30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Jag är faktiskt inne på att bebisen ligger på sjukhus och att de blivit "beordrade" att åka hem några timmar. De såg lite bedrövade ut stundtals, men kanske inte så knäckta att det värsta faktiskt har hänt. Nu är de iväg med bilen igen. Jag sa hej tidigare idag (när jag hjälpte svärfar att packa in T i bilen) men då stod de och kramades halvt skymda bakom häcken, och jag hörde inte om de svarade. Tror jag avvaktar några dagar och ser vad som händer.
Kasperina, vi är nyinflyttade, de har bott här ett halvår, och de enda andra vi har pratat med flyttade in härom veckan (de är våra två närmsta grannfamiljer). Ingen som riktigt känner varann alltså. Men jag ska absolut inte låtsas som det regnar någon längre tid. Om det värsta har hänt blir det ju naturligtvis fruktansvärt jobbigt för dem att se oss och vår bebis (om allt nu går bra...) så de lär ju inte vilja hänga direkt. Men men, nu ska jag inte anta det värsta. Hoppas verkligen det är hjärnspöken!
Chiqita, syskongraviditeten har inte varit direkt rosenskimrande för mig heller, även om jag inte haft några krämpor utöver illamåendet. Så gräv inte ner dig för det, snart är lillebror här och då är det jobbiga snart glömt Det verkar iaf som att sluttampen blir avgjort jobbigare om man har mycket känningar, handlar väl förutom de rent fysiska påfrestningarna även en del om vad man blir inställd på pga dem. Eftersom jag inte känner av nåt av förvärkar el dyl rullar ju dagarna på som om allt vore "som vanligt". Jag kommer bli överraskad när fl väl sätter igång (om den gör det av sig självt, jag är inte så säker). BF+8 idag förresten. Mina bebisar verkar behöva lite extra tid på sig