebisens möjlighet att överleva. Jag fick välja om jag ville göra abort men den fanns inte så många alternativ. 7 januari födde jag fram en liten flicka. 16 cm lång men inget liv. Här trodde jag det skulle vara över.
    Daen efter sulle jag få åka hem och de gjorde ett vul först. Dom såg att detf fanns rester kav moderkakan kvar så jag fick stanna och blev igångsatt igen för att det skulle komma ut. Inget hände så på kvällen blev jag skrapad.
    Jag åkte hem dagen efter och skulle på återkontroll 15 februari.
    På återkontrolleerättade jag att dom hade sett blåsor på moderkakan och läkaren ville då ta några prover för att ses jag inte var oii ett "tillstånd".
    Hon skulle ringa om det var något konstigt. Hörde inget så då va det väl bra tänkte jag.
    I mitten av mars vaknade jag mitt i natten av att jag var blöt. Tände lampan och de t fullkomligt rann blod ur mig. Jag höll på att svimma och bad min man att ringa ambulans. Dom kom och tog mig till akuten.
    Där tpg man prover och konstaterade att hcg låg på 12000 och att man på återkontrollen i februari hade fått hcg på 6000 och hade sett rester kvar i livmodern.
    Jag blev skrapad en andra gång på akuten och nu skulle det väl vara över?!
    Jag var inne en gång i veckan under de första månaderna och det gick långsamt nedåt med 100 åt gången. Men plötsligt rasade det snabbare och jag evde bara komma varannan vecka.
    Nu har det gått en månad då det gått upp och sen ner lite så läkaren ville påbörja cellgiftsbehandling. Jag var inne och skiktröntgades idag och på tisdag ska jag prata angående behandlingen. Nu för en stund sen kändes fet som jag kissa på mig och ser då att det kommer blod igenom byxorna. Det kom ut något som såg ut som små druvor. Jag hoppas så att det är pågång ut så jag slipper cellgift. Vad tror ni?
    Kram
    Det värker i mig när jag läser det du skriver. Vilka helvetiska månader du har bakom dig. Jag fick mitt molabesked i juni och är helt utpumpad på energi och känslor efter två månader. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas för dig.

    Jag har haft "tur" då mina värden har gått ner fint och jag lämnade ett negativt prov tidigare i veckan vilket var drygt 6 veckor efter skrapningen.

    Din historia låter väldigt komplicerad och jag har tyvärr inte kunskap om att uttala mig om särskilt mycket av det du har upplevt. Jag känner dock igen det du skriver om druvor som kommer ut. Jag blödde också ut druvor vilket jag berättade för flera läkare men de ville inte riktigt tro på detta utan menade att det nog var koagulerat blod. Det var det inte. Jag blödde också mer (eller rättare sagt längre) än "normalt" efter en skrapning. Jag blödde minst varannan dag i 5,5 vecka efter skrapningen. Ibland var blodet färskt, ibland var det brunt och ibland var det bara bruna "rester" som kom ut. Och så druvorna förstås som kom ut fyra-fem gånger.

    Jag oroade mig över att blödningarna inte ville sluta och undrade om något var fel. I och med de negativa värdena (4,1) tidigare i veckan så kan jag bara anta att blödningarna hjälpte kroppen att rensa ut allt som behövde ut. Jag hoppas att det är likadant för dig, att du blöder ut det som behöver komma ut och att dina värden sjunker som de ska.

    Jag har åter funnit lite styrka i allt detta och jag skickar all styrka jag har till dig. Jag hoppas innerligt att allt reder upp sig och att du får sluta tänka på allt vad detta tillstånd innebär. Kram 
Svar på tråden Mola/Druvbörd