30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Oj, en helt lugn dag
Det blev i a fall bättre med Agnes under eftermiddagen så jag hoppas att det ska gå bättre i morrn när även farmor är här

Nu har jag i a fall bloggat min fl-berättelse om någon är intresserad. Ni kan även läsa den här:
http://www.familjeliv.se/Forlossningsberattelser/Forlossning/nar-hugo-kom-till-varlden-1484

Glad påsk alla! 

.Firren:  så kul att du gillade den. Försökte skriva så att mina känslor kom fram, för jag upplevde den ändå som fantastisk, trots det onda innan...

Barba: Beklagar att ni inte har det bra hemma nu... hoppas att det blir bättre snart, även om jag förstår att det kanske känns mörkt nu..
När det kommer till födseln.. jag tror absolut att du klarar det utan kemiska bedövningmedikamenter och tillsammans med någon du litar på. Om du är avslappnad så känns värkarna så mycket lindrigare och när du inte spänner dig så gör det mindre ont. Jag hade dessutom turen att få en BM som kändes helt rätt och det är ju bara en fördel.. Sist hade jag inte alls någon som kändes rätt och även fast jag hade med min man kändes det som att de körde över oss och vad vi ville. Nu var de i o f sig stressade över att Agnes hjärtljud var lite snabba och ville ha ut henne fort, men de gav mig verkligen inga tips om hur jag kunde krysta och krystningen då gick ju inte alls bra.. Vet inte säkert hur det fungerar men i o m att man kan byta BM under graviditeten borde man ju även kunna göra det under en födsel om det inte känns rätt.. Att ta med din syster låter bra och fint tycker jag,, Vet du om hon skulle vilja? 
 Läs på om dyktekniken i tråden som Firren tipsade om och att kombinera det med yogaandning tror jag är en bra kombination. Själv läste jag G Abascals bok om att möta förlossningssmärtan. Den finns dessutom att köpa som pocket för typ 35:- på Adlibris och man får en länk till övningar på¨nätet. Skaffade den bara ca 2 veckor innan lillebror kom ut så det är inte alls för sent att börja läsa nu
 

Måste bara dela med mig av denna.. Jag är så glad i våra två söta barn. Och även om Agnes sliter lite nu med att förstå vad som sker i hennes omvärld nu, är lite extra klängig och lättstött. dessutom med en förkylning som retar i näsan, så hoppas jag att hon snart landar i det nya,

Tog i a fall denna idag och nog märks det att hon trots allt tycker om sin lillebror.

 

Grattis Glassgrisen!!! Så fint namn och gott att hon är här nu. Hehe.. du födde på mitt norska BF Kram!

Barb: Hur går det med dig idag? Hoppas du mår bättre. När det gäller huvudvärken tänker jag att den skulle kunna bero på det mentala och inte något fysiskt. Att hela tiden må dåligt över något tär både psykiskt och fysiskt. Jag tycker så synd om dig som måste handskas med den situation ni har hemma nu. Jag hoppas verkligen att din man inser att även om det är hormoner som ligger bakom att ni har desto svårare att kommunicera så bör han bara lägga sig flat på rygg, acceptera situationen och lägga alla problem på hyllan en tid, så att ni kan ta tag i det efter att den lille är kommen till världen. Det är trots allt du som bär på ert gemensamma barn och du behöver all stöttning du kan få. 
När det kommer till förlossningen är jag övertygad om att du kan klara dig utan medikamenter och med hjälp av dyktekniken. Att gå in i och möta det onda helt avslappnad gör det hela mycket lättare att hantera och gå igenom. Det är absolut en fördel att komma dit med någon du litar på och känner dig avslappnad med så att höra med din syster, om du inte redan gjort det, låter som en helt super idé.  Har du dessutom möjlighet att besöka avdelningen och göra dig lätt bekant med de BM som jobbar där så kan det vara en fin fördel. Själv hade jag turen att få en BM som jag var lite bekant med sedan sist och som dessutom hade extremt bra personkemi med mig. Hon frågade hela tiden om saker kändes bra, såg vad Anders gjorde för att jag skulle slappna av och gjorde samma sak. Jag hoppas så att du får en lika fin eller ännu bättre födsel än min.
Kram! 

Måste bara säga.. I  min bärsjal! Hugo kan sitta och sova där i timmar och själv har jag händerna fria och kan få småsaker gjorda

 IdaVi! 

Barb: har dessvärre inga råd att ge. Förstår allt du känner och vill bara ge dig en stor stärkande kram. KRAAAM!

Snuppis: hur länge har du ätit järn? För mig tog det strax över en månad innan vi såg en uppgång