Mola/Druvbörd

Hej!

Detta svarar väl inte direkt på din fråga men, jag blev oplanerat gravid precis innan jag skulle ta mitt sista prov. Fick träffa en läkare som inte var speciellt glad över detta (proverna hade ju dock sett bra ut det senaste halvåret men tog nästan ett halvår innan värdet var bra)

Gjorde vul i v 8 och till vår stora glädje såg allt bra ut. Ett litet hjärta som pickade och inget spår av mola. Blev då friskförklarad.

Det intrycket jag fick av den läkaren var att han tyckte man skulle vänta ytterligare lite efter en friskförklaring.

Tack! Vi är såklart jätteglada men oron finns ju där. Går snart in i v.10 så är ju alldeles i början än.

Hur långt grav. Förbud fick ni och hur länge har proverna vart ok?

Jag skulle ringa och tjata på läkaren som bara tusan!

Ja det känns jätteskoj så nu. Hoppas vi att det är vår tur :)

Hoppas på extrakontroller, ska till bm nästa vecka så tänkte höra då om det finns möjlighet till det.

Vet inte om man gör någon kontroll efter avslutad provtagning faktiskt. Tycker all info vi fått om detta molahelvete vart väldigt dålig. Hoppas du får tag på din läkare snart (eller ring Gyn och be att få prata med en annan läkare) så jobbigt att gå och vänta på svar!

Önskar er all lycka och att det snart ska vara er tur med! :)

Min mola upptäcktes i juni 2013. Mina värden sjönk fint efter skrapningen och var nere på "noll" innan 8 veckor hade gått.

Varje gång jag var på sjukhuset fick jag träffa olika läkare och alla gav mig väldigt knapphändig information. Jag lärde mig om mola genom att själv läsa på Internet. Den första läkaren jag träffade sa graviditetsförbud i 6 månader om värdet sjunker till "noll" inom 8 veckor.

Det var aldrig någon annan som pratade med mig om graviditetsförbud. När januari kom hade det gått 6 månader sedan skrapningen. Mina värden hade varit stabila länge, mensen hade hunnit med några cykler och jag mådde bra.

Det var aldrig någon läkare som kontaktade mig eller som sa något men jag bestämde själv att jag var redo att försöka bli gravid igen. Jag fortsatte att gå och ta prover och blev friskförklarad från molan i juni 2014. Det tog ett tag för oss att bli gravida igen men i oktober fick vi äntligen plus på stickan.

Nu är jag i vecka 20. Jag var på Rutinultraljud förra veckan och allt ser fint ut. Jag var väldigt orolig i början av graviditeten men nu känner jag mig lugn. Eller rättare sagt, nu har jag släppt molaoron och oroar mig istället över allt annat som hör graviditeten till :)

När jag ringde till sjukhuset och berättade att jag var gravid fick jag komma och göra ultraljud i vecka 8. Läkaren jag fick träffa då hade inte läst min journal och visste inte vad en mola är. Han tittade och sa att allt såg bra ut. Jag var skeptiskt till honom eftersom han inte visste vad en mola är. Därför gick jag och gjorde ett privat ultraljud för att kolla att allt var som det skulle.

Nu njuter jag av att känna fladder och buffar i magen. Jag minns molan som ett helvete men såhär i efterhand var det värt att gå igenom det för att sitta här med en liten rackare i magen.

Många kramar och kämpa på!

Läkarna sa redan från början att jag skulle ta prover i 1 år, oavsett hur snabbt värdet sjönk.

När jag hade lämnat prov i juni 2014 fick jag ett brev hem där det stod att jag inte skulle lämna fler prover men att jag skulle kontakta dem om jag blev gravid på nytt.

Det är så svårt för mig, eller någon annan här, att ge dig råd om att försöka bli gravid igen. Om man läser på om mola ser man att det finns många olika bud. Vissa menar att man alltid ska vänta 1 år, vissa att man ska vänta 6 månader från skrapning (förutsatt att värdena sjunker inom 8 veckor), andra säger att man ska vänta 6 månader från att värdena är på "noll".

Jag har läst om flera som blivit gravida ett par eller tre månader efter att värdena sjunkit. Jag har läst om många som tycker att restriktionerna är överdrivna och att de anser att de är så långa för att det finns begränsad forskning om molor.

Självklart finns restriktionerna för att man inte vill riskera att molan kommer tillbaka och att det är svårt att kontrollera att molan är borta om man blir gravid och kroppen producerar hcg.

PERSONLIGEN kände jag mig helt redo att börja försöka igen 6 månader efter skrapningen. Jag tror att du måste känna efter själv vad som är rätt för dig. Även läkarens ord och restriktioner är ingen sanning och ger dig inga garantier. De ger dig riktlinjer för att minimera risken samt för att underlätta kontrollerna.

Gör det som känns rätt för dig. Om du vill ha utlåtande från en läkare innan ni sätter igång borde du kunna ringa gynmottagningen och be att få prata med din (eller annan) läkare som kan ge dig besked.

Hej,

Jag har haft ett missfall sedan tidigare, i november förra året (har inga barn sedan tidigare). Men jag blev gravid igen i januari och nu i veckan trodde jag att jag hade fått ett återfall. Jag skulle vara gravid i vecka 8 och hade ett HCG värde på 155 000, men det saknades ett foster på vul-kontrollen, vilket gjorde att de fattade en misstanke om en mola. Jag skrapades i trosdags och väntar svar på analysen. Jag har aldrig tyckt om sjukvården men vilket mottagande jag har fått på HBGs lasarett. Jag har tagit det här med mola väldigt bra men det är nog kopplat till min okunskap till det. Men alla på sjukvården har verkligen specialbehandlat mig och insisterar att jag ska ta kuratorhjälp. Efter uppvaknandet befann jag mig ett kollektiv tillsammans med många andra som gått igenom en operation av någon form, inte bara gyn. Jag av alla fick ha sällskap bredvid mig utan att ha behövt ställa frågan. Killen bredvid mig i samma ålder som jag (25 år) frågade om inte han också kunde få ta in sitt sällskap men fick ett absolut nej. Det finns mycket mer att berätta om detta, men efter all denna särbehandlingen börjar jag tvivla och bli allt mer rädd för min diagnos. Bör jag vara mer ledsen? Är mola farligt? Jag vill ha svaret på de där provsvaren nu, känner jag! Och det absolut jobbigaste är att inte kunna berätta för sina föräldrar, kollegor eller vänner. Jag vill ju absolut inte avsölja att vi försöker bli med barn. Men om man nu ska besöka sjukhuset på rutin i ett halvår börjar folk undra, det har de redan börjat göra. Det är jobbigt att behöva ljuga och låtsas vara något man inte är. Jag har börjat berätta för dem som kommer börja undra vad jag håller på med under mina avhopp från jobbet eller alla telefonsamtal jag har fått börja ta i privata rum, men jag berättar bara en liten del av sanningen, utan att nämna något om graviditeten. OCH det låter som om man vore döende. Jag avslutar alltid med att säga att det låter värre än vad det är. Tack för att denna tråden finns!

Jag har haft ett missfall innan. Har inte haft någon mola tidigare. Den här gången misstänker man mola. Men det vet jag först nästa vecka efter analys, men högst troligt är det en mola. Jag tror nog att det bästa är att berätta som det är för jag börjar nästan glömma vad jag har sagt och till vem jag har sagt vad. Men jag törs inte.

Hej igen :P

Efter att min barnmorska pratat med specialistläkare så blir det ingen extra kontroll för min del. Läkaren tyckte det var onödigt eftersom ultraljudet i V8 var normalt (tydligen så finns det ingen risk att ett mola utvecklas efter att man sett på ultraljud att det ser bra ut)

När min barnmorska berättade det bröt jag ihop totalt så hon gjorde ett snabbt ultraljud på direkten så att jag skulle få se att det såg bra ut. Var då i v.13

Går snart in i .15 och längtar nu efter att kunna börja känna den lille där inne.

Så nu får vi bara hoppas på att läkaren har rätt och att inget annat händer längs vägen.

Måste fråga er..

Jag har plussat på några tester, men fick ont i Torsdags och fick komma på förlossningen, där gjordes ett Vul och det syntes ingenting förutom en förtjockad slemhinna, ingen gulesäck INGENTING. Det tog prov på mina hormonnivåer och jag hade 486 och jag ska tillbaka i morgon för ett nytt test.. Kan detta vara ett tecken på druvbörd?

Eller kan jag ha sån "tur" att det bara är för tidigt?

Proverna va bra, men det syntes inget foster.. Ska tillbaka om 2 dagar för nya prover och nytt Vul..