kasa01 skrev 2013-07-03 17:11:15 följande:
avenell, beklagar det som hänt dig. Var det din första graviditet? Jag satte in en koppar spiral några månader efter ingreppet för att slippa hormoner. Nu har det gått över 3 år sen jag opererades, kan inte fatta att tiden gått så fort.. väntar mitt 2'a barn efter molan, vilket jag aldrig trodde jag skulle få uppleva när allt var som jobbigast.
Det som är viktigast för dig nu är att du får uppföljning, de SKA göra en lungröntgen och givetvis svara på om molan var komplett eller partiell. Det går inte att se på UL, utan patolog måste ta prover. Dina hormonvärden ska ner till 2 eller mindre, om detta sker under loppet av 8 veckor bör du få grav förbud på 6 mån från op. Tar det lägre tid blir det förmodligen 1 år förbud. Vill det sig illa kommer du till en platå där HCG värdet inte sjunker längre, då kommer du få cellgifter och gravförbudet blir då ett år från avslutad kur. Absolut värsta scenario är att det du utvecklar cancer av din mola, men det är väldigt ovanligt och inget du ska tänka på just nu. i stort sett alla som får det blir friska, framför allt eftersom man har en sån noggrann uppföljning.
Fråga gärna om du undrar något... kram o hoppas det går fort för dig att bli av med detta.
Tack snälla du för ditt svar. Det känns så skönt att ha "kontakt" med någon som förstår allt det här, allt det här som verkar så svårt att förklara för de som inte har upplevt det. Jag har läst på så mycket jag har kunnat på Internet, på engelska sidor finns det trots allt en hel del att hämta. Jag känner att jag börjar förbereda mig mentalt på olika typer av besked och konsekvenserna som kommer med dem. Om knappt en vecka ska jag träffa läkaren och få min första dom.
Det var min första graviditet. Vi hade bestämt oss för att sluta med p-piller och sen fick det bli som det blir. Jag blev gravid direkt och vi blev så himla förvånade och glada båda två. Vi hade räknat med att det skulle ta längre tid. På något sätt lutar jag mig lite mot det, att vi i våra planer hade tänkt oss att kanske bli gravida i slutet av 2013. Nu kommer ett helvetiskt graviditetsförbud men jag tröstar mig med den ursprungliga tidsplanen. Jag tröstar mig också med att försöka göra sånt som vi inte hade kunnat göra om jag var gravid. Till exempel resa långt bort i vinter, när bebisen egentligen skulle ha kommit. Jag tröstar mig med att kunna njuta av vin när jag ska åka till Frankrike om en vecka. I samma veva är jag livrädd att beskeden på torsdag ska vara dåliga och att jag behöver en till skrapning och missar resan till Frankrike på lördag. Jag skulle egentligen ha varit i Skottland på en av mina bästa vänners bröllop igår men det satte den förbannade molan stopp för.
Men! Fysiskt mår jag så himla bra. Jag har mensvärk som kommer och går men det kan jag stå ut med. Jag har ork, jag har lust till livet och jag har matlust. Innan skrapningen var jag som en zombie i nästan två månader. Jag orkade inte bry mig om någonting. Nu mår jag bra och det är så himla skönt!
Jag blir så glad av att läsa att du väntar ditt andra barn. Grattis! Det måste kännas alldeles underbart att du har tagit dig igenom molan och skapat ett litet underverk och du har dessutom ett till underverk på väg. Dina barn har en mamma som är lite extra stark efter vad hon har gått igenom!
K g skrev 2013-07-03 18:29:25 följande:
Beklagar det tråkiga beskedet. Angående preventivmedel så blev jag också övertalad att köra med p-piller för att det skulle vara säkrare. Jag åt tre kartor sen gick vi över på kondom. Har väldigt svårt att se hur det skulle vara osäkrare om man är noggrann, men de verkar ju tycka det på kvinnokliniken. Gör det som känns bäst för er, bara du kan känna dig säker. Kanske kan du ha lite koll på ägglossning och undvika sex under de fertila perioderna. Hoppas allt går bra för dig. Kram!
Tack för ditt svar! Jag funderar fortfarande över p-piller och alternativa preventivmedel. Jag ska diskutera med läkaren nästa vecka och se vad hon säger. Jag skulle nog känna mig säkrare med p-piller men samtidigt tar det emot. Hmmm. Vi får se vad det blir nästa vecka. Kram!