Matvägran på "riktigt", del 13

nu ligger jag i sängen med bärbara. det händer massa grejjer hos oss på hemmaplan. A har nu gått upp nästan 1 kg, hon tappade inte så mkt på magsjukan som tur var. Hon säger själv att hon mår mycket bättre och nu ska ni få höra, hon har hittat en favorit! kräm med gräddmjölk det är inte mycket hon äter men men hon har ätit det dagligen i en vecka iaf. Köpekräm ska det vara, så det blir dyrt som attan haha med mjölk som jag blandar med vispgrädde. Men man blir ju så lycklig när de verkligen äter så hon kan få det frukost-lunch-middag varenda dag bara hon äter. Hon ska få hjälpmedel från habben och om 2 veckor ska hon få ha samtal själv med dietisten som hon tycker om och de ska prata mat, vad kroppen gör av maten, varför man måste äta etc. Hon ska få byta adhd-medicin till en annan sort som är mildare och se om det påverkar ngnting. Ja nu har jag nog glömt något men det kommer nog

absolut, det är helt klart värt att ta upp frågan.

vad tyst det är, vad har ni för er? jag jobbar på vid datorn och försöker lära mig, massa sol utanför fönstret.

Hej alla!
Här blir det glasögon. Han ser egentligen inte så dåligt men hon ville testa för att se om det hjälper skelningen. Suck. Vi slipper dock lappen om han har glasögonen i sommar. Pest eller kolera....Från Hab har vi inte hört ett smack och vi var ändå där för över en månad seda- Blä
Återkommer när solen gått ner : D

Men vad sur jag blir. Jag visade ju upp Abbes mun för hans doktor för mer än ett halvår sedan. Jag misstänkte att han fortfarande hade besvär med svamp. Han snabbkollade in i munnen och sa att "nej det där är inte svamp". Nu när jag äntligen fick en ordentlig titt in i munnen ser jag att han förutom rödflammig tunga, som han haft hela tiden även när doktorn tittade, har fullt av små vita prickar i gommen. Han ser även svullen ut på vissa ställen i gommen. Aaarrgghh. Tänk om det är därför han inte ens har stoppat något öht i munnen på så många månader. Jag blir tokig. Hur kan de bara nonchalera hans problem. Logopeden har ju varit lur på att något är snett och hon har berättat för A:s läkare att han är hopplös nu med maten flera gånger. JAG BLIR SÅ ARG!
Jag har i alla fall pratat med A:s fröken angående att hon satte mat på hans mun. Det gick jättebra och alla är glada och nöjda.
I morgon ska vi byta knapp, på sjukan. Ni får hålla tummarna för att det går bättre än sist.

Usch vad dåligt det går för alla just nu verkar det som....här står det helt still. Jag kommer ingenvart. E äter sina ostar och mjölk. Vissa dagar gråter han och kinkar i mååånga timmar för att han är så hungrig men ändå vägrar han äta. Hur länge är det försvarbart att svälta honom????? Han får i sig precis så han överlever men så ska väl inte livet vara?